Stefans tankar

 "Vi kom till det land dit du sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här är dess frukt. Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är välbefästa och mycket stora; ja vi såg där också jättarna." (4Mos.13:28,29) Har du hört talas om de tolv spejarna som sändes ut för att kolla in det nya landet, slutmålet för deras vandring. Då de återvänt tillbaka rapporterade de till Mose att visst, landet var bördigt och bra, man visade upp en stor medtagen druvklase därifrån, ett paradis på många sätt och vis - men där fanns också problem. Det skulle inte vara någon enkel match att inta de städer som fanns. Dessutom, jättarna hur skall vi klara av dem då? Nej, vi vågar inte, vi ger upp, det var trots allt bättre i Egypten.  Känner vi igen den gamla visan? Vad ser vi ? Möjligheter eller problem? Vågar vi tro att Gud själv är med oss och strider för oss eller koncentrerar vi oss istället på det som är för handen, usch vad jobbigt, det där klarar vi aldrig, de pr...

 "Men det har jag emot dig att du har övergivit din första kärlek" (Upp.2:4) Församlingen i Efesus är omnämnd i tre olika sammanhang i den heliga skrift. Dels skriver Paulus ett mäktigt församlingsbrev riktat till vännerna i den staden, dels finns den omnämnd i Apostlagärningarna och för det tredje är det den första av de sju församlingarna i Uppenbarelseboken som får ett brev skickat till sig.  Att ha övergivit den första kärleken, att ha någonting som står emellan mig och Gud, ack hur vanligt är det inte. Att det finns någonting i den mörka hjärtevrån som vi inte vill överlämna till Gud. Det behöver nödvändighetsvis inte vara frågan om någon större synd, men det blir likväl en "skötesynd" som hindrar det friska källvattnet att sätta det klara vattnet i rörelse och ditt liv blir lätt till ett stillastående vattendrag som drar till sig bakterier och osundhet. I det osunda ljumma vattnet är det svårt att få livet att frodas och för att en reservoar full med unket vat...

 "Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren." (Hebr.12: 14) Helgelse, att helga sig, att komma närmare Gud, hur gör vi det? Jag kastar ut frågan på en gång och skulle förmodligen få en mängd olika svar jag faller av vem som jag frågar? Den köttsliga människan har ringa intresse för helgelse. Hela hennes väsen utstrålar vad jag vill ha, vad jag vill göra och vad jag kan bli och helgelse hör definitivt inte till något som kunde tänkas prioriteras. Människan menar sig vara fri och oberoende. Inom vissa kulturer är den yttre helgelsen, eller vad vi nu använder att kalla det för, av största vikt. Människan skall se ut på ett visst sätt, klä sig i strikta klädkoder och ha ett "korrekt" uppträdande. Då klassas hon att vara god och representativ. Och så är även många samhällsfunktioner uppbyggda. Den inre människan och vad som bor i henne syns inte alltid och ibland behöver vi Andens ledning för att kunna urskilja det som är fött av ...

 Dagens citat är skrivet av Lewi Pethrus om detta alltid lika aktuella ämne, som överlåtelsen till den levande Kristus är:  " Då en person blir använd för en stor andlig uppgift, hör man ofta talet att han blivit särskilt utkorad för ändamålet. Personligen måste jag bekänna att jag inte delar den uppfattningen. Jesus har talat om detta i en av sina liknelser.  Han säger: "Många äro kallade, men få äro utvalda". Tror man att Gud skulle kalla många men utvälja endast få av dessa? Därtill stämmer inte en sådan tolkning om vad hela bibeln lär om den fria nåden i Kristus. Hos Gud är ingen mannamån eller något anseende till personen. Detta ovillkorliga utväljande skulle ju också befria människan från det personliga ansvaret för sitt liv och sin gärning. Det sammanhang i vilket Jesus säger de ovan citerade orden är i inbjudningen till den kungliga bröllopsfesten. Det utfärdades upprepade bjudningar men många av de inbjudna ville inte komma. De som mottog bjudningen blev de utva...

 "Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid" (Upp.19: 9) Idag har jag bröllopsdag. För nitton år sedan sammanvigdes jag med min kära hustru en vacker sommarlördag på landsbygden i Roslagen. En glädjens dag för oss och de närvarande släktingar och vänner verkade att trivas. Bröllop är ofta förknippat med förväntan, glädje och gemyt, att en gemensam framtid skall byggas. Det himmelska bröllopet skiljer sig dock från de jordiska sammankomsterna, i synnerhet då det är frågan om brudemystiken. Vem är hon, bruden, den gåtfulla? Vem brudgummen är står klart. Jag har mig veterligen aldrig hört någon annan tolkning än att det handlar om Jesus Kristus. Förslagen om vem bruden kunde tänkas vara är fler. Den vanligaste tolkningen är att det är församlingen - vilket och är troligt -, Israel eller de som följer Lammet dit de går. En fjärde kandidat är numera helt avpoletterad för detta ämbete, Åsa Waldau, det är väl ingen längre någon som på fullaste allvar tror att hon av all...

 "Förakta icke profetiskt tal, men pröva allt, behåll vad gott är" (1Tess5:20,21) Hörde för ett tag sedan berättas om hur det i ett möte i Småland framburits en profetia som talade om tre tecken som skulle föregå Kristi andra återkomst. De två första tecknen var inga märkliga ting alls, men jag tar med de också. Det tredje tecknet däremot är betydligt intressantare. Enligt uppgiftslämnaren var de två första tecknen två mäns död, konung Gustaf VI Adolf och Lewi Pethrus. Båda var vi detta tillfälle gamla män så utan det tredje tecknet kunde denna profetia avfärdas.  Det tredje tecknet omtalade att de Olympiska spelen, OS, skulle inställas. Detta ägde ju rum långt senare än de andra männens frånfälle, nämligen under förra året. Inte sedan andra världskrigets dagar hade detta skett. Det är upp till var och en att bedöma om det var Herren som talade eller inte. I sådant fall är det inte långt kvar. Vi får lyfta våra ögon uppåt och invänta vår förlossning. Herren med oss i striden!...

 Lyssnade på radioprogrammet "Människor och tro" och fann till min glädje att öppenheten för den andliga världen är en verklighet. De flesta av de som ringde in var kristna som i mycket korta ordalag beskrev delar av sin tro. Vi har tillfälle att förmedla hoppets budskap.  Jag tackar Gud för varje evangelist. Evangelistgåvan är ofta medfödd och verkar naturligt för dessa då de kommer i samspråk om de eviga tingen. Undertecknad har fått mera av "skrivandets gåva" och försöker förvalta detta pund efter bästa förmåga. Oberoende av om du genom muntlig kontakt eller det skrivna ordet sprider evangeliet vidare har du möjlighet att påverka din nästa. Ge inte upp, även om resultatet och bönesvaret dröjer.  Visst är förvirringen stor bland Gud folk och många vet inte riktigt på vilket ben de skall stå. Kanske har man inte alltid byggt på klippan Kristus och känner sig rotlös då utbudet är enormt men den Kristuscentrerade skaran relativt fåtalig. Kanske är det inte så många a...