"Hören, så får eder själ leva." (Jes.55:3) På altartavlan i ett bönehus står dessa ord skrivna. Hören, så får eder själ leva. Vad är det vi skall höra? Jo, Herrens ord och Herrens röst. I det ständiga brus vi ideligen omringas av, är det ofta inte säkert att vi kan uppfatta Herrens röst. Den stilla maningen som talar därinne. Vi har så många "måsten" vi tror att är så viktiga att göra, så mycket vi vill hinna med i livet, uppleva, se och njuta utav. Och det behöver inte vara fel. Frågan kvarstår dock, förmår vi att höra Herren tala då vi håller på med tusen andra ting än att söka oss närmare Gud och hans vilja. Och bibelläsningen, vad blir det av den. Mest ett mannakorn eller en kylskåpsvers? Eller studerar vi med glädje bokrullen? Att tvinga sig till att läsa blir inte alltid bra. Ibland är det ändå nästan tvunget för att ge näring åt den andliga människan. Går det långa tider utan kontakt med "den levande Guden" är det näst intill omöjligt att hålla ...