Stefans tankar

 Sam Gullberg har skrivit en sång som påminner oss om att Jesus vill bära allt det som vi går och bär på, det som trycker och tynger ner oss människor. Lika aktuell idag som den dag sången skrevs.  Bär ej på bekymmer för den dag du inte sett Morgondagen ligger i Guds hand. Men för dag som inne är, Han nåd och kraft berett; Du får taga den utur Hans hand. Du får vila tryggt uti Hans omsorg stund för stund, Ty det vacklar aldrig, nådens trygga fridsförbund Bär ej på bekymmer för den dag du inte sett Morgondagen ligger i Guds hand. Han som föder sparven, Han, som dräkt åt liljan ger - skulle Han ej sörja för ditt väl? Ännu mycket mer Hans hjärta till ditt bästa ser, ja, Han ömmar alltid för din själ. Om en moder glömmer barnet, som hon burit har, skall din Faders kärlek dock till dig förbliva kvar. Han dig aldrig glömmer, säg, vad kan du önska mer, Han bevarar med sin nåd din själ. Som den gode herden Han dig sluter i din famn. Ingen kan dig rycka ur Hans hand. När ditt hjärta än...

 "Vi föds som original men de flesta av oss dör som kopior". Du kanske har hört de orden förr och säkert har du träffat folk av vitt skilda slag under livets gång. Satt idag och läste en bok som handlade om, de ovanliga. Människor som på ett eller annat sätt skiljde sig från mängden eller för att tala ett modernare språk, de stack ut från normen. En del av dem var missförstådda, födda hundra år för sent eller hade ett uppträdande som gick utanför de oskrivna ramarna, människoöden som vågat vandra fram sin egen väg genom livet. Vi vill så gärna visa upp den fromma, lyckade fasaden inför våra medmänniskor, i all synnerhet på de sociala medierna. Vara på ett visst sätt för att passa in, låta oss formas av de trender och värderingar som för närvarande är rådande och inte bli betraktade som annorlunda, avvikande eller någon slags "kuf". Ändå är de flesta av oss både intresserade och kanske till och med lite avundsjuka på dem som vågar vara sig själva. Att vandra sin egen...

 Watchmann Nee skriver, antagligen från sin tid i fångenskap i det då kommunistiska Kina: "Hur man lär känna en människa är betydelsefullt för en arbetare i Guds rike. När någon kommer till oss måste vi kunna avgöra hans andliga tillstånd, vilken sorts människa hon är och hur långt hon kommit i sin utveckling. Vi måste kunna avgöra om det hon säger är det hon egentligen ville säga och hur mycket det är som hon inte talat om. Vidare bör vi kunna uppfatta det som är karaktäristiskt för henne - om hon är hård eller mjuk, och huruvida hennes ödmjukhet är sann eller falsk. Vår effektivitet i Guds tjänst har ett mycket nära samband med bedömandet av en människas andliga tillstånd. Om Guds Ande genom vår ande gör det möjligt för oss att bedöma en persons andliga tillstånd, så kan vi ge honom de rätta orden i hans situation. I evangelierna finner vi att Herren alltid hade de rätta orden för människor, som kom till honom. Detta är fantastiskt. Herren talade inte med den samaritiska kvinnan...

"Sade jag dig inte, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet" (Joh.11:40) Vi sjunger i en sång: Vad är att tro? Att sjunga: Gud är kärlek, När hjärtat skälver utav namnlöst ve, Att kunna gå den gåtfullt tunga vägen Och stilla säga: Gud, din vilja ske. Det är att tro, det är att tro. Tron är ingenting konkret, något vi kan se med våra fysiska ögon. Tron är i allra högsta grad abstrakt, och för att den skall bli synlig gestaltas den ofta i gärningar. Den tro som vi kan uppfatta hos våra medmänniskor visar sig ofta genom de ting vi gör. Att stå upp för sin tro, försvara den när den blir angripen, tala vidare om det, vad vi sett och hört etc. Den levande tron smittar av sig på omgivningen. Du har säkert någon gång under livet mött någon levande kristen som nästan bokstavligen spridit Guds kärleks väldoft kring sig. Som ägt något "oförklarligt" inom sig som genom sitt väsen utstrålar Kristus. En frid av inte vanligt slag som når utanför de ramar vi kallar för van...

 "Ty först måste avfallet ha skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, ha trätt fram" ( 1 Tess.2:3) När jag läser i världspressen märker jag att det -trots allt - finns ett ökat intresse för de ting som en gång kommer att ske vid tidens slut. Det stora flertalet av oss människor verkar ändå vara oberörda över frågorna kring de yttersta tingen. Ändå talar mycket för att vi är långt komna på Guds tidskalender. Utan att falla offer för konspirationsteorier av vitt skilda slag, där en ond makt endast väntar på att ta över världen, får vi inte blunda för att bibeln faktiskt talar om detta. Antikrists framträdande.  Teorierna och förslagen på vem och vad han är, är många- mer eller mindre troliga och tänkbara. Samma sak då det gäller tiden för framträdandet, står han redan för dörren eller är inte tiden mogen än, det kanske rent av är långt kvar och det kommer inte att ske under vår livstid? Vi kan inte fastslå bombsäkert då det handlar om de eskatologiska tingen...

I andra Konungabokens femte kapitel finner vi berättelsen om Naaman. Arne Imsen skriver följande:  " I Luk. 4 läser vi några ord av Jesus som har skakat mitt predikanthjärta ibland, så att jag har varit tvungen att ropa om nåd och åter nåd, över Guds folk, så att de icke försitter sina tillfällen. Jesus säger: " Många spetälska fanns i Israel på profeten Elias tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naaman från Syrien." Det fanns många spetälska i Israel, men en blev gjord ren. Man kan ställa sig frågan: Vad beror detta på? Hade hedningen Naaman något företräde framför alla dessa judiska spetälska. Tänk, att bo inom möjligheternas område, och låta dem ligga outnyttjade och oanvända. Det var det som skedde, ty det var många spetälska i Israel, men det var få eller ingen som sökte profeten. Kom ihåg en sak; vilket budskap vi har, vilka möjligheter vi äger. Vilken kraft det finns i namnet Jesus! Många spetälska fanns på Elias tid, endast en blev hulpen....

 Därför talar jag till dem i liknelser..... ( Matt. 13:13 ) Då Jesus ofta talade med sina lärjungar använde han bildspråk, liknelser. Olika miljöer från den värld de levde i skildrade han i vardagsberättelser så de kunde känna igen sig. Särskilt Lukas evangelium innehåller många liknelser, varav en av de kändaste är den om den förlorade sonen. Eller hur var det nu egentligen med den saken. Fanns det överhuvudtaget någon förlorad son? Var det inte två förlorade söner, den ena i främlingslandets ensamhet, den andre i fadershusets trygghet?  En liknelse som gett upphov till många predikningar. Återkomsten till fadershuset efter ett förslösat arv och mötet med den kärleksfulle, förlåtande fadern. Och om den andre sonen, som inte kunde glädjas då lillebror, som verkligen inte var Guds bästa barn, kom hem igen. På liknande sätt har många vardagsskildringar öppnat ögon och öron för det glada budskapet, vilket vi kallar evangelium. Andra gånger har verkliga händelser fostrat och avslö...