Stefans tankar

 Att bikta sig - är det något du gjort eller kanske rent av brukar göra? Inom vissa frikyrkliga kretsar har man ibland nästan föraktfullt hånat bikten och dess betydelse med hänvisningar till katolska biktstolar och tystnadslöften som naturligtvis kan diskutteras - är en präst moralisk skyldig till att anmäla ett grovt brott för ordningsmakten - kan en tystnadskultur skyddas bakom angivna löften och försvaras alla gånger? De flesta av oss har dock aldrig kommit i närheten av att räknas bland "de stora skurkarna"? Om vi räknar efter vår mänskliga måttstock. Herrens måttstock skiljer sig dock, "alla hava syndat" och "ingen rättfärdig finns, icke en enda". Men är det inte skillnad på synd och synd? Jo, naturligtvis, men det var därför Kristus blev räddningsplankan för oss. För att ge oss möjlighet till gemenskap med Fadern.  Att bikta sig inför Gud är naturligtvis viktigt. Att ha sin sak klar med honom. Ibland kan det också vara bra och av värde att bikta sig

"Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga." (Apg.2:20) Vad ger den yttersta dagen för tankar och känslor hos dig? Blir du skrämd eller är det ett hoppets budskap? Eller ställer du dig likgiltig inför vad som nu händer i världen?  Allt sedan Jesu uppståndelse och himmelsfärd har vi levt i den yttersta tiden. Att vårt jordklot inte  är som vanligt är väl svårt att undgå. Inte minst med tanke på att hela städer mer eller mindre dränks nere på den europeiska kontinenten. På andra håll, borta i Nord- Amerika når sommarvärmen oanade höjder. Kanske du frågar varför vår himmelske Fader inte griper in och beskyddar ortsbefolkningen? Ofta utelämnar han besluten åt oss människor att avgöra. Mer sällan tvångsförvaltar han jorden som om han vore en dålig hyresvärd. Men vi vill inte leva som han önskar, omvända oss och vandra tillsammans med honom. Vi vill göra allting själv, vara vår egen lyckas smed och inte böja oss under någon högre

 Tänk dig att du skulle få frågan; vilken person genom tiderna har betytt mest för Sverige? Det är absolut ingen enkel fråga som väl ej heller har något glasklart svar. Svaren skiftar naturligtvis allt efter vem du frågar. De flesta säger nog ändå någon historisk person i ledande ställning. En kung, en politisk ledare eller någon framstående industriman? Eller någon uppfinnare, ekonomiskt geni eller kanske någon annan person som gjort något betydande för att förenkla den mödosamma vardagen. Alternativt satt Sverige på världskartan.  Så har vi dem som kanske svarar någon idol eller närstående släkting? Svaren är många och Sverige har väl inte haft någon stark nationell ledare, diktator som markant sticker ut genom historien. Sedan har vi dem som påverkat oss mer än vad vi tror, genom ideér, ideologier och teorier, personer som inte nödvändigtvis är bortglömda, men vilkas tankar speglar och genomsyrar vårt land. T o m gamla grekiska filosofer som levde under antiken. Du börjar kanske att

 "Ty icke mot sanningen utan allenast för sanningen förmå i något" (2Kor.13:8) Hade igår förmånen att sammanstråla med en ung levande prästkandidat, som den akademiska bildningen - tack och lov - inte lyckats förstöra. Det var tal om hur det går till i "de lärdas forum", i kunskapens högborg där Guds ord förvanskas allt mer och mer. Inriktningen drages åt det politiska hållet och man vill från högskolornas sida, mer fostra fram politiska agitatorer än väckelseförkunnare. Nog för att det länge pågått avfallstendenser men dessa verkar eskalera i takt med tidens gång. Jesus och hans försonargärning förminskas på bekostnad av att vårda planetens framtid där personer som Greta Thunberg nästan helgonförklaras redan under sin livstid.  Det enkla väckelsefolket har alltid fått vandra med Herren "utanför lägret" i med och motgång, i solsken och mörker ledda av Anden och ordets kompass. Den levande Gudens församling har aldrig styrts av politikernas makt och inflyta

 År 1925 hölls ett stort ekumeniskt möte i Uppsala. Åsikterna kring denna händelse skiljer sig oerhört från varandra. Det är nästan som att detonera en bomb i vissa kretsar om det tages fram något som sagts vi det tillfället. Någon större ekumen är jag väl inte i det avseendet även om jag ock har trossyskon i vitt skilda läger.  Någon varaktig genomslagskraft uppnåddes knappast det året, snarare kom partisinnet att frodas på ett närapå makabert sätt, i synnerhet hos de falanger som menade sig stå för väckelse och vara eldens vidareförande utvalda.  Initiativtagaren Nathan Söderblom lär ha sagt dessa ord under avslutningspredikan, - något som är aktuellt även för oss nutida efterföljare i Mästarens fotspår - nästan hundra år senare: " Kristenheten framträder söndrad, men Kristus är en. Söndringen kan icke vara enligt hans sinne. När kristenheten samlas i liv och verk hos Frälsaren skall han vara mitt ibland oss, oemotståndlig genom kärlekens allmakt. "Var två eller tre är förs

Dagens tankar hämtar jag från en andaktsbok där kyrkoherde Martti Simojoki skriver: "'Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt" (Jes.50:4) Att vara en lärjunge betyder att man lyssnar  till  lärarens ord och  råd. Då lärjungen inte själv  kan en sak, måste han med lyhört öra höra på läraren. Detta lyssnande är  i en kristen liv en sak av största vikt.  Man måste ta vara på Andens inre meningar. Man måste  ge akt på vad Herren vill säga i sitt ord. När en kristen med lärjungasinne läser Bibeln eller lyssnar till ordets förkunnelse, ber han stilla och suckar till Gud. Han väntar på  att  få del av  ordet, att Herren själv skall bryta en smula av det också åt honom. Vi äger inte i oss själva denna förmåga att lyssna. Vi är benägna att med vårt eget förstånd försöka förklara allt för oss själva. Men vi råkar vilse. I andliga angelägenheter är vårt förstånd blint. Vi fattar inte ordet rätt på egen hand. Herren måste själv få väcka vårt öra a

 "Nådegåvorna är mångahanda, men Anden är en och densamma." (1Kor.12:4) Låt dig inte skrämmas av rubriken; gåvan att tiga eller gåvan att tigga. Jag tänker varken tiga om det som är angeläget, än mindre tigga om understöd. Allt har sin tid, att tala har sin tid och att vara tyst och lyssna har sin tid, att få har sin tid liksom att ge har sin. Allt medan jorden snurrar runt solen.  Det var en gång en man som sade halvt på skämt, halvt på allvar då det var frågan om vilka nådegåvor han trodde sig ha fått, att jag har gåvan att tiga. I själva verket var han ganska pratsam så sanningshalten var väl inte hundraprocentlig. Däremot är det många av oss som verkligen skulle behöva gåvan att tiga, inte minst i själavården och bikten. Systrar och bröder som hellre dör än förråder vad som sagts bakom lykta dörrar i biktstolen. Det är ett heligt ansvar att bevara vad din nästa anförtrott åt dig. Och det skall ingen missbruka. Skvaller, lögner och skitprat mår ingen bra av. Ändå är det så