Fortsätt till huvudinnehåll

Guds församling får inte styras av politiska beslut

 "Ty icke mot sanningen utan allenast för sanningen förmå i något" (2Kor.13:8)

Hade igår förmånen att sammanstråla med en ung levande prästkandidat, som den akademiska bildningen - tack och lov - inte lyckats förstöra. Det var tal om hur det går till i "de lärdas forum", i kunskapens högborg där Guds ord förvanskas allt mer och mer. Inriktningen drages åt det politiska hållet och man vill från högskolornas sida, mer fostra fram politiska agitatorer än väckelseförkunnare. Nog för att det länge pågått avfallstendenser men dessa verkar eskalera i takt med tidens gång. Jesus och hans försonargärning förminskas på bekostnad av att vårda planetens framtid där personer som Greta Thunberg nästan helgonförklaras redan under sin livstid. 

Det enkla väckelsefolket har alltid fått vandra med Herren "utanför lägret" i med och motgång, i solsken och mörker ledda av Anden och ordets kompass. Den levande Gudens församling har aldrig styrts av politikernas makt och inflytande. Den har istället varit ledd av Guds Ande och skall den få vara det, fram till dess att Jesus kommer? Det är så lätt att ge efter och tumma på än det ena, än det andra, vi vill gärna ha en bekväm väg att vandra fram utan några större uppoffringar eller försakelser. 

Skall Människosonen, när han kommer finna någon tro på jorden? Kommer det att finnas kvar några som inte böjt sina knän för Baal? Den utlovade väckelsen, vad blev det av den, är den på väg eller fanns inte förutsättningar att klara av att vårda de nya? Eller löper den utanför allt vad etablerat heter, med enkla föraktade lärjungar som samlas i hemmen, de som aldrig fick några positioner och något människoerkännande men som är kända av Herren? Utanför det politiska väldet men innanför lärjungakretsen.

Frukta inte du lilla hjord, ty det har behagat Fadern att ge er riket. (Luk.12:32) Det får vi ta fasta på och räkna med hans trofasta omsorg. Gömd i klippans rämna når inte fiendens pilar oss, fria från politisk, religiös och sekulär påverkan. Hos hörnstenen - Kristus! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a