Fortsätt till huvudinnehåll

Hör vi mer på vad människor säger än på vad Gud vill säga oss?

 År 1925 hölls ett stort ekumeniskt möte i Uppsala. Åsikterna kring denna händelse skiljer sig oerhört från varandra. Det är nästan som att detonera en bomb i vissa kretsar om det tages fram något som sagts vi det tillfället. Någon större ekumen är jag väl inte i det avseendet även om jag ock har trossyskon i vitt skilda läger. 

Någon varaktig genomslagskraft uppnåddes knappast det året, snarare kom partisinnet att frodas på ett närapå makabert sätt, i synnerhet hos de falanger som menade sig stå för väckelse och vara eldens vidareförande utvalda. 

Initiativtagaren Nathan Söderblom lär ha sagt dessa ord under avslutningspredikan, - något som är aktuellt även för oss nutida efterföljare i Mästarens fotspår - nästan hundra år senare: " Kristenheten framträder söndrad, men Kristus är en. Söndringen kan icke vara enligt hans sinne. När kristenheten samlas i liv och verk hos Frälsaren skall han vara mitt ibland oss, oemotståndlig genom kärlekens allmakt. "Var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Kyrkan lyssnar nog. Kyrkan är alltför snar att rätta sig efter det som man säger i de s k kyrkliga eller välsinnade kretsarna. Jesus gjorde annorlunda. "Om icke er rättfärdighet övergår de skriftlärdas och fariseernas, skall ni icke komma in i himmelriket." Kyrkan lyssnar för mycket på människorna, för litet till Gud. Ingen må inbilla sig att han bättre hör Guds röst, därför att han slår dövörat till vad som sägs och hörs i tiden. Ve er, säger Jesus, att ni inte tar lärdom av tidens tecken.

Då Jesus en gång botade en lam man sade han: "Effata, öppna dig." Idag så riktar jag dessa ord till er alla från alla kristna kyrkor. Vi är döva, vi måste bekänna att vi hittills lyssnat för mycket på människo-ord och inte på Guds ord, det är därför vi talar så sluddrigt. Nu säger Jesus: öppna dina öron så att du hör Guds röst, se´n  kan du tala tydligt."

Är inte detta också aktuellt för oss idag? Vi lyssnar gärna på människor och på dem vi tror har något att säga. Många gånger är det inte lätt att uppfatta Herrens röst. Han har talat genom sitt ord, alla gånger, men jag tror att han vill tala till oss också idag. Det saknas profetröster men vill vi lyssna? När Herren talar är det inte alltid bekvämt för oss. Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så Att alla mina drömmar i Jesu anda gå sjunger vi. Vill och vågar vi ta till oss av vad Gud vill? Uppoffrande frågor, utmanande svar.

Ser vi någon förväntan då församlingarna öppnar upp för sammankomster igen? Eller råder det mest ett I-kabod tillstånd? Härligheten är borta från Israel! Återstår mest tradition och ritualer eller finns Herren själv närvarande mitt ibland oss? Gud är ju inte långt borta från någon som åkallar honom, men ibland har vi svårt att höra, svårt att förstå vad han egentligen vill och svårt med att komma igång trots att vi förstått vad vår kallelse är. Är det inte dags att säga vårt: "Effata" nu? Till honom som sitter på tronen och Lammet!

Tala Gud, tala Gud, låt din altarglöd beröra mig. Tala Gud, tala Gud, glad jag svarar; Här är jag, sänd mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid