Den yttersta tiden

"Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga." (Apg.2:20)

Vad ger den yttersta dagen för tankar och känslor hos dig? Blir du skrämd eller är det ett hoppets budskap? Eller ställer du dig likgiltig inför vad som nu händer i världen? 

Allt sedan Jesu uppståndelse och himmelsfärd har vi levt i den yttersta tiden. Att vårt jordklot inte  är som vanligt är väl svårt att undgå. Inte minst med tanke på att hela städer mer eller mindre dränks nere på den europeiska kontinenten. På andra håll, borta i Nord- Amerika når sommarvärmen oanade höjder. Kanske du frågar varför vår himmelske Fader inte griper in och beskyddar ortsbefolkningen? Ofta utelämnar han besluten åt oss människor att avgöra. Mer sällan tvångsförvaltar han jorden som om han vore en dålig hyresvärd. Men vi vill inte leva som han önskar, omvända oss och vandra tillsammans med honom. Vi vill göra allting själv, vara vår egen lyckas smed och inte böja oss under någon högre makt.

I vilken ordning alla skeenden i det profetiska ordet kommer att gå i fullbordan finns många teorier. Det viktiga är att vara redo. Många har försökt räkna ut framtiden, men i regel har det inte skett såsom de förutsagt. Endast Herren själv har svaret. Hos Herren är makten. Ära, halleluja! 

Du kanske tror att Gud straffar redan här i tiden? Ibland kanske gränsen är nådd, vare sig vi ser det eller inte, men nog tuktar han oss, annars vore han väl ingen god far. Dock frestar han inte oss över vår förmåga trots att tiden förmodligen blir svårare och svårare. 

Medge ändå att trots allt är det en spännande tid vi lever i. Trots pandemier, ökenhetta och översvämningar. En tid vi blott anar konturerna av. Låt oss hålla oss nära Herren Jesus Kristus som för oss vidare, framåt ,uppåt och hemåt!

Det går hemåt genom allt, halleluja, Ingenting får mitt mod slå ned. Det går hemåt jag ser målet så nära, hela vägen har jag Jesus med.