Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november 28, 2021

Känner vi igen Anden?

" Och Herren, vår Guds ljuvlighet komme över oss " (Ps.90:17) Vi talar ibland om Guds härlighet. Och vi längtar efter att få uppleva den här och nu. Den förtätade atmosfär där vi känner Guds närvaro mitt ibland oss.  Vad är det som gör att vi kan förnimma detta "något" som en realitet, en verklighet, något som berör oss? Längtan efter mer av Gud, mer av hans Ande och liv, öppnade hjärtan som är villiga att lyssna, fötter som är villiga att gå, händer som inte enbart sträcks ut i tillbedjan och lovsång utan också i praktisk gärning mot sin nästa.  Guds härlighet manifesterad mitt ibland oss. Och vi såg hans härlighet, vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Far, och han var full av nåd och sanning, skriver evangelisten Johannes. I en trosatmosfär med förväntan kan Anden verka fritt. Ger vi honom tillträde att göra det han vill?  Lika effektivt som det lilla barnets förväntan är, då hon sträcker sig mot sin pappa i förhoppning om att han skall ta emot det, så

Betesdadammen

Johannes evangeliums femte kapitel inleds med berättelsen om hur en man, som i trettioåtta långa år legat sjuk invid Betesdadammen i Jerusalem, blir botad av Mästarens hand. Vad han led av framgår inte med säkerhet, men det verkar som om han hade problem med att röra sig.  Under alla dessa år som han legat sjuk, hade hoppet om, att en dag, då kommer jag att bli frisk, inte slocknat. Han trodde på någon form av helande. En ängel kom nämligen med jämna mellanrum och satte vattnet i rörelse och den som kom dit först upplevde helbrägdagörelse. Så händer det att Jesus vandrar vägen fram och ställer honom en fråga, som kan verka fullständigt onödig; - Vill du bli frisk? Frågan  kan verka både märklig och nästan respektlös mot sjuklingen. Det är väl klart att han vill bli frisk. Ändå väljer Jesus att framställa frågan; Vill du bli frisk?  Vi vet inte mycket om denna man, inte ens  vad han hette. Han står som symbol för alla tusentals okända kvinnor och män som fått sina liv förvandlade av Jes

Brytningstider - segertider

Guds rike har under historiens gång gått fram under mycken kamp, uppoffring och smärta. Inte minst gentemot de som menat sig vara väckelsen bärare. Lewi Pethrus skriver följande appell: " De andliga brytningstider, som med jämna mellanrum gått fram över det mänskliga samhället, har i allmänhet varit vägröjare för bättre och mera fruktbärande tider såväl i andligt som i socialt och politiskt avseende.  Det är denna karaktär av nya goda krafters frigörelse som kännetecknar förnyelsetider i den andliga världen. Så långt tillbaka i historien som som det finns några underrättelser om vad som hänt, har dessa tider av isolering och förnyelse förekommit.   Kristendomen startade som en väckelserörelse, i en av historiens största brytningstider. Så länge den fick vara en fri rörelse hade den stor framgång. Den intog under de första århundradena länder och världsdelar utan uppehåll. Den enkla,  okonstlade, nästan robusta förkunnelse av Kristus och hans Ande hade en slagkraft som ingen materi

Två lagar

" Så giv då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör ". ( Matt.22:21 ) Idag träder två lagar i kraft, en alldeles nyinstiftad och en gammal, nåja det är 22 år i alla fall sedan den kom. Den nya lagen har väckt diskussion om vaccinpassens vara eller inte vara på större tillställningar och argumenten skiljer sig åt. Medan den ena talar om övervakning mot ett alltmer kontrollerande samhälle talar den andre om trygghet gentemot det numera världsbekanta viruset. Åsikterna går isär,nästan som en vattendelare. Och hur vi skall och bör göra är inte alltid någon lätt fråga. Att vara efterklok, ja ,så brukar det väl ofta vara.  Den andra lagen är däremot enkel att tolka och förstå. Vinterdäcken måste vara påsatta nu. Blickar vi ut genom vårt fönster konstaterar vi, att det råder inget tvivel om den saken. Vinterväglag råder.  De jordiska lagarna, instiftade av människor, har vi ofta inte svårt att lyda och efterleva. Mycket handlar om oss, vår säkerhet och upplevs rätt lo

En bukett mercedes-rosor

För ett antal år sedan hände något uppe i Norrland, som verkade vara en ond spiral, men som fick ett oväntat slut. Men så är också Herrens vägar inte som våra vägar. Långt ifrån.  På en plats i närheten av Örnsköldsvik bodde en äldre ensamstående dam. Hon ville och menade sig vara frälst. Trots det var hon väldigt negativt inställd till en pastor i grannförsamlingen, så negativ att varje gång hon såg honom gav hon en rejäl känga i form av något uppträde. Mannen var alldeles förtvivlad, vad han än sa och vad han än gjorde var fel. Så fort hon fick se honom satte hon igång och skällde. Varför hon gjorde som hon gjorde vet jag inte med bestämdhet. Kanske var det någon småsak som förvandlats från fjäder till höna. Så hände det. Pastorn var en dag på dåvarande Statoil-macken. Inne på bensinstationen fanns vid den tiden stora vackra blombuketter bestående av rosor. Riktigt förnämliga buketter, väl passande till någon av livets stora höjdpunkter. Mercedes-rosor kallades de visst för.  Då hörd

På nytestamentlig grund

Den norska pingstväckelsens " grand old man " , nestorn T B Barratt får stå för dagens ord. Han skriver följande:  " Med vad kan man likna gemenskapen med Jesus? Hur härligt att kunna få umgås med Honom varje tid och stund och att få vila vid Hans hjärta. Det har varit många brytningar under vägen. Folk har svårt att förstå sig på Guds enkla vägar i alla stycken och den kraft, som följer, om vi vandra på dem. Man har invecklat sig i så mycken symbolisk tvetydig tankegång, att man har svårt att förstå det klara, öppna och härliga, som Gud skänker. Man fruktar för detta och söker undkomma detta.  Men hos Gud finner man det äkta, livgivande elementet, den sanna härligheten. Visst finns det en yttre glans och härlighet i symboliken och i de mänskliga ceremonierna, vilken kan tillfredsställa det estetiska sinnet hos många. Ett stilla och noggrannt iakttagande av de estetiska principerna tillfredsställer de fordringar, som andra mena är enda uttrycket för religionen, men den s

Nytt kyrkoår

Gott nytt år! En kanske märklig hälsning idag, men så är det också nytt kyrkoår. Ovanligt tidigt men kalendern skiftar som bekant. När Jesus red in i Jerusalem började hans lidandevandring som avslutades med korsdöd , en tom grav och himmelsfärd. När vi tänker på alla händelser som skett är det inte det lilla, gulliga Jesusbarnet som vi firar och hyllar. Nej, det är den levande uppståndne Messias. Han som en gång skall återvända i härlighet och glans. Därför är vårt fältrop i adventstid följande: Hosianna Davids Son Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Säger du också Hosianna, ditt Hosianna, var hälsad du vår Herre Jesus Kristus! Han kommer till sörjande hjärtan Och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera Tills Gud uti alla blir allt.