Inlägg

Visar inlägg från mars 21, 2021

Drabbad av Guds kallelse

 Gösta Öman, minns ni honom? Den bibelsprängde, levande predikanten som bokstavligen var full av tro och helig Ande. Jag hade förmånen att höra honom ett par gånger i verkligheten. Här skriver han något om att bli kallad av Gud. På samma sätt som Gud kallade honom i hans ungdom, kallar han medarbetare till sitt rike idag. Är du en av dem? "Guds sätt att kalla och utvälja människor till sin tjänst har alltid varit en gåta för mig. Han följer definitivt inte den mall vi människor har gjort upp. De normer vi människor har, tycks inte passa Guds sätt att kalla och utvälja. Även stora gudsmän och profeter tar fel, då det gäller vilka Gud anser lämpliga att välja. Samuel kommenderade Isais söner att paradera, så att han skulle få se vem Herren utvalde till konung. Då hände det, när Isais äldste son, Eliab, trädde fram, och Samuel såg hans resliga gestalt och sköna utseende, att han tänkte: "Han är mycket lämplig!" Men Herren sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och

Jesus förkunnar sitt lidande

 Snart är det påsk. Den period vi nu lever i - om vi följer kyrkoåret - kallas för passionstiden. Nathan Söderblom var måhända kontroversiell i många frågor, men då jag läser vad han skriver i passionstid, tror jag ändå hans tankar har värde för oss och väljer härmed att delge dem: "Jesus måste klarlägga saken för de tolv. Då han blivit förvissad om sin kallelse att vara Guds Messias, inställde sig med nödvändighet tanken, att han borde vara den frihetshjälte eller undergörare, som folket väntade. Den tanken blev för Jesus en frestelse, som han övervann. Men den levde obruten kvar hos lärjungarna. Jesus hade använt två ljusa, stora tillfällen till att yppa för dem Messiaskallets hemlighet, som inte kött och blod, utan hans Fader i himlen uppenbarat för honom. Det skedde första gången efter Petrus bekännelse. När Mästaren vågade fråga; "Vem tror ni mig vara?" och fick svaret: "Du är Kristus, levande Guds Son", förbjöd han dem visserligen strängt att för någon sä

Förstår vi vad vi läser

 "Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: "Förstår du vad du läser?"  Han svarade: "Hur skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig jämte honom." (Apg. 8:30-31) Dessa rader är hämtade från det sammanhang, då den egyptiske hovmannen varit uppe i Jerusalem för att där tillbedja. På vägen hem fick han besök i sin vagn av aposteln Filippus som genom Andens tillskyndelse gått ut på landsvägen för att möta det konungsliga ekipaget. Hur har vi det idag, förstår vi vad vi läser? Då vi öppnar vår bibel, förstår vi innebörden av texten eller läser vi mest kapitlen av gammal vana, av slentrian som vilken litteratur som helst? Eller sätter vi på oss den helige Andes glasögon, som kan förklara, uppenbara och tolka skriften för oss läsare av idag, för bibeln är ingen lätt bok att förstå och begripa, om det nu händelsevis skulle vara någon som trodde det. Utan Andens hjälp b

Offer eller kollekt

 " Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg hur folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket. Men en fattig änka kom och lade ner två skärvar, det är ett öre." (Mark.12: 41-42) Ibland får vi för oss att Jesus var fullständigt ointresserad av allt vad ekonomi heter och att han knappt hanterade pengar. Ändå handlar flertalet liknelser om hur vi skall förvalta vårt kapital och hur vi skall förhålla oss till begreppet pengar. Hur vi förvaltar dem, om vi är generösa mot vår nästa och framför allt, - hjärtats rättmätiga ställning jämtemot pengar. Och han satte sig mitt emot offerkistorna. Varför i all sin dar gjorde han det? Hade han något intresse i hur mycket man "offrade" i templet? Den ene efter den andre passerade förbi och lade ned en stor penningsumma, kanske av plikt, vana eller för att döva samvetet. Och så kom denna kvinna, som knappt hade mat för dagen, inte ägde något och absolut inte "var något" i de egenrättfär

De begynte göra sig glada

 Liknelsen om den förlorade sonen har ofta varit föremål för predikan, i synnerhet under väckelsemötet. Emil Gustafson skriver, måhända sett från en annan utgångsvinkel en den vanliga, men ändå aktuellt för oss, Jesu efterföljare idag. " Och de begynte göra sig glada." (Luk.15:24) Det heter i berättelsen om den förlorade sonen, att en fest anordnades vid hans återkomst, "och de begynte göra sig glada", men det nämns ej ett ord om avslutningen, som ju i allmänhet räknas till det högtidligaste. Varför ej ett ord om slutet av denna glädjens dag? Ack, kära du, den fortsätter ännu. Frälsningens fröjd är evig, och ju längre vårt liv skrider framåt till mera ljus, dess mera beundra vi Guds nåd. De heligaste böja sig allra djupast. Inför Lammets tron måste man kasta sina kronor ned och ropa: "Du är värdig att taga ära och pris och makt, ty du har köpt oss och igenlöst oss åt Gud med ditt blod." Allt är av nåd. Sök upp källan! Syndernas förlåtelse är den lilla bäck

Hör du Herrens röst?

 "Och jag hörde Herren tala, och Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?´" (Jes. 6:8) Jag hörde Herren tala! Har du gjort det någon gång. Många av oss är osäkra på om det är Herren som talar, då vi hör den inre röst vi tycker oss så väl känna igen. Vissa är dock bergsäkra på att det är Herrens röst vi hör, fast det i själva verket inget annat är; än ett eko från deras självcentrerade jag. Andra vågar inte bära fram de ord de hör, i fruktan för människor eller för att; tänk om det inte är hans röst jag hör nu, det kanske är mina egna tankar eller djävulen som vill spela dig ett spratt. Vi läser gång på gång i Gamla Testamentet hur Herrens ord kommer till de olika profeterna. Vad var det Gud helst ville att de skulle göra när Han hade talat med dem? Var det inte att göra det uppdrag de hade fått? Oavsett vad saken gällde. Många kände sig ovärdiga uppdraget, men hade Herren kallat på dem så var de värdiga nog, annars skulle Han väl inte ha talat. Vis

En idog hustru

 "En idog hustru, var finner man en sådan?" (Ordspråksboken 31:10) Dagens idag inlägg skiljer sig något från vad som är vanligt att läsa om i en andaktsblogg som denna. Det är nämligen så att min kära hustru fyller år, inga jämna år men ändock blir hon ett år äldre, precis som alla vi andra blir någon gång under året.  Det sägs att bakom varje framgångsrik man ligger en kvinna. Det ligger säkert något i det. Ändå tror jag att en god hustru betytt mycket för sin man, vare sig han uppfattats som framgångsrik eller inte. Det är inte gott för mannen att leva allena och för många har äktenskapet och familjen betytt oerhört mycket i och under livet. Andra har drabbats hårt av skilsmässans härjningar och fått se familjen sönderslagen. Så finns även de som tjänat Gud bäst genom att leva ensamma och vissa av dem har haft en särskild kallelse som inte skulle varit möjlig att leva i på samma sätt, om de skulle haft familj. De har varit lik Paulus då han säger att det bästa vore om en ma