Inlägg

Visar inlägg från april 11, 2021

Kyrkans plats i samhället

 Den numera hemgångne läkaren och själavårdaren Sven Reichmann  talade en gång följande som är hämtat från en mötesupptagning: " Vi undrar som kristna, vart är vi på väg och det är lätt att beskriva den tid vi själva lever i som en brytningstid. Vart är vi på väg? Kyrkor säljs och monteras ner och görs om till bingohallar och moskeér byggs istället. Vart är vi på väg? Vi är vana vid att kyrkan står mitt i byn, respekterad av alla och egentligen är inte det kyrkans plats utan där hamnade den när den blev statskyrka. Det var Konstantin den store på 300-talet som såg till det här. Bibeln har ju en helt annan bild, en helt annan beskrivning. "Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låt oss därför gå ut till honom, utanf

Församlingen är inget museum

 Läste i dagarna i tidningen Världen Idag, om en plats i vårt avlånga land där det var möjligt att i samma lokal vistas olika antal personer beroende av vad man gjorde i byggnaden. Detta hade naturligtvis med coronans framfart att göra. Öppnade man upp den gamla kyrkan som museum kunde 70 personer samtidigt vistas  i utrymmet men, märkligt nog, ville man sammankalla till gudstjänst, se, då är det åtta personer som gäller. Det finns starka samhällskrafter som vill föra kristendomen i den riktningen. Placera kyrkan som ett museum från fornstora da´r, gärna på Skansen eller någon annan undanskymd plats. Den får på inga villkor vara en levande verklighet mitt i samhället, för idag, så skall vi vara toleranta, inkluderande och framför allt, så vet vi så mycket, vi är ju så kloka att det inte är klokt. Ändå säger skriften att vi inte skall hålla oss själva för kloka. (Rom.12.16).  Avkristningen av samhället ökar för varje år som går och den äldre generationen kan blicka tillbaka på hur det s

Med eller emot

 " Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig , han förskingrar." (Matt.12:30) Detta Jesus-ord har dessvärre missbrukats av människor, vars motiv ej alla gånger varit lett av den helige Ande. För att skydda sina egna får från att komma i kontakt med andra trossyskon, som kanske haft en annan syn på de bibliska sanningarna än det ljus de själva fått se, har man hänvisat till detta bibelställe. Att vara trogen och lojal mot sin egen församling är rätt och riktigt och då församlingen under normala förhållanden samlas till bön, predikan och sång, ja, då har du din plats att fylla, din uppgift på hemmaplan. Tror du inte att Gud har satt dig i ditt sammanhang för att du skall växa till och uppbyggas av de dina, tillsammans med trossyskonen på orten? Om då alla går till andra källor för att få sina behov mättade, se, då blir det till sist ej några kvar i den lokala gemenskapen då det är dags för möte eller motsvarande. Samtidigt skall vi inte alltid

Seger över Goliat

 Nu är det dags för ett citat från lektor Waldenström som utgår från texten i 1 Kor.15:57: Gud vare tack, som giver oss seger genom vår Herre Jesus Kristus. Han skriver:  " När Israel bävade för Goliat, då kom David, såg ingenting ut, men kom i Herrens namn, och medan Israel darrade, vann han seger. När Goliats huvud sedan inkastades i deras läger, då gick ett skri av glädje genom hela Israel, och de sjöng alla om seger, fastän ingen av dem hade varit med och hjälpt till i den kamp, där Goliat föll. Segern var ändå deras, emedan det var deras fiende, som var slagen.  Detta allt är en skön bild av det, som skett i Kristus. Synden, döden, helvetet - över allt vann han seger, och segern var vår, ty det var våra fiender, som blev slagna; och den seger skall var och en erfara, som ser Sonen och tror på honom. Men borgen för den segern är hans uppståndelse. Hade man i Israels läger istället för Goliats huvud inkastat Davids stympade kropp, då hade man ropat: "Goliat har vunnit!&quo

Bagaren ock munskänken

 "En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konungen i Egypten. Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överstebagaren, och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången." (1 Mos.40:1-3) Du har säkert läst denna berättelse, om inte annat så i söndagsskolan. Hur Josef fick uttydningen av de  drömmar som bagaren och munskänken hade haft. En munskänk, vad gjorde han? Jo, han var vinprovare åt kungen. Trots att båda två fallit i onåd så slutade deras öde på två vitt skilda sett. Munskänken blev benådad, medan bagaren blev upphängd på trä och dog. Visst, livet är väldigt orättvist men jag undrar i mitt stilla sinne om det inte finns någon djupare innebörd i denna berättelse. Att Josef är en av Gamla Testamentets förebilder på Kristus, tror jag många kan tänka sig och erkänna. Hans vandel var ju i det närmaste fläckfri. Men de två andra, är det

Liknelsen om den stora måltiden

 Evangelisten Matteus skriver i sitt 22:dra kapitel, liksom Lukas i det 14:nde kapitlet om den stora måltiden då många var kallade, men få hörsammade inbjudan. Det är inte ofta jag hör någon använda denna text som utgångstext för predikan. Kanske den anses för kryptisk, uppoffrande eller för utlämnande att våga ge sig in på. Liknelsen handlar om att ett stort bröllop är i antågande och många har fått sina inbjudningskort utskickade. Vanligen brukar ju många gilla bröllop, med dess glädje, förväntan och högtidsstämning. Men av någon anledning valde många av de vilka fått bröllopsinbjudningen att sända återbud. Det heter att de ville inte komma. Ursäkterna var många, den ene hade själv nyligen gift sig och hade inget intresse för någon annans bröllop, den andre hade skaffat sig nya dragdjur till åkern och ville hellre arbeta än vara med på något bröllop och den tredje ville hålla på med sina ekonomiska intressen, tjäna pengar. Inte många ville delge brudparet glädjen att komma. Då blev f

De somnade

 Här följer ett utdrag från en väckelsepredikan hållen av Frank Mangs. Dess tidlösa allvarsamma budskap gäller i högsta grad även oss, i synnerhet vi som varit länge med på vägen och som leva nu och kom ihåg, Jesu tillkommelse är inte ett skrämmande hot, det är ett saligt hopp! Läs och begrunda. " Jag satt en dag vid middagsbordet i ett hem i Danmark. Mannen, som jag gästade, var en kristen, och samtalet rörde sig om andliga ting. Kvällen förut hade jag predikat om de tio jungfrurna, och det var säkert detta som gjorde att min värd - mitt i måltiden - lade kniv och gaffel ifrån sig och försjönk i tankar. Efter några ögonblicks talande tystnad såg han på mig med en blick, som jag aldrig glömmer, och sa: "Broder, det är bara ibland, som jag är riktigt vaken. Och då är de andliga tingen så förunderligt verkliga: Gud - hans ord - frälsningen, evigheten - allting. Men det är bara under korta stunder. Sedan somnar jag igen, och allting blir overkligt på nytt."  När han talat t