Stefans tankar

 Nu är det dags för predikanten och författaren Sven Lidman att göra intåg här i bloggen. Så här i dessa dystra dagar, skriver han om Josefs väg i livet, måhända hårda ord, men tag till dig i alla fall. "Det var en gång en man, som Gud korat till att bliva det väldiga konungariket Egyptens livsmedelsdiktator i nödens och undergångens stund:" Josef blev såld till träl ".  Ser du slavpojken där i kedjorna, hur han släpas i slutet av den stora karavanen. Han föres icke på väg till sitt jätteverk i täten av ett triumftåg men i kön av ett slavtåg. Medan karavanen skrider fram med sina bördor av värdefulla och dyrbara gåvor, tror du, att någon av de kloka köpmännen har skymten av en aning om att slavpojken där i slutet av tåget är ett Guds utkorade sändebud, som skall föras till Egypten för att en gång skaffa dess hungrande millioner räddning och hjälp och föda i nödens och undergångens timmar? Icke ens den slugaste och försiktigaste av dessa sluga och försiktiga män tänker et

 Några allvarsord om överlåtelsen av Frank Mangs, för den som verkligen vill komma in under Guds vilja. Han beskriver överlåtelsen på följande målande sätt; "Ett par ting tycker jag dock mig finna att de människor som upplevt detta övernaturliga ingripande av Gud, ha gemensamt: De har alla kommit till slutet av sina egna möjligheter och de har alla tagit emot, vad Gud har givit. Vi kunna kanske uttrycka saken genom en bild och säga: De har gjort en fullständig konkurs och överlämnat konkursboet åt Jesus Kristus. Men det är svårt detta. Det sista affärsmannen tar sig till är att göra konkurs. Så länge det går laborerar han med lån och växlar med hopp om att något underbart skall hända, som skall göra den sjunkande skutan tät igen.. Men när ingen längre skriver på en enda borgensförbindelse, när hela krediten är slut, och ingen lånar honom en krona, då ger han upp. Han slår vantarna i bordet och gör konkurs. Andra får ta hand om både skulder och tillgångar. Den andliga konkursen är

 " Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning, och brödragemenskapen , vid brödsbrytelsen och bönerna" ( Apg. 2:42 ) Så var det i den första församlingen. Då samlades man i hemmen. Bröt brödet, skiftade kalken, bad och tackade Gud. I hur stor utsträckning man hade tillgång till det skrivna ordet vet jag inte, men förmodligen samtalade man kring vad apostlarna hade sagt. Nattvardsfirandet var annorlunda på den tiden jämfört med våra dagar. Den var såsom en hel måltid. Paulus skriver om att vanhelga brödsbrytelsen i 1 Korinterbrevets elfte kapitel. Detta måste vi förstå mot bakgrunden av ovannämnda. Det är endast en liten del av den ursprungliga nattvardsceremonien vi har kvar i vårt nutida åminnelsefirande. Församlingens medlemmar förde med sig till sammankomsten mat och dryck, som förtärdes av församlingen gemensamt. Under måltiden bröts och utdelades nattvardsbrödet, efter måltiden gick nattvardsbägaren omkring bland de församlade. Igår kväll var vi samlade några styc

 Trettondag Jul Hos evangelisten Matteus finner vi berättelsen om de vise männen från österns länder. Hur många de var vet vi inte. Om de var vetenskapsmän, magiker eller konungar är höljt i historiens dunkel. Däremot framkommer tydligt att de var astronomer, stjärntydare och förmodligen bodde de långt ifrån Jerusalem. Jesus blev född i ringhet och förnedring och de var enkla herdar som var de första vilka kom för att se det nyfödda Jesusbarnet. De visa kom långt senare, då Josef och Maria inte längre bodde kvar i stallet. För många av oss nutida kristna har julen blivit årets största högtid. Ändå omnämns julevangeliet blott hos Lukas och det är endast Matteus som berättar om de vise männens besök. Jämför vi med händelserna kring påsk beskriver samtliga evangelister ingående händelse förloppet. Påsken borde vara, och är årets största högtid, en triumfens segerhögtid. Men tillbaks till de vise männen. Är det inte brännande aktuellt idag med visa män. De måste nödvändigtvis inte komma ös

 En måhända märklig rubrik i dessa dagar, då vi varken kan bevista fotboll eller väckelsemöte. Själv har jag aldrig varit på någon fotbollsmatch och de gånger jag sett dylikt på tv är lätt räknade. Trots det finns ett bildspråk att lyfta fram. Förväntan på vad som skall hända. För den som går på fotboll väntar en stund av spänning, vad kommer att ske under matchen? Vem vinner? Hur många mål blir det? Hur kommer stämningen att vara under spelet? Delaktigheten hos publiken är stundtals livaktig då vissa av åskådarna hängivet styr spelet från sin läktarposition. De vet ofta hur olika spelare skall göra i dess olika situationer och reagerar med avsky då detta ej sker. I väckelsemötet, när Anden är å färde, finns förväntan. Vad kommer att ske ikväll? Är det rent av någon som kommer att bli frälst eller andedöpt? Kommer vi att se helbrägdagörelseunder mitt ibland oss? Kommer Herren själv att tala till oss genom någon profetia eller får vi någon aha-upplevelse under det att ordet predikas? Fö

 Såhär i "andliga ökentider" får jag överlämna en betraktelse som Lewi Pethrus skrev som dagens andakt. " Johannes var prästson och egentligen skulle han ha fortsatt sin fars ämbete i templet. Han kunde ha gått upp i templet och sagt: Jag är präst enligt lagen och jag gör anspråk på att här få predika det Guds Ord jag fått.. -Men det gjorde han inte. Han avstod från sin ställning såsom präst, sin prästdräkt, sina prästceremonier och prästprivilegier och kom som den ensamme, utstötte ökenpredikanten och trodde uteslutande på kraften i det ord, som Gud gett honom. Han såg, att prästerna med alla ceremonier inte kunde lyfta folket. Och det hände den gången som det alltid hänt; när Gud kom med väckelse, så kom den inte från det håll man väntat. Och det har alltid varit till anstöt för de stora religiösa institutionerna att Gud inte bundit sig till dem. Varför har han inte varit det, varför har han inte alltid talat genom den officiella kristendomen? Jo, därför att man inte s

 -Vaken därför; ty ni vet ej vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus. Varen därför också ni redo; ty i en stund då ni inte väntar det skall Människosonen komma. ( Matt. 24:42-44 ) Många har försökt räkna ut ett exakt datum för Herrens tillkommelse. Jag tror inte att jag är den ende som tror att Herrens tillkommelse inte är alldeles avlägsen längre. Det kan ske när som helst. Brudens uppryckande. Den exakta tidpunkten behåller Herren för sig själv, det må vi tycka vad vi vill om. ( Apg 1:7, Mark. 13:32 ) Ibland talar vi om, att bruden måste göra sig redo för bröllopet. Det har naturligtvis flera praktiska betydelser. Hur gör vi? Låt mig dock nämna något om den levande relationen med vår Frälsare. Jag blir ibland förvånad över, när jag möter vänner som säger sig verkligen älska Jesus, men som samtidigt verkar vara totalt panikslagna över talet