Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli 18, 2021

Ingenjör Andreés luftfärd

 Har du hört talas om Salomon August Andreé och hans försök att nå fram till Nordpolen med luftballong? Ett företag som redan från första stund borde ha klassats som alltför våghalsigt för att genomföra. Likväl steg ballongen med de tre männen ombord till väders elfte juli 1897. Det gick inte som man trott. Ballongen gick inte att styra då styrlinorna rätt fort gick sönder. De blev tvungna att nödlanda och vandra till fots mot civilisationen dragande med sin tunga packning på slädar.  Sedan slutade spåren från de tre äventyrarna. Det kom att dröja 33 år innan några jägare av en slump påträffade resterna av expeditionen på Vitön utanför Svalbard. Dagboksanteckningarna var så pass välbevarade att de kunde informera eftervärlden om dramatiken näst intill det bittra slutet. Hur som helst var de två månaderna mellan det att de var tvungna att lämna ballongen till fots fram tills det att naturkrafterna blev dem övermäktiga fulla av strapatser för att överleva. En tragedi, ett öde, ett sorgen

Endast Lammet är värdigt att bryta inseglet

 Dagens betraktelse skrevs för många år sedan av Emil Gustafson om att blott Jesus Kristus är värdig att öppna bokrullens sigill. Han skriver:  "Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel" (Upp.5:5) Lärjungen, som legat vid Jesu hjärta, såg en skymt av den älskade, och han log genom tårar. Lammet öppnade boken. Jesus, hans dyre Mästare, hade övervunnit. Den stora verkligheten hade Johannes så när glömt i sorgen över att ingen befanns värdig att upplåta boken och bryta hennes insegel. "Vem är värdig?" så lyder Andens rop, då människan står vid uppenbarelsens dörr, frågande efter Guds hemlighet. Herren handlar efter samma regel med alla, som är införsatta i det himmelska i Kristus Jesus: de måste känna och leva i ständigt medvetande av att endast Lammet är värdigt. Människonaturen har en ond böjelse att nära och tillbedja sig själv. Det ser ut som om Herren ej kunde uppenbara sig för oss så, som han gärna ville, därför att vi, som tjäna i en helgedom, där någo

Såsom på Jobs tid

 "Väl klagar man, när våldsgärningarna är många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; men ingen frågar: - Var är Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten," (Job.35:9-10) Vi läser i evangelierna om paralleller mellan Noas tid och den yttersta tiden och mellan Lots tid och den yttersta tiden. Men är inte bibelversen här ovan också stämd i samma ackord, med samma budskap om att gudsfruktan och gudslängtan saknas hos många. Det räcker med att blicka ut över Sverige för att konstatera att våldsgärningarna är många, man ropar om experthjälp, men ingen frågar var Gud finns någonstans, inte officiellt i alla fall. Sverige är ju numera ett sekulärt och mångkulturellt samhälle. I det tysta finns det alltnog de som frågar sig var Herren ibland döljer sig? Den som vill gömma sig för Herren kan väl försöka. Han blir snart upptäckt eftersom Gud finns överallt. Trots att hela världen nästan står i lågor så söker man sig till andra källor istället för till himlens

Jesu kvinnosyn

 Vi har nu kommit in i något som i folkmun kallas för fruntimmersveckan. I almanackan finner vi sex stycken kvinnonamn som alla har namnsdag på raken, i följd efter varandra.  Fruntimmer, låter inte det i våra öron som något nedsättande, något vi nästan med förakt säger om de kvinnor som vi inte uppfattar helt respektabla, representativa eller några som kan hålla tyst om vad de sett och hört. En benämning som främst den äldre generationen använder om äldre människor. För fruntimret - om vi väljer att kalla henne så - är väl ofta kommen ett stycke upp i åren, mer sällan är hon en ung flicka.  Ordet fruntimmer finner vi inte i bibeln även om prototypen finns där. Hur var det nu egentligen, umgicks Jesus med kvinnor eller inte? O, ja, även om ingen av lärjungarna var kvinnor fanns många i periferin runt honom. Det var några kvinnor - vilka stod honom nära - som först hittade graven tom, vid Sykars brunn vid middagstid inledde han ett samtal med en okänd dam, en samaritiska, en annan kvinn

Att göra lärjungar

 "Gå fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Fadern, Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag befallt er" (Matt.28:19-20) Den klassiska missionsbefallningen handlar om att göra lärjungar, att vittna och berätta om vår tro. Dessvärre stannar evangelisationen ofta vid att endast tala om att det finns en som dig älskar och som har en plan med just ditt liv. Så långt brukar många vara intresserade och det är klart, de flesta av oss vill vara omtyckta. Naturligtvis skall vi tala om vår tro och peka på Jesus.  Dock säger missionsbefallningen något annat. Den talar om ett dop. De flesta som gatuevangeliserar kommer inte så långt att dopet kommer på tal. I de fall som man når dit hänvisar vederbörande till sitt barndop. Radikala frälsningsupplevelser som snabbt resulterar i omvändelse med troendedop som följd är tyvärr, tyvärr, tyvärr inte särskilt vanligt. Att det sedan finns många som anser att det är bäst med att vänta med dopet o

Är det lätt eller svårt att vara en Jesu lärjunge?

 "Följ mig" (Mark. 1:14) Åter en gång framställs en fråga som saknar ett klart och tydligt svar; Är det lätt eller svårt att vara en Jesu lärjunge? Vi föreställer oss lätt att kallelsen skall ske under särskilda former, gärna med drömmar, syner, profetior och tungotalsuttydning. Ofta går det inte till på det sättet. Det svåra är många gånger att sätta sig i rörelse. Skall jag? Nej, jag är inte värdig detta. Hjälp, jag kan inte sjunga. Nej, jag är inte tillräckligt helgad. Men vänta, då måste jag ju först förstå hela bibeln, så att jag kan svara på alla de frågor som folk kan tänkas ställa mig. Känner du igen dig? Bortförklaringar och undanflykter. Har då Herren någon gång kallat en fullkomlig människa? Kallar han inte oftast de som inte räknas med att bli något? Då han vandrade här nere kallade han enkla fiskare, tulltjänstemän och s k enkla arbetare, inte en enda kallade han från Jerusalems lärosäte. Han gick aldrig in i templet och fram till någon av prästerna, leviterna el

Gläd er i Herren alltid

 "Gläd er i Herren alltid" (Fil. 4:4) Guds folk har rätt att glädja och fröjda sig också under svåra tider. Många gånger har glädjen burit människan under besvärligheterna. Den levande spontana sången har gett fortsatt hopp för framtiden. Dessutom består ju Guds rike av glädje. Tillsammans med frid, kraft och rättfärdighet.  Vissa människor ser kristendomen som en allvarlig, tråkig och trumpen religion med långfredagsstämning året runt. Man vill gärna betona allvaret och heligheten. Men glömmer vi glädjen seglar vi lätt på grund, det blir ett alldeles för tungrott maskineri.  Tag bort glädjen i ett äktenskap. Efter ett tag infinner sig tomhet, oro och stridigheter uppstår fortare. Knappast något som Herren tänkte då han instiftade äktenskapet. Trots all oro i världen finns det mycket att glädja sig över, de flesta av oss har det ändå rätt bra. Om inte annat får vi vara glada för att vi är Guds barn och himmelrikets arvingar och att det finns nåd för var och en av oss. Tack oc