Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj 23, 2021

Att älska sin nästa som sig själv

 "Varen ingen något skyldig - utom när det gäller kärleken till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen" (Rom.8:13) Inför dessa verser ryggar vi tillbaka. Har vi verkligen älskat vår nästa såsom Jesus bjöd. Nåja, vår familj och våra vänner, de står oss nära, kanske arbetskamraterna likaså. Men hur är det med grannen - han som verkar gåtfull och vi inte alls blir klok på - eller moster som ständigt är missnöjd hur vi än gör, har vi älskat även dem? Eller ännu värre, den forne vännen som blåste oss på pengar, menar verkligen Gud att vi måste älska även honom?  De flesta av oss kommer till korta, det finns de människor vi mött under livet som vi har svårt för att älska. Antingen är vi för olika och förstår inte varandra alls eller så är min nästa nästintill en kopia av mitt "dolda jag", dvs de egenskaper som jag har men så gärna vill dölja för omvärlden. Att tvingas möta sig själv i den kostymen kan innebära en mycket svårsmält obehaglig upplevels

Lagens uppgift

 "Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden" (Rom.3:20) Idag har jag suttit och läst lagtext. Om olika körkortsbehörigheter, undantag och bestämmelser, vad som är grova trafikbrott och vad som klassas som ringa. Paragrafer i det oändliga. Du skall, du bör, du får inte etc. Alla dessa bud är till för att få trafiken att fungera smidigt, undvika olyckor och värna om oskyddade trafikanter. Gör du inte efter lagen riskerar du böter och i värsta fall indraget körkort. Jag ser många likheter med Bibeln och Guds rike. Lagens första uppgift är att upplysa dig om vad som är rätt och fel. Lagen ger kännedom om synden. Träder du inför en jordisk domstol och säger att du står över lagen blir du med största sannolikhet dömd strängare än om du med ett ödmjukt sinne ber om förlåtelse. Kan vi inte överflytta scenariot till den himmelska världen.  Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol. Träder du då fram med hög svansföring, märkvärdig och stor på dig, sägande till mästaren; Jag

O, hur skönt i livets vår

Vårtider. Det kan innebära regn och solsken. Hur gott då att veta att lotsen, Jesus Kristus är med på livsseglatsen. Frälsningsofficeraren Otto Lundahl hade det stundtals stormigt på sin färd genom livet. Av familjens sex barn dog den förstfödde arton år gammal. De fyra följande barnen dog som små. Endast den yngste sonen upplevde vuxen ålder och blev desto äldre. (93 år) Lundahl drabbades av tuberkulos och blev blott 36-år gammal pensionerad. Ändå skrev han följande sång som präglas av en hoppets ton i from förtröstan, ett starkt vittnesbörd om vår Herres förunderliga vägar. 1 O, hur skönt i livets vår att få älska Gud Och för varje dag som går lyda blott hans bud! Ej till värden står min håg, den ej glädje ger. Jag är med det glada tåg som mot målet ser. Kör: Jesus med mig igenom tiden går, Himmel nu i mitt hjärta alltid rår. Änglasång och musik jag även har Och lycka och glädje och frid så underbar. 2 Liksom fågeln trygg och fri prisar Gud i höjd, Jag min lilla melodi sjunger glad o

Det enkla vardagsvittnesbördet

 Ofta då vi skall avlägga ett personligt vittnesbörd tänker vi; vad har då jag att komma med. Inte har jag varit med om några storverk på sistone. Tag då och sänk ribban, de små vardagshändelserna, de som kan verka som rena tillfälligheter, kan ibland bli till glädje och uppmuntran för din nästa.  Att se det stora i det lilla är inte alltid enkelt. Det som många tror att är slumpen kan många gånger vara Guds ledning. Att du hamnar på en specifik plats i rätt stund för att möta någon särskild medvandrare du kan bli till vägledning för, tror du inte att det många gånger är Gud som ligger bakom det som ser ut att vara en ren tillfällighet. Plötsligt händer det. En oväntad dörr öppnas för dig som du inte räknat med. Herrens ingripande mitt i vardagen. Att dela vardagens glädje och sorg med varandra, är inte det de flesta av oss önskar? Många har betydligt lättare att berätta än att lyssna. Ändå vill Herren att vi skall lyssna till honom på lärjungavis, (Jes.50:4) och så visa oss riktningen

Utbildning av Ordets förkunnare

 Predikantskolor eller inte? Den frågan har sysselsatt kristenheten alla tider. Argument för eller emot har delat Guds rike i olika falanger och fållor. Trots att Jesus själv aldrig grundade någon institution med prästvigning utan istället sände ut lärjungarna två och två, har kyrkan värnat om utbildning lik den som finns i vårt övriga samhälle. Jag citerar nu Helge Åkeson - som inte förespråkade predikantutbildning, utan i stället skulle nybörjarpredikanten följa med en äldre kollega och lära sig mer av den metoden - som skriver:  " Jag finner inte något förtroende för s.k. högre skolutbildning såsom medel till dugliggörelse för evangelii tjänst. Jesus säger i Luk.10:21: "Jag prisar dig Fader, himmelens och jordens Herre, att du har fördolt detta för visa och förståndiga och uppenbarat det för barnsliga, ja, Fader, ty så blev det välbehagligt för dig." Jämför med vad aposteln Paulus säger i 1 Kor. 1 och 2 kap., att denna världens visa inte kan med sin vishet fatta Gud i

Pingstliljan

 Det heliga originalet N.P. Wetterlund skriver följande rader:  "Pingstliljan. Jag har en sådan på mitt bord. Hon står nu på sitt jordelivs middagshöjd. Hennes glädje är stor, och en större hon anar. I sitt kerubiska väsen bär hon den eviges namn, namnet "Jag är"  (2.Mos.3:13-15) I detta namn är hon till, så länge som Gud är till. Det är detta hon känner. Därav hennes anade fröjd (Rom.8:19-21) Snart sjunker hennes sol. Och hon böjer sig ned i suckar under förgängelsens lag (v.21,22) Döden nalkas. Stilla och milt är hennes kval. Sakta hon skrider sin smärteväg fram. Paradiset öppnas av liljornas ängel. Ömt tar han den fina och luttrade liljesjälen i sin hand. Och han bär den till dess rum i "skapelsebeståndet i Kristus och planterar den bland "livsträden" vid livets älv" (Kol.1:16-17; Upp22:1,2) Där står hon som himmelsk härlighetslilja och froda i högsta liljefröjd, så länge som Gud heter "Jag är" . Där talar hon liljespråket (som under förg

Den första pingstdagen

 " Då kom plötsligt från himlen ett dån, såsom om en våldsam storm hade farit fram; och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blev alla uppfyllda av helig Ande och begynte tala andra tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala" (Apg.2:2-4) I apostlagärningarnas andra kapitel finner vi berättelsen om då den helige Ande beklädde lärjungarna med kraft. Ibland talas det om att den första församlingen föddes den dagen. Det är sant i det hänseendet att de fick Anden nedsänd ibland sig. Men någon form av församling måste ändå ha funnits eftersom det heter att de alla var församlade på pingstdagen. Hur den var organiserad lämnar vi därhän.  När Anden uppfyllde dem alla hände något oväntat, de började nämligen att tala andra språk. Genast satte de sig i rörelse och vid den tiden var Jerusalem en internationell stad. Döm om stadsbornas förvåning då de "dåtida invandrarna"