Inlägg

Visar inlägg från april 25, 2021

Upp till kamp emot synden

 "Kommen till mig, ni alla som är betungade så skall jag ge er ro" (Matt.11:28) Första maj, arbetarrörelsens helgdag. Bland de många andra förändringar vi under det senaste året varit med om är även denna, inga förstamajtåg ockuperar stadens gator med texter som: Frihet, jämlikhet och broderskap! Även den en gång så mäktiga arbetarrörelsen får böja sig inför folkmyndigheternas rekommendationer.  Det är ju allom bekant att de tre stora folkrörelserna som förändrade vårt land gick hand i hand, väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, även om den sistnämndas efterföljare av idag så gärna vill taga åt sig hela äran då det blir tal om vårt kära lands förvandling från u-land till i-land som länge gick under benämningen, ett folkhem.  Personligen tror jag också att det var Herren själv som välsignade vårt land med sin nåd, då byar förvandlades av evangelium, människor av den kalibern som de 24 eldsvittnena i "De svarade Ja på kallelsen" vilka verkade ihärd

Leve konungen!

 Idag på valborgsmässoafton fyller HMK Carl XIV Gustaf 75 år! Efter många år på tronen sitter han fortfarande kvar. Någon makt att tala om har han inte och han skall mest representera Sverige, inte ha någon egentlig åsikt om ditt och datt. När han väl har det, blir det ofta ett väldans liv. En god representant i ett föråldrat ämbete som inte har några större planer på att abdikera. Desto större makt har Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag har glädjande besked att frambära; Han har inga som helst tankar på att abdikera. Däremot väntar Han på signal att höja rättfärdighetsspiran och i triumf återvända till jorden såsom den rättsmätlige konung Han är!  Vi hälsar våren välkommen tillbaka denna kväll. Våren med sin värme, sitt ljus och sin förväntan. Förvisso färre lägereldar men desto större behov av förändring i dessa mörka tider. Vi hälsar dock ännu mer den andliga spirande vårfloden, mer än hjärtligt välkommen! Kom för att rensa logarna och kasta ut dess skräp och bråte. Blå

Ett av Guds prövade vittnen 2

 Låt oss fortsätta och citera vidare Georg Gustafsson som en fortsättning från hans förra inlägg: "Gud använder vem han vill som sitt redskap, nu står han där och kallar på Sakarias. Ängeln säger: Var inte förskräckt: din bön är hörd. Din hustru skall föda dig och son och du skall ge honom namnet Johannes. Och han skall bliva gräva till glädje och fröjd, och många skall glädja sig över hans födelse. Ty han skall bliva stor inför Herren. Så kommer Sakarias till helgedomen med sin son. Prästen och grannarna hade redan klart för sig vad han skulle heta. Men hans moder sade: Ingalunda, han skall inte heta Sakarias, han skall heta Johannes. Gud hade talat om, vad gossen skulle heta. De skulle få bryta med gamla traditioner. Alla väckelse står i förbindelse med ett sådant brytande av gamla traditioner. Där stod prästerna och rådsherrarna och sade: Inte skall ni bryta släktens tradition, så fort ni fått en son. Men det hjälpte inte. Grannarna och prästerna sa: Det begriper ni väl. Inte k

Följ mig

 "Följ mig" (Mark.2:14) Säkert har du någon gång - då du varit ute och åkt bil - kommit till en landsväg vars ena körfält varit avstängt för trafik. För att kunna åka vidare har du fått följa efter en blinkande bil med en skylt; följ mig. Såsom vi efterföljer ledningsbilen i trafiken, så har vi också möjlighet att efterfölja Jesus i våra liv. Många gånger är det svårt att riktigt uppfatta signalerna han vill att vi skall följa. Vi vill så gärna vandra vår egen väg, göra det vi helst vill och förverkliga våra egna planer och drömmar. Men tänk om det är så att det väntar en vandring tillsammans med vår Herre, en vandring full av överraskningar.  Vi är inte kallade att leva efter något fromt religionsmönster utan erbjuds gemenskap, relation med denne Jesus. Frågan är om vi vill och vågar att efterfölja. Att bära korset och smäleken.  Efterföljelse, helgelse, avskildhet är ofta inga populära teman att omnämna. Ändå är det så centrala begrepp när det gäller det kristna livet. Sång

Nåd som föder lovsång

 Bibelläraren Erik Bernspång står nu i tur att träda in bland övriga hemförlovade pilgrimer. Hans bibelförklaringar har varit till upplysning, vägledning och tröst för många medvandrare. Jag saxar något från hans bok med den utmanande titeln; - Att bedja såsom JESUS bad " Vårt andliga liv blir fattigt om vi bara tackar Gud för hans gåvor och aldrig prisar honom för vad han själv är. Men det kommer tillfällen då nåden uppenbaras så rikt att vi inte kan annat än höja lovsång. "Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. Och de greps alla av bestörtning och prisade Gud; och de sa, fulla av häpnad: Vi hava idag sett förunderliga ting." (Luk.5:25-26) En lam man blev botad. Jesus mötte honom i obeskrivlig kärlek och fördrev hans depression och modlöshet genom att ge honom ny förtröstan. Han såg också till hans andliga behov och försäkrade honom syndernas förlåtelse. Och så botade han honom. Hela situationen var fylld av

Ett av Guds prövade vittnen

 Georg Gustafsson, pingstpastor och använd av Gud skriver:  " När dessa lärjungar började gå omkring och predika evangelium berättas det, att Johannes Döparen hade i sitt fängelse fått höra om Kristi gärningar. Då sände han bud med sina lärjungar och lät fråga Jesus: " Är du den som skall komma, eller skall vi förbida någon annan? "  Det var säkerligen inte det, att Johannes tvivlade på Gud, men han tvivlade på sig själv, och det är en helt annan sak. När han sitter i fängelset och går igenom det budskap han fått frambära, blev det efterräkningar för honom. Det är så för oss predikanter. Det är väldigt sött i vår mun att få förkunna evangelium. Jag vet av egen erfarenhet, att sådana vittnesbörd varit söta i min mun, men om orden skall bära frukt, då måste de tränga djupare, och då river det i vår buk. Bokrullen var söt, då profeten skulle tillgodogöra sig den, men han fick uppleva en annan sida av bokrullens egenskaper, den rev i hans buk, och han kom i vånda. Det är det

Fräls oss från vår duktighet

 En märklig rubrik; fräls oss från vår duktighet. Är det verkligen något vi skall frälsas ifrån, är det inte snarare något vi skall frälsas till. Vår duktighet, våra talanger och våra gåvor, vad skall vi göra med dem. Det är inte så att Gud inte har gett oss gåvor att använda och förvalta i hans tjänst, inget tal om något annat. Och visst är vi välsignade med människor som har talang.  Samtidigt använder han den som ingenting är, den svage, den ringe och den som i världens ögon inte klassas som någonting att satsa på. Ändå kan vi inte frångå det faktum att under de tider elden brunnit starkare och klarare, då har Gud använt trasiga, ofullkomliga redskap på sin åkerteg. Men hur är det idag, har vi inte blivit alltför duktiga? Det finns många som är förträffliga på det vi gör, vi sjunger så bra, vi talar så klokt, vi uppträder så korrekt i vårt sätt att tala, att uppföra oss och klä oss. Trots det nå r vi ändå inte ut. Det finns gott om duktiga predikanter och skickliga musiker. Borde in