Inlägg

Visar inlägg från februari 14, 2021

Efesierbrevet kap 2

 Häromdagen satt jag och läste i bibeln. De flesta bibelöversättningar har en rubrik på någon eller några rader som talar om vad kapitlet handlar om. En kort resumé. Visserligen fanns inte kapitelindelning från början och naturligtvis då inte heller någon resumé. De olika bibelböckerna är indelade för att vi enklare skall kunna hitta i skriften och på så sätt ta till oss dess innehåll. En oindelad bibelbok skulle majoriteten av oss lägga ifrån sig, det skulle kort och gått bli för "grötigt" att ta tag i. När jag läste inledningsbeskrivningen av Efesiebrevets andra kapitel blev jag full av salighet. Vilket evangelium! Lyssna till hur tre olika översättningar berättar: "Både judar och hedningar, som av naturen är vredens barn, blir i Kristus frälsta och levandegjorda." ( Reformationsbibeln ) " Judars och folkslags lika delaktighet i frälsningen i Kristus och deras förening till ett därigenom." ( Helge Åkeson ) " Frälsningen är av nåden. Skiljemuren mell

Kristus såsom regent

 Kristus såsom regent beskriver lektor Waldenström levande utifrån Ef. 1:20-21 " Gud har satt Kristus på sin högra hand i himlen över allt furstadöme, välde, makt, herradöme och allt namn, som nämnes, icke allenast i denna världen, utan ock i den tillkommande". Hur länge Herren Jesus skall behålla denna makt, därom heter det i 1 Kor 15, att vid änden, då Herren Jesus tillintetgjort allt furstadöme och all väldighet och makt, skall han överlämna riket åt Gud och Fadern. Ty, säger aposteln, han måste härska, till dess han lagt alla fienderna under sina fötter. Men när allt blivit honom underlagt, då skall Sonen själv underlägga honom, som har underlagt honom allt, på det att Gud må vara allt i alla. - Det är underliga och storartade tankar, Skriften här framställer. När människan hade syndat och kommit i dödens och djävulens våld, då älskade Gud henne ännu. Barnaskapets ande hade väl flytt ur hennes hjärta, men faderskapets ande hade dock icke vikit ur hans hjärta. Denna hans h

Var ivrig att söka efter profetians gåva

 " Far efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva" ( 1 Kor 14:1 ) Handen på hjärtat, har vi varit ivriga att få profetians gåva många gånger? Sökt Gud i bön och verkligen trånat efter denna gåva? En gåva, som ges av nåd och inte av förtjänst.  För den som inte varit med i sammanhang, där profetiska budskap förekommit; kan det hela verka främmande, gåtfullt och kanske skrämmande. Ett övernaturligt inslag. Något vi inte alltid kan definiera exakt vad det är.   Andra kan ha varit med då den profetiska gåvan missbrukats på ett eller annat sätt. Men för att det skall uppstå ett missbruk, behöver det först finnas ett bruk, något jag tror vi är överens om.  Gåvan att uttyda tungotal verkar vara sällsynt. Måhända finns det systrar och bröder som har denna gåva utan att förstå det själva i tron att detta är nog inte Herrens röst jag hör, och vågar inte uttyda ett tungotal. Gåvan kan ha missbrukats i karismatiska sammanhang till att bli

Bor du i tält ?

 " Genom tro hörsammade Abraham, då han blev kallad att utgå till en plats, som han skulle få till arvedel, och han gick ut, icke vetande, vart han skulle komma. Genom tro blev han en främling i löftets land, såsom i ett främmande, och bodde i tält med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. Ty han väntade en stad, som har grundvalarna, vilkens byggmästare och upphovsman Gud är" ( Hebr. 11: 8-10 ) Abraham, denne trons apostel, han trodde Gud och detta räknade honom till rättfärdighet. ( Jak. 2:23 ) Rätt ofta, då det är tal om någon som har stor tro, då omnämns exemplet Abraham som med rätta kallas för trons fader. Utan att veta, vart han skulle, bröt han upp och gick ut i tro tillsammans med sin familj och sina tjänare. De var på vandring och övernattade i tält. Herren ledde dem ett steg i sänder.  Hur har vi det idag? Bor vi liknelsevis i tält som gäster och främlingar, eller planterar vi vår hydda tryggt i jordens mylla? Har vi vår blick riktad mest på det jor

Bön och fasta

" Detta slag kan inte drivas ut genom något annat än bön och fasta." ( Matt.9:29 )  När jag idag ser på dagens almanacka konstateras det faktum, att nu är det fettisdagen. I gamla tider inledde den påskfastan. Idag fastar de flesta av helt andra orsaker och en kroppslig fasta kan naturligtvis vara bra många gånger, även den. En andlig fasta är något helt annat. Inte alla bibelöversättningar har med ordet "fasta" i ovannämnda bibelvers. Det talar sitt tydliga språk att det är bönen som är det väsentliga. I sammanhanget ovan hade Jesu lärjungar försökt driva ut en ond ande ur en dövstum pojke, men misslyckats.  Ibland kan fastan vara ett vapen att ta till, då det verkligen gäller att få ett genombrott i någon särskild svår situation. Att offra och försaka något. Det behöver naturligtvis inte vara jordisk föda, mat eller så. Det kan lika gärna vara; att offra av sin tid till Herren, sina fritidsintressen, det sociala livet på nätet etc. Att sluta äta några dagar, men i

Förföljelse

 " Så skall alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse." ( 2 Tim. 3:12 ) Detta är inte någon bibelvers vi hänger upp som kylskåpsmagnet hemma eller återfinner som mannakorn bland andra bibelverser. Dessa ord vill merparten av oss tränga undan så långt det är möjligt. Här i Sverige upplever vi inte mycket av förföljelse för vår tro idag. Det var det för länge se'n, då väckelsevindarna blåste fram. Men så är det sällan idag, Inte än.  I bortre Asien och tredje världen är däremot situationen tvärtom. Där kostar det att vara en bekännande kristen. Åtskilliga får ge sitt liv för sin tro. Andra får sitta i fångenskap eller rent av torteras. Många gånger förstår vi inte vilket grymt lidande människor i länder som Nordkorea, Afghanistan eller Iran tvingas genomlida, vilken behandling dessa Jesu lärjungar får gå igenom, i total avsaknad av allt vad medmänskligher, empati och människokärlek heter. Detta i vår s. k. upplysta värld med mänskliga rättighe

Vännen Jesus

" Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra, såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek, än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag bjuder er. Jag kallar er nu inte längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Far har jag kungjort för er. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er; och jag har bestämt om er att ni skall gå åstad och bära frukt, sådan frukt som blir beståndande, på det att Fadern må ge er vadhelst ni ber honom om i mitt namn. - Ja, det bjuder jag er, att ni skall älska varandra." ( Joh. 15: 12-17 )  "Gå till Jesus , vännen framför andra" sjunger vi i en sång. Denna sida av vår Frälsare, vännen , lyfter vi gärna upp. Det är sant, vi får gå med allt det som tynger våra liv och samveten och säga det till honom. Inget är för ringa, för litet, för obetydligt eller för barnsligt så han inte skulle lyssna till oss. Vi får helt enkelt utgj