Stefans tankar

För 125 år sedan föddes Helmer J Wahlroos. Du har knappast hört talas om honom, tänker jag. Det skulle inte jag heller ha gjort om jag inte hade historieintresse och framför allt anknytning till den plats han bodde och verkade i. Wahlroos var visserligen född i Viborg, men det var i Borgå som han verkade och gjorde sin livsgärning som redaktör för den lokala tidningen, skribent ,rektor för folkhögskolan och politiska uppdrag mm, mm. Byns starke man  så att säga, i det här fallet i en småstad vars kulturvagga inhyst många prominenta namn och levnadsöden.   Till flydda tider återgår min tanke ofta gärna skaldade redan J L Runeberg på sin tid. Och denna blogg har många historiska inslag och fler lär väl också i fortsättningen dyka upp. Bortglömda anekdoter kan säkert intressera någon. Nya händelser desto fler. Det som vi själva på något sätt kan återkoppla till och relatera till ger levnadsperspektiv jag förhoppningsvis inte är ensam om att uppleva. Trots skilda århundraden,...

För hundra år sedan, nåja, i augusti månad men ändå, är det hundra år sedan en ovanlig folkomröstning skedde i vårt land.  Det gällde om alkoholförsäljning skulle fortsätta eller upphöra. Drygt hälften av invånarna röstade i denna fråga och utfallet blev ytterst jämt. Med endast en procentenhet mer fick nejsägarna igenom sin önskan. Inget rusdrycksförbud. Skulle en liknande folkomröstning ske idag, skulle med största sannolikhet resultatet skiljt sig åt kraftigt jämfört med då. Synen på alkohol har ändrats, inte minst i frikyrkliga kretsar. Från att ha varit i det närmaste ett självklart avståndtagande mot allt vad alkohol heter har det istället blivit rumsrent och accepterat att ta ett glas vin till maten. Den fredade zon som frikyrkan tidigare stod för är på många håll enbart ett minne. Nykterhetsrörelsen har svårt att få medlemmar medan däremot nykterheten på vissa håll ökar bland de unga. Konsumtionen har dessvärre ökat under pandemin, inget underligt alls. I brist på umgänge o...

Överallt möter vi människor som är rädda för någonting. Är det inte coronan så är det hot om krig, eller allmän oro angående framtiden. Och visst finns det mycket vi kan vara rädda för.  Ändå uppmanar oss skriften gång efter gång att inte frukta. Att inte vara rädd eller oroa sig. Paradoxalt nog uppmanas vi att frukta Herren, något som dessvärre inte talas så värst mycket om.  Att vila under den Allsmäktiges skugga, det är både ljuvligt och behövligt. Låt oss göra så.