Stefans tankar

 Såg ett reportage på tv 4 igår som verkligen gjorde mig glad. En frälst broder som jag aldrig träffat, Kavian, berättade om sitt liv. Han kom från Iran till Sverige efter det att han blivit kristen, levde här i hemlöshet innan han fick tag i ett eget hem. Nu är hela hans livspassion att hjälpa de svaga och utstötta i "det forna folkhemmet" genom att t ex dela ut frukost utanför centralen till alla dem vilka inte haft en säng att ligga i under nattens timmar. Han berättade i tv-reportaget att han blivit frälst och det riktigt lyste om honom. Han lever ut sin kristendom i handling, att älska Gud och sin nästa som sig själv. Efter att ha googlat runt fann jag ett klipp där han- visserligen iklädd endast badbyxor- döpte två mindre bemedlade män till Kristus, utanför Rosenbad, av alla tänkbara ställen. Vilken proklamation! Att det händer saker inte endast i dåtid, utan även i nutid!  En människa som tar sin tro på djupaste allvar och sådan kärlek till sina medmänniskor. Vi behöve

 I den sista av gamla testamentets böcker- profeten Malaki- presenteras den kommande Messias i sista kapitlet som rättfärdighetens sol som skall gå upp med läkedom under sina vingar. En ljus, trygg, förväntansfull bild målas upp i en tid som då var ganska mörk, en tid som har likheter med våra dar. Man väntade på Israels tröst.  I Uppenbarelsebokens sista kapitel presenterar sig Jesus som den klara morgonstjärnan. Bägge bibelböcker beskriver honom som det lysande hoppet under avslutandet av tidsepoken. Ett hopp som strålar över död och grav, över tidens mörker, besvärligheter och avgrundsbranta stup. Nya Testamentet avslutas inte med dom och slaget vid Harmageddon, utan den talar om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr.3:13) om den slutgiltiga segern över synd och djävul.  Dessa bibelord jämförs med varann i den apokalyptiska boken "Himlauret". Franson var måhända ute "före sin tid" i sin nitiska väntan på församlingens hemförlovning, men hjärtat