Stefans tankar

I Apostlagärningarnas femte kapitel och dess första elva verser läser vi en allvarlig, märklig berättelse med dödlig utgång. En berättelse som vi normalt sett skulle ha hämtat från Gamla Testamentet,  men som vi finner i det Nya och samtidigt efter uppståndelsen och  andeutgjutelsen på den första pingstdagen. Vi läser om Ananias och Safira som sålde sitt jordagods för att ge betalningen till den alldeles nybildade församlingen. Dessvärre behöll de en del av förtjänsten hos sig själva och redovisade endast delar av vad de sålt inför församlingen.  I våra ögon kan det verka hårt och svårt att förstå hur Herren straffade dessa två. De dog omedelbart efter att de offentligt ljugit om sin penningaffär. Och detta strax efter att vi ingått i nådens tidsålder, i det nya förbundet. Utan att ha något tydligt svar så ser vi klart vad som är viktigt i Guds ögon, ärlighet när det gäller hur vi sköter våra jordiska affärer och åtaganden. Att ljuga på detta sätt fick sitt omätliga straf...

" Älska inte världen  " ( 1Joh.2:15 ) Inför denna enkla betraktelse letade jag efter ett motsvarande bibelord, - att leva i världen, men inte av världen, -, dock hittade jag inte just den formuleringen. Kan det betyda att ordalydelsen som sådan inte finns i bibeln? Ibland tror vi att vissa meningar finns i Skriften, andemeningen kan vara densamme, men vi finner dem inte där. Istället är det goda ord med visdom i, ofta inspirerade från just bibeln. Hur det förhåller sig i detta specifika fall, får jag väl återkomma till, när jag vet mer, som det så vackert brukar heta. Att inte leva i världen, hur tolkar vi det?  För några år sedan var vi, min hustru och jag,  på en resa i Grekland, som gick i Paulus fotspår. Vi besökte då bland annat ett par olika kloster, belägna högt uppe bland bergen, otillgängliga för " vanligt folk " att nå fram till. Nåväl, det fanns bussväg ända upp, så någon bergsklättring var det aldrig fråga om.  Tanken var säkert denna, då man byggde upp ...

Häromdagen frågade en skolkamrat mig om jag hade något tips på någon lämplig bröllopsdikt. Vi såg på några förslag  och fann följande vers, skriven av en för mig alldeles okänd person: " Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger och varje gång i samma person. "  Här finner vi idealet för ett långt, lyckligt liv tillsammans med den du älskar. Kärlekens ständiga förnyelse. Så är det också med relationen till vår Frälsare, den behöver regelbundet få nytt liv. Om du inte vårdar livet med den du älskar, är risken stor att kärleksglöden småningom falnar av och hela tillvaron snurrar kring "den vardagliga jargongen" , vardagslunken med alla dess tråkigheter och grå tristess. Den man älskar blir inte lika spännande längre och något annat fångar mitt nyväckta intresse. Håller du dig inte nära Jesus finns det risk för att ditt andliga liv försvagas och andra intressen och " avgudar " tar hans plats. Det behöver inte vara något syndafall som dr...

" De skall stå rådlösa vid havets och vågornas dån "( Luk.21:25 ) Denna dag har gått till historien. Sverige fick sin måhända efterlängtade första kvinnliga statsminister. Hon satt dock inte längre på sin post. Blott sju timmar senare hade hon avgått och miljöpartiet lämnat sin plats i regeringen. Den oordning som länge regerat i maktens korridorer nådde nu höjder vi knappt ens drömt om. Kaos är endast förnamnet i den nuvarande konstellationen konungadömet Sverige befinner sig i.  Frågorna är många. Kan det bildas någon regering som kan komma överens överhuvudtaget? Skall nya direktiv angående förmodade coronapass träda ikraft? Hur blir det för dem, vilka inte tagit sprutan, skall de mer eller mindre tvingas att stå utanför kulturliv, större folksamlingar eller gudstjänster med mer än hundra deltagare? Vi har inget tydligt svar. I Guds rike, däremot, råder inget nationellt kaos med överhuvud som tillsätts och avgår, samma dag. Dess grundval och regeringbildning står fast, hur...

" Och nu förnyens genom anden som bor i ert sinne " ( Ef.4:23 ) Tänk vad ett enda litet ord kan betyda mycket. I detta fall ordet nu. När sker förnyelsen? Nu. Anden bor ju redan hos er, så vi behöver inte längta efter hans närvaro på det viset. Förnyelsen är pågående, d v s den hör inte enbart historien tiĺl, utan det sker nu, nu, nu. På samma sätt som att Anden föll medan Petrus talade behöver vi inte vänta på framtiden, att Andens nedslag kommer då, det är möjligt att det kan ske nu, genast på en gång. För att en rörelse inte skall stagneras behövs med jämna mellanrum förnyelse. Att den tynande eldslågan flammar upp igen. Tändas på nytt. När skall detta ske? Nu. Inte då - hur härligt det än var - och inte sedan utan nu. Vill och vågar vi ? Nu, idag ! 

Det finns en sång strof som lyder: Min Fader kär, han vakar över mig.  Att vara övervakad ser vi ofta som något negativt. Vi vill ogärna att andra skall veta hur vi innerst inne har det; vilka tankar som spökar, hur vi mår de gånger vi har det tufft etc. Den offentliga sidan hos oss lyfter vi gärna fram, de goda egenskaperna, vår yrkesroll och vi är gärna trevliga inför de människor vi gillar, tror att vi har nytta av, är i beroendeställning till, ja, listan kan göras oändligt lång. Så är det för majoriteten av oss, den alltför privata sfären stannar bakom de lykta dörrarna och bakom de fördragna gardinerna. Man håller hårt på sin integritet. Och det är vi många gånger tvungna att göra, inte minst för att skydda oss från rovfåglar och vilda bestar som i total hänsynslöshet skrupellöst kastar sig över sitt offer i syfte att sabotera sin medmänniskas liv på skvallerpressens oheliga altare. Vad kommer det mig vid, jag har väl rätt att göra som jag vill, för JAG gör minsann inte så, oc...

" Sannerligen, sannerligen säger jag er. Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. "(Joh.5:24) När det gäller domedagen och yttersta domen finns det delade meningar om när, var och hur. Som så mycket annat i den heliga skrift. Tolkningarna går isär då det gäller domen över fåren och getterna. (Matt.25). Är det den yttersta domen det handlar om, vilka som får gå in himlen och vilka som får stanna utanför?  Men då skulle allt bero på gärningar, vilka du hjälpt, besökt eller klätt under din pilgrimsfärd genom livet. I himlen kommer man in, uteslutande på nåd och inte av förtjänst. Trots att det är den vanligaste tolkningen är jag tveksam till att det handlar om den yttersta domen.  Vi talar ibland om något som vi benämner för tusenårsriket, en lång period av frid och harmoni. Kan det vara om detta som Jesus omnämner när han talar om fåren och getterna. Genom bibeln löper tre p...