Inlägg

Visar inlägg från december 27, 2020

Var hälsad kors

 Var hälsad kors, du mitt enda hopp. Ave Crux spes unica, lyder det på latin. Dessa ord finner vi invid ett kors på norra kyrkogården i Stockholm. Under korset är ingen mindre än författaren August Strindberg begravd. En man som återvände till sin barndoms Gud, inte långt före det att hans vandring härnere var över.  En biskop i Norge skaldade följande rader; -Den skarpaste hjärna kan inte förstå korsets gåta, men den fattigaste syndare kan få uppleva dess kraft.  Det är som om vi ville tillfoga ett rungande, Halleluja!  Vi kan inte till fullo med vår begränsade kunskap förstå mysteriet då Jesus blev gjord till synd, ( 2 Kor. 5:21) men vi kan få ta emot syndernas förlåtelse genom att tro på Honom som Gud har uppväckt från det döda. När förlåten i templet rämnade, öppnades en ny och levande väg fram till Gud, och vi kan få äga gemenskap med honom tack vare Sonen. Tänk att vi får leva under det nya förbundet. Ibland blir detta så självklart för oss så vi knappt kan föreställa oss något a

Se, jag vill göra något nytt

 - Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett. Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märker ni det icke? Ja, jag vill göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken. ( Jes.43:18-19) Ett ord vi ibland citerar, då vi går in i ett nytt år - med nya förväntningar, krav och önskemål. Vad skall det nya året innebära för oss? Många gånger är vi mer förväntansfulla än annars då vi närmar oss årsskiftet. Lyssna till vad Herren säger; Han vill göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken. Är inte det något vi är i ett alldeles särskilt behov av i år, att se en väg i den så många gånger dystra öken och den ensamhetens vildmark många av oss befinner sig i. Intet ljus framme vid horisonten, mörkret tränger sig på allt tätare och intensivare.  Strömmar i ödemarken, Guds livgivande Ande vill uppliva var och en som befinner sig många gånger i misströstans kärr, till ny kontakt med källan, Jesus Kristus. Utan honom vore vår värld såsom slagen i spillror och utan

Andaktsbok i år

 Då jag startade denna blogg hade jag tänkt mig, att då det nya året kommer, skulle jag skriva en liten betraktelse för varje dag. Som en mindre andaktsbok, helt enkelt. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle våga mig på detta, men jag fick orden från Markus 14 vers 8 till mig, att det hon kunde, det gjorde hon. Jag inleder i alla fall så får vi se ifall jag lyckas styra skutan i hamn. Ibland blir det citat från de som gått före oss. Hoppas på att någon kommenterar och läser. Önskar således ett gott nytt år tillsammans med Jesus från Nasaret, den uppståndne

Nyårstankar

 Några tankar kring Ps. 79:4 där det heter: Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss. En märklig vers att utgå ifrån kan det tyckas. Men i år kan vi läsa in något annat i texten. Det kunde handla om Sverige. Hur våra grannländer ser på hur vi hanterat corona-epidemien. Sverige har ju som bekant skyhögt flera döda än våra grannländer. Låt oss dock komma ihåg att vi inte sett slutet än. När vi nu går in i ett nytt år, kommer det att bli än värre eller finns någon ljusning i sikte? På liknande vis, då förra årsskiftet ägde rum, inte många av oss förutspådde ett år som detta och allt vad det skulle komma att innebära. Vi vet inte hur detta år kommer att bli. Hur som helst får vi ändå vända oss till vår himmelske Fader. Om det är någon som tycker att jag våldför mig på bibeltexten, ber jag er ha överseende med mig.

Prästen i Keminmaa

 Har du någonsin hört talas om Nikolaus Rungius? Om inte, så är det inte det minsta förvånansvärt. Han dog redan år 1629. Det som däremot är väldigt märkligt är att de ord denne kraftfulle präst sade, besannades. Han predikade nämligen att;-"om de ord som han sade var riktiga och sanna, då skulle inte hans kropp förmultna, men om de inte var sanna skulle han förmultna".  Rungius var präst uppe i Keminmaa i Finland, en plats belägen endast några mil sydost om Haparanda. När han dog begravdes han under kyrkgolvet, något som var allmänt den tiden. Men kroppen förmultnade inte. Med tiden kom kroppen att förvaras i en sänka uppe i kyrkan. Där ligger alltså en man som inte förmultnat. Hår och naglar finns kvar. Det ser ut som om han skulle vara balsamerad, men så verkar det inte att vara. Hud och ögon finns dock ej kvar, men ändå, vad häftigt!  Personligen har jag aldrig besökt platsen och sett honom. Förklaringarna till att han aldrig förmultnat är många. Visst verkar det vara en

Tillkomme ditt rike

 En sång, men samtidigt en bön, skriven av Lina Sandell. När vi snart skall gå in i ett nytt år, som onekligen inte ser ljust ut direkt. Må denna hoppets bön bli till tröst och uppmuntran för alla som upplever en ensamhetens och hopplöshetens kamp. Gud är med i allt. Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud, tillkomme ditt rike på jorden. Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, sänd ut dem till södern och norden att kalla och bjuda all världen. Du lovat i ordet en vildmarkens vår, då öknen skall stå lik en lilja. Vi bida därefter vart gryende år, och är det din nådiga vilja, snart komme den tiden, o Jesu. Välsigna de vittnen, som gått i ditt namn att resa baneret därute. Din trohet dem vare en skyddande hamn, i farorna friden du gjute hugsvalande i deras hjärtan. Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd och lär dem att manligen strida, att utstå i hoppet den himmelska säd och växten i tålamod bida av dig som allena den giver. Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, vad nåd, va

Ett enkelt vardagsvittnesbörd

Ett personligt vittnesbörd  Kasta alla bekymmer på Herren, ty Han har omsorg om er. Så läser vi i Petrus första brevs femte kapitel och sjunde vers.  Tänkte dela med mig och berätta om en händelse jag var med om idag. Inget gammalt den här gången. Jag skulle gå ut för att slänga två skräppåsar. Då jag närmar mig sophuset ser jag att sopbilen står parkerad utanför. En av sophämtarna närmar sig mig och säger: Jag kan ta dina påsar så slipper du gå in med dem. Lämnar dem glatt ifrån mig. Då jag gått ett par meter hör jag Anden säga till mig: Kasta skräpet på mig! En ljuvlig frid fyller mitt inre. En påminnelse från Herren. Hur vi skall göra rent praktiskt är inte alltid så lätt, men till vem skulle vi gå om vi inte hade Jesus ( Joh 6:68) I dessa orostider, vem kan trösta som Han? Ibland känns han avlägsen och det är svårt att uppleva kontakt, idag fungerade det och jag blev så glad att jag helt enkelt vill förmedla vidare dagens "tröst och visdomsord" till alla som läser detta.