Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj 9, 2021

Psalm 15

 Den 15:de psalmen hör vi sällan någon läsa eller predika ifrån. Ändå bär den överskriften: En rätt medlem av Herrens församling. Det är konung David som skrivit den. Läs och begrunda de rekommendationer han ger och jag tror du skall finna den helige Andes klarhet över texten. Skulle vi efterfölja dessa råd som han ger, tror jag att vi skulle uppleva mycket större seger i församlingen och trovärdigheten mot omvärlden växa till i styrka och kraft. Dessa råd är lika aktuella för oss idag, som de var under konung Davids tid. Vi läser psalmen i Jesu välsignade namn: " Herre, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat; den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa; den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta Herren; den som svär sig till skada, men ej bryta sin ed; den som icke driver ocker med sina penni

De största prövningar en kristen möter, är dem han fruktar men ej råkar i

 Än en gång har Herren varit mig nådig. Under förmiddagen upplevde jag hans trofasta närvaro i de böcker jag då kom i kontakt med. Flertalet av dem biografier om människor som med sin blotta närvaro utstrålade Kristus. Jag tackar Gud för var och en av dem. Vågar vi tro på ett återseende i de levandes land? En sång av Emil Gustafson får utgöra grundstommen av dagens betraktelse, en sång som dessvärre verkar vara bortglömd. Vi finner den i sångboken Förbundstoner. 1. Säg, käre vän, vi sitter du och klagar, När dina framtidsplaner gå i kvav? Bak molnet står "den Gamle utav dagar", som för dig genom svårighetens hav. Hans planer kunna aldrig lyckas illa, Men han vill lära barnet vara stilla. 2. Han skall din gråt i jubelsång förvandla, Och rådlös är han aldrig någonsin. Men äro vi ur stånd att kunna handla, Då är det Herrens tid att gripa in, Vi måste lära, fastän därtill sena, Att sjunga: "Frälsningen är din allena." 3. Den måste leva utav dagens manna, Som uti barnatr

Till härlighetens land igen

 "När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn." (Apg.1:9) Efter det att Jesus återvänt till jorden efter uppstånden från det döda visade han sig för de skrämda lärjungarna, vilka satt i isolering och hälsade dem med "Frid". En tidig morgon uppenbarade han sig vid Tiberias sjö för några uppgivna lärjungar och Petrus fick tre gånger svara på frågan; "Älskar du mig?" Lärjungarna befann sig på Oljeberget då Jesus upptogs till himlen. Och till Oljeberget i Jerusalem skall han återvända i ära och majestät. "Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget" (Sak.14:4) Denna dag väntar inte minst judarna på, då deras efterlängtade Messias återvänder till den store konungens stad. Denne Jesus som ni såg fara upp till himlen, han skall komma igen. Ära, Halleluja! Vilket saligt hopp även för oss hednakristna, han skall komma igen. Gläder dig talet om detta eller skrämmer det dig, löftet

Guds rike - ett tjänarerike

 Dagens citat står den radikale vandringsprästen David Petander för. En man som ville förverkliga Guds rike och utbredde Jesu lära. En verklig lärjunge i Mästarens fotspår. Han skriver: " De enda stora, verkliga värdena är rättfärdighet, godhet och sanning. Och när mänskligheten funnit detta, då uppgår solen för världen. Den största rikedomen är hjärtats godhet, den högsta glädjen är att göra rätt, den högsta makten är att försaka sig själv, det bästa anseendet är Guds välbehag, den största skönheten är Gudsbelätet. När människan sätter sanningen och rättfärdigheten före de jordiska tingen, då blir hon andlig. Jag vill ropa ut till alla och hela världen, till alla, som har rättfärdighetens kraft i sig: Kom och lid allt intill döden för rättfärdigheten! Det finns intet annat, som är värt att leva för, värt att ge sitt liv för än rättfärdigheten. När Gud är för allt, som är rätt och sant och är den eviga sanningen, är det då inte förnuftigt, att vi tro att endast det rätta är möjlig

Låt trädet stå kvar detta år

 "Vart och ett träd kännes igen på sin frukt." (Luk.6:44) I slutet av Bergspredikan talar vår Frälsare om att bära frukt. Vi har väl alla hört någon form av utläggning kring dessa ord, om att bära frukt som består. Om inte förr, så när människan ställs inför livets slutskede och ser tillbaka på sitt liv och livsverk, då framställs frågan; vad blev det av mitt liv? Vad kommer jag att efterlämna till de efterlevande? Ser vi någon tydlig frukt av ditt liv eller konstaterar vi; - Stilla levde du ditt liv, stilla gick du in i evig frid. Visst känner vi igen oss mer eller mindre. Vad blev frukten av allt arbete vi utfört?  Att höra och göra, så lätt men samtidigt så svårt. Att sätta sig i rörelse och inte slå sig till ro med orden; Min Herre kommer inte så snart. Ibland analyserar vi resultatet av verksamheten. Vad blev det av alltsammans? Ser vi några synliga resultat? Eller ser vi mest tillbakagång och stiltje? Ser vi någon synlig frukt i våra egna liv? Gör andra det också? Frågo

Tänk på din Skapare i din ungdomstid

 "Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid" (Predikaren12:1)  Vår värld är i ständig förändring. Ingen generation tidigare har väl upplevt ett samhälle i förändring såsom de vilka är komna till hög ålder idag. Den värld och det Sverige de föddes i, av det finns inte särskilt mycket kvar. Det gamla bondesamhället har blivit utbytt mot ett digitalt välfärdssamhälle, något de som levde då, knappast kunde tänka sig i sin vildaste fantasi. Många uppfinningar har underlättat vardagen; bilen, radion, telefonen, datorn och bankkortet är endast några av dem.  Sättet för oss människor att tänka har också förändrats i takt med att samhället förvandlats, annars vore det väl märkligt. Vetenskapen hyllas för sina framsteg och människans självförgudning framträder i de mest skilda sammanhang. Den levande tron måste hitta nya vägar fram till nutidsmänniskan som inte har den kristendomsgrund tidigare generationer haft.  Samtidigt går Guds rike fram med makt och myndighet i andra delar av vå

Brudens hemlängtan

 Förr sjöng vi ofta hemlandssånger, sånger som handlade om himlen, det saliga hoppet och Jesu tillkommelse. I takt med att välfärdssamhället ökade, minskade längtan till "de eviga boningarna i landet ovan där." Istället har vi börjat sjunga lovsång, körer, riktade direkt till Gud. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi kan längta till himlen trots att vi har det bra härnere och lova Gud genom hemlandssångens toner. De gamla sångerna har ofta tyngd och substans i sig och verkar till vederkvickelse hos pilgrimen på stadd mot det nya Jerusalem. Vem som skrivit sången är delvis oklart då endast initialerna vittnar om författaren. Dock har den helige Ande varit med och inspirerat. Bruden som längtar efter sin brudgum. 1. Lätt över floden faller månens silversken Tyst över jorden natten härskar ren. Bruden vill ej sluta sitter kvar på enslig strand. Knäpper på sin luta, väntar dagens rand. Tonerna klaga, nattens eko svarar dem. Jesus min Jesus hämta bruden hem! 2. O, hur mitt