Inlägg

Visar inlägg från januari 24, 2021

Kall, varm eller ljummen?

 " Jag känner dina gärningar: du är varken varm eller kall. Jag skulle önska att du vore antingen varm eller kall " ( Upp. 3: 15 ) Vi upplever för närvarande årets hitintills kallaste kväll, åtminstone på den ort där jag bor. Ingen speciell vinterkyla alls för att vara i detta månadsskifte. Ofta är det som kallast nu på året så inget ovanligt med det. Men hur är det i våra hjärtan, är vi kalla, varma eller ljumt neutrala då det gäller Kristus, hans verk och kärleken till nådesyskonen? Detta inte sagt som en dom jämtemot någon, inte alls. Men om du är uppriktig, hur ofta är det någon som frågar dig; lever du? Underförstått handlar det om; hur är det med din andliga människa. Lever du nära Herren, har du det bra med honom eller tar dina vardagsbekymmer all tid i anspråk?  Du kanske gärna lyssnar på andlig musik, gnolar med i lovsången och känner en frid i ditt inre. Måhända hör du  på en god predikan ibland, tycker att predikanten talar bra, han har mycket gott att säga, tänkvä

Gå med Gud kan bli ett riktigt äventyr

 Vi använder ibland uttrycket att "gå med Gud". Detta markerar att det ofta handlar om något, vilket ligger utanför det alldagliga, det ordinära. Det är händelser av icke vanligt slag, inte ovanligt med övernaturliga inslag och där vi ser Guds tydliga ledning och ingripande i särskilda situationer. Något jag tror att många av oss innerst inne längtar efter, men ser det så sällan ske i sitt eget liv. Ofta kostar överlåtelsen och då backar många av oss lite till mans, tråkigt nog.  Jag läste idag om ett riktigt mandomsprov för en nyfrälst man. Det var som att läsa en pojkbok fylld av spänning och dramatik, men den innehöll också ett budskap om Guds trofasta ledning i stormen, hur han bevarar då det ser som allra mörkast ut. Verkligheten överträffar sagan - heter det visst - och att Herren i vissa fall prövar vilka som är dugliga till att arbeta för honom, soldater i hans armé ger denna berättelse klart vittne om. Sven Lidman hade varit frälst i två och ett halvt år och sökte in

Helbrägdagörelse genom tro

 " Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet." ( Jak. 5: 15 ) Ett bibelord vi ofta hänvisar till då vi talar om helbrägdagörelse genom tro. Skilda översättningar använder olika ord när det gäller den första satsen här ovan. Det talas om att trons bön skall frälsa eller rädda den sjuke. Sanningen om helbrägdagörelse verkar på många håll bli mer och mer sällsynt ibland oss. Har vi blivit så förnuftiga, kommit så långt att vi inte knappt talar om detta längre. Har läkarvetenskapen ersatt den enkla tron helt och hållet eller räknar vi med ett ingripande från "Den gamle av dagar"? Tack och lov finns det de ( dock inte så mycket under dessa coronatider ) som fortsätter praktisera denna uppmaning ute bland folk, även bland dem som inte själva bekänner sig som kristna, att Jesus kan hela dig. Vågar vi predika och praktisera detta i en tid som denna? Jag läste en gång, ett ga

Om Herren icke bygger huset

 "Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga däruppå".  Så skrev Salomo i den 127:nde psalmen. Salomo som fick bygga ett tempel åt Herren. Hans far David hade krigat för mycket, utgjutit för mycket blod för att få den uppgiften att bygga upp templet. Idag finns som bekant inget tempel i Jerusalem, utan du och jag är det nya förbundets tempel och hörnstenen, det är Kristus själv. Ibland hör vi frågan; hur bygger vi egentligen våra liv, för att kunna tjäna den levande Guden? Aposteln Paulus skriver: Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden som en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, hur han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig hur det är med vars och ens verk. "Den dagen" skall göra det kunnigt; ty den skal

Giv med glädje

 Lektor Waldenström skrev på sin tid en betraktelse, aktuell också i våra da´r. Texten hämtade han från Matt. 5:42: "Giv honom, som beder dig, och vänd dig icke ifrån honom, som vill låna av dig." "Detta är en för oss mycket viktig punkt, på vilken vi ha gruvligen syndat. Det skulle alltid vara oss en sådan glädje att hjälpa och tjäna den fattiga nästan, att vi borde räkna det såsom en nåd samt dagligen bedja Gud bereda oss tillfälle därtill. Ja, vi borde av hjärtat tacka honom, när han gett oss ett sådant tillfälle. Men nu är tvärtom vår natur så beskaffad, att vi ofta känna oss besvärade därav. Och om vi än hjälpa och ge, så sker det dock ofta med njugghet och motvilja. Man tycker att man har så mycket utgifter själv, att man för framtiden behöver allt, vad man har, för egen del osv, ändock man väl vet, att man har så tillräckligt, att man alls inte skulle behöva lida någon brist för egen del, om man gav något åt den nödställde och bedjande. Var vi själva i den nödstäl

Manna i öknen

 Du har säkert hört talas om mannat i öknen. Under Israels folks stora exodus-uttåg från Egypten under ledning av Moses vandrade folket runt 40 år i öknen. Av fullt förståeliga skäl knorrade man och det var absolut ingen åtråvärd uppgift att vara banérförare för dessa. Matfrågan, hur skulle exempelvis den lösas? De befann ju sig långt borta från odlade åkermarker och hur många villebråd måste inte fällas för att mätta den mångtusende folkskaran. Moses fick lov att vända sig till Gud. När morgonen grydde låg något som liknade rimfrost på marken. ( 2 Mos 16: 14 ). Folket förstod ej vad det var, detta manna, som tillrett blev en slags honungskaka. ( 2 Mos 16:31 ). Ibland reflekterar vi inte över vad mannat var för något, utan tänker lätt att det där var någon " billig nödlösning för gnällspikarna". Det var inte alls frågan om någon fängelseföda, att leva på vatten och bröd ungefär. Nej, inte alls. Gud sände dem riktig mat, närapå som att duka upp ett restaurangbord - mitt i ökne

Immanuel - Gud med oss

 Mig veterligen är det endast en gång som Jesus omnämns under detta namn. Namnet Immanuel som för övrigt betyder Gud med oss. Profeten Jesaja omtalar i sitt sjunde kapitel och fjortonde vers följande: " Se den unga kvinnan skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel." Vi lovsjunger; Upphöj kung Jesus, upphöj Immanuel! Vanligen kallar vi dock inte Jesus för Immanuel men betydelsen Gud med oss får vi ta till oss. Smaka på detta; Gud med oss. När Jesus föddes i människogestalt kom han hit ned, för att under en tid vara ringare än änglarna. Han lämnade således all himmelsk härlighet för att under drygt trettio år vandra omkring i Israel. Gud blev människa. För de, vilka då levde blev han "Gud med oss". Skulle det endast varit ett namn som var aktuellt då. Jag tror inte det. I och med hans uppståndelse från det döda så klingar detta namn utöver jordens rund; I m m a n u e l , Gud med oss. Han vandrar, om än osynlig vid vår sida, denne himmele