Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars 28, 2021

De tre G:na

 Genom påskens budskap löper som en röd tråd de tre G:na; Getsemane, Golgata och Graven.  I Getsemane kämpade Jesus sin kamp om det uppdrag han kommit för att fullgöra. Han våndades så hårt att hans svett blev till blod, (Luk.12:44) allt under det att bönen blev mer och mer intensiv; Ske inte min vilja utan din! I Getsemane blev han förråd av Judas Iskariot som med de översteprästerliga prelaterna hämtade honom till det stundande korsförhör, där han anklagades för hädelse jämtemot Gud och som skulle föra honom uppå en skampåle, ett ohyggligt avrättningsredskap, det resta korset. Huvudskalleplatsen, Golgata, belägen strax utanför Jerusalems stadsmurar, blev den plats där världshistoriens största drama skulle äga rum, Ett drama, vars följder har konsekvenser än idag. Mellan två rövare blev Jesus upphängd och under spott och spe, förlöjligad av den religiösa hopen och övergiven av de flesta utav lärjungarna gjöt han den fasansfulla död. Den ene av rövarna fick han med sig till paradiset o

Frälst och försonad

 Dagens citat innehåller påskens tema och Martti Simojoki skriver följande rader: "Genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samma Ande tillträde till Fadern." (Ef.2:18) Vad betyder den frälsning, som vi upplever vid korsets fot? Det är en frälsning ifrån synden, säger du säkert. Alldeles riktigt! Men låt oss se på saken litet närmare.  Man hör ofta beskrivas hur tungt det är att vara en syndens träl. Det är sant, ehuru det ju också finns en syndens vällust. Det är ingalunda alltid tungt att synda. Det är fåfängt att inbilla sig att syndarna alltid skulle längta efter frälsning. Men en sak är i stället alltid svår: det är svårt för ett väckt samvete att på egen hand kämpa mot synden. Det är tungt och verkligt tröttande. Av denna orsak är också talrika människors kristendom för dem livets tyngsta börda. Kristi kors befriar från denna börda. En annan har fullbordat verket och gjort allt redo för mig. "Näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid.&quo

Aprilskämtets vara eller inte vara

 "Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa" (2 Mos. 20:16) "Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud" (Matt.7:8) Ärlighet, kort och gott ärlighet, är det inte det de två bibelverserna handlar om. Att vara ärlig inför Gud. Såhär, på första april, låt oss inte eftertrakta skämtet och viljan att lura vår nästa, utan fastmer att vara uppriktiga jämtemot varandra.  Visst kan vi skämta med varandra, men kom ihåg att det är stor skillnad på skämt och gyckel och steget vidare mot lögnen är inte så stort som vi lätt föreställer oss. Nu har jag på intet vis blivit lurad idag, tack och lov, men att inte ljuga, det är långt viktigare och värdefullare än vi tänker oss. Paulus skriver; Icke mot sanningen utan allenast för sanningen förmår vi något. (2 Kor.13:8) Och sanningen skall göra eder fria. De flesta föräldrar vill att deras barn skall tala sant. Andra hyss och tillkortakommanden har en förälder ofta större överseende med och lättare att förlåta, men då barne

Är Jesus herre, också denna påsk?

 Snart är det påsk och än en gång har vi möjligheter att påminna oss om påskens budskap, - försoningen och uppståndelsen - det centrala i kristendomen. För andra året i rad kan inte Guds församling, som man gjort i många år fira uppståndelsen tillsammans. Den numera världsberömda pandemin sätter stopp för allt vad gemensamt firande av världshistoriens största händelse heter. Och majoriteten av oss följer lydigt folkhälsomyndigheternas rekommendationer, för vi vill inte smitta varandra. Vackert så, men varför skall det vara så mycket lättare för oss människor att följa folkhälsomyndigheternas rekommendationer, än att följa Guds rekommendationer? Jag tror inte jag är ensam om att undra över detta. Du kanske svarar att; jag kommer att dö om jag inte håller avstånd till de andra, för jag vet inte vilka som bär på denna osynliga fiende. Må så vara, men ditt andliga liv, är du lika noga med att vårda om det? Tänk om du nonchalerar de önskningar och den måttstock Gud gett och urskuldar dig me

Nyckeln till Jesu lära

 N. P. Wetterlund, - f. d. kyrkoherde, bl. a. i Dala-Floda - får stå för dagens tankar och citat. Han skriver: "Beviset för Jesu läras gudomliga ursprung eller nyckeln till densamma antydes i dessa ord: Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå, om läran är från Gud eller om jag talar av mig själv. Alltså, var ligger nyckeln? Svar: i hjärtat, i viljan. Sök den då aldrig i de lärdes skolor, i böcker och system. Den finns icke där. Den ligger dig mycket närmare än så och är av mycket högre rang än så. Varje människa bär den på sig eller rättare: uti sig. (Härmed är intet förakt uttalat för den sanna lärdomen, som gör människan ödmjuk. Man märker Herrens ord: Se jag sänder till er profeter och vise och skriftlärde) (Matt.23:34) Och den måste på grund av sakens natur ligga i hjärtat. Ty Jesu lära är, ha vi sett, en person. Men att en person finns till och hurdan han är, det lär jag i sanning att känna blott genom personlig bekantskap med honom. Och Jesu lära är liv; men liv lär

Det finns inget anseende till personen hos Gud

 "Gud, som ej är partisk för furstar och som inte aktar den rike mer än den fattige, emedan båda är hans händers vek." (Job. 34:19) Martin Luther sade på sin tid att det som bibeln talar mycket om, det skall också vi tala och predika mycket om. Tre teman går som en röd tråd genom bibeln, ändå är de ämnena inte särskilt vanliga då vi lyssnar till en predikan; Guds rike, Israel och Jesu tillkommelse.  Då jag slog upp detta bibelställe hos Job fann jag till min glädje att det fanns många angivna parallellställen under versen, både i Gamla och Nya Testamentet. Att Gud inte har anseende till personen betyder att den yrkestitel, sociala ställning eller ålder, kön och duktighet, den spelar ingen avgörande roll för honom. Det som han frågar efter är om du vill bli ett av hans barn och utföra de uppdrag åt honom som han anförtror dig. O, vad lätt det låter, vad fantastiskt, men ändå vill inte människan många gånger. Och varför det, att det gång efter gång skall vara så svårt. Jag tror

Jesus - en stötesten

 "Och salig är den för vilken jag inte bliver en stötesten." (Luk.7:23) Det är Jesus själv som talar då han beskriver sig själv som en stötesten. Namnet Jesus har alltid varit anstötligt för de religiösa pratmakare då som nu. Tala om Gud går bra, om Anden likaså men nämn helst inte namnet Jesus och i synnerhet inte att han är enda vägen till Gud, detta vill vi inte höra. Det finns väl säkert många vägar till himlen eller hur...., visst känner du igen tongångarna, de som vill förringa Jesu gudom och mest se honom som en god renlevnadsmänniska som gjorde gott och upprättade ideal som vi anammat i västvärlden. Svärdet genom kristenheten går ofta mellan de vilka tror att Jesus är Guds son och de  som endast ser honom som en vanlig människa med höga värderingar, god etik och någon som förändrat världen i mer eller mindre mån. Risken är att ju religiösare du är, desto större stötesten är den smorde Messias. Ju präktigare du är, desto svårare blir det att förstå att denne, han som u