Dagens tankar hämtar jag från en andaktsbok där kyrkoherde Martti Simojoki skriver: "'Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt" (Jes.50:4)
Att vara en lärjunge betyder att man lyssnar till lärarens ord och råd. Då lärjungen inte själv kan en sak, måste han med lyhört öra höra på läraren. Detta lyssnande är i en kristen liv en sak av största vikt. Man måste ta vara på Andens inre meningar. Man måste ge akt på vad Herren vill säga i sitt ord. När en kristen med lärjungasinne läser Bibeln eller lyssnar till ordets förkunnelse, ber han stilla och suckar till Gud. Han väntar på att få del av ordet, att Herren själv skall bryta en smula av det också åt honom.
Vi äger inte i oss själva denna förmåga att lyssna. Vi är benägna att med vårt eget förstånd försöka förklara allt för oss själva. Men vi råkar vilse. I andliga angelägenheter är vårt förstånd blint. Vi fattar inte ordet rätt på egen hand. Herren måste själv få väcka vårt öra att höra på lärjungasätt, med ett läraktigt sinne.
Det är ännu skäl att lägga märke till orden: "var morgon"! Det är just det underbara, att Herren "var morgon" väcker lärjungarna, så att de rätt kan lyssna till honom. Han tröttnar inte på vår ohörsamhet, utan bemödar sig och gör om sitt arbete. Han väcker lärjungen och kallar honom till sig.
Då lärjungen inte själv kan något, är han helt beroende av sin lärare. Därför ansätter Han alltid Herren med sina frågor och böner. Och när han råkar ut för något som han inte kan fatta, nöjer han sig ändå med det som blir honom givet. Han gör det i den fasta förvissningen att allt som sker ändå är till hans bästa."
Kommentarer
Skicka en kommentar