"Varen ingen något skyldig - utom när det gäller kärleken till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen" (Rom.8:13) Inför dessa verser ryggar vi tillbaka. Har vi verkligen älskat vår nästa såsom Jesus bjöd. Nåja, vår familj och våra vänner, de står oss nära, kanske arbetskamraterna likaså. Men hur är det med grannen - han som verkar gåtfull och vi inte alls blir klok på - eller moster som ständigt är missnöjd hur vi än gör, har vi älskat även dem? Eller ännu värre, den forne vännen som blåste oss på pengar, menar verkligen Gud att vi måste älska även honom? De flesta av oss kommer till korta, det finns de människor vi mött under livet som vi har svårt för att älska. Antingen är vi för olika och förstår inte varandra alls eller så är min nästa nästintill en kopia av mitt "dolda jag", dvs de egenskaper som jag har men så gärna vill dölja för omvärlden. Att tvingas möta sig själv i den kostymen kan innebära en mycket svårsmält obehaglig upplevels...