Inlägg

Visar inlägg från augusti 23, 2020

Vårt dagliga bröd giv oss idag.

Några ord från den bön vilken Frälsaren lärde oss att be (Matt: 6:11). Vi har ingen garanti för någon morgondag. Det har vi hört så många gånger, nästan till lust och leda. Vi tror att vi vet så mycket om kommande dagar och den tid vi har framför oss. Nutidsmänniskan tror ibland att hon är odödlig, hon vet så mycket, kan så mycket och anser sig vara så klok och förnuftig. Så uppenbarar sig ett ynkligt litet virus och hela världen står i brand. Alla framtidsplaner, allt det vi hade tänkt att göra när vi började detta år, vad blev det av dem? Inte många av oss kunde föreställa sig att en pandemi skulle påverka hela världen så kraftigt.Vad som återstår av fattigdom, depressioner och ökad ohälsa kan vi endast ana. Det finns många som konspirerar över framtiden, mer eller mindre fantasifyllt. Googlar vi runt lite grann finns mängder av scenarior, en del mer realistiska än andra. Vad vi däremot tror är att Gud finns med i allt. Kommer vi i svårigheter får vi be till honom. Vi kan inte fordr…

Kolportören och söndagsskolläraren

Det finns två kategorier av uppgifter som betytt oerhört mycket för Guds rike och församlingen. Ändå är de inte omnämnda i egentlig mening i bibeln. Men utan dem tror jag resultatet skulle varit helt annorlunda. I synnerhet under "väckelsernas tid". Jag tänker på kolportören och söndagsskollärarens. Två viktiga uppgifter.Ordet kolportör använder vi inte längre i vårt vardagsspråk, men det var en kringvandrande försäljare av biblar och andlig litteratur. I det gamla bondesamhället fungerade denna evangelisationsmetod eller vad vi nu vill kalla det för, i synnerhet på landsbygden. När vi idag ska träffa varandra ringer vi oftast och bestämmer tid, det är inte så vanligt att vi går objudna till folks hem. Förr var man mer beroende av varandra och gick till varann på ett helt annat sätt. Det var också naturligt att föra ut evangelium bland folket. Något av en "gammaldags gudsfruktan" fanns hos många vars grund lagts i skola, kyrka och hem. Förvisso var en del avogt in…

Var har du dina bopålar någonstans ?

Nu tänkte jag berätta en händelse som jag var med om för några år sedan. På idrottsplanen i grannsamhället där vi bor, hade en cirkus spänt upp sina tält. Det skulle bli föreställning senare på kvällen. Jag var ute och vandrade då jag såg detta. Jag började tänka på hur det var för cirkusfolket, de är ständigt på resa, stannar till några dagar och drar sedan vidare till nästa plats. En rastlös tillvaro, hela tiden på väg mot nya trakter, inte något "nu är vi hemma" utan uppbrott efter uppbrott. Jämte idrottsplatsen fanns ett antal villor. Jag kände inte personerna vilka bodde i dem men det var säkert "skötsamt, hyggligt folk". En märklig känsla inföll sig nu hos mig. De hade förmodligen sitt trygga borgarliv, var stadigt fast på platsen och hade inga som helst tankar på uppbrott. Bopålarna var stadigt förankrade i jorden.  Vi bo ej här vi blott härnere gästa En liten tid på resa till vår vän. Låt ingenting o Gud vårt hjärta fästa som hindrar resan till vårt rätta …

Blicken riktad mot det osynliga

-Därför är vår blick inte vänd till de synliga tingen, den är inriktad på se osynliga, ty de synliga tingen varar endast en liten tid men de osynliga varar i evighet. (2Kor4:18) Hedegårds översättningMycket som har med tron att göra är ting som inte syns för våra egna ögon. De finns de som har sett Jesus men de flesta av oss får inte vara med om den upplevelsen. Jesus säger själv: Saliga är de som icke se men dock tro. (Joh20:29) Vi kan inte med våra jordiska ögon se tron hur mycket vi än skulle vilja det. Vi får nöja oss med att se mänskor som tro. Inte kan vi heller se det himmelska. Vi får helt enkelt vänta. Den som känner mig vet att det inte är min starkaste sida, detta med att vänta. Saker och ting skall helst ske ganska fort, omgående. Det är naturligt för den kristne att längta till himlen, till det fullkomliga Till glädjen, friden och Jesus själv. Vi går naturligtvis inte och väntar på döden som om vi inte skulle vilja leva det är inte det jag menar, men hur härligt vi än ha…

När morgonen gryr

Här följer en kort betraktelse av gudsmannen Emil Gustafsson. Hans tidlösa budskap berör. Han är sedan länge hemma hos sin Frälsare. Hans jordiska vandring blev ej så lång men mycket av vad han skrev finns bevarat och är aktuellt för oss som lever i "Laodiceas tidsålder""Bittida söker jag dig" "Tidigt på morgonen föll ett flöde av dagg" Stig tidigt upp! Morgonluften är ren och stärkande. Mannat föll tidigt på morgonen. Då är bönens tid Tidig nåd är källan till glädje och levnadsmod. "Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar." Så fort ditt öga öppnas, sök den älskade. Börja din dag med honom. Gläds däröver att Herren är din Gud. Bed honom så uppfylla och genomtränga ditt väsen, att du må stråla för honom hela dagen. Liksom månen är mörk i sig själv men lånar sitt ljus från solen, så är du mörk i dig själv, men Jesus vill vara solen och kraften i dig. Förrän dagens strider börjat, tala med G…

Längtar du också efter väckelse ?

Vad tänker du på när du hör ordet väckelse? En besökelsetid från Herren? Stora möten med människor som lämnar sina liv åt Gud? En alldeles speciell atmosfär där vi bokstavligen förnimmer Herrens närvaro mitt ibland oss? När jag var barn tyckte jag det var spännande att höra om hur det var, då de, som då var gamla, nu hemförlovade till härligheten, berättade om den tiden. I en by hade det under tidigt trettiotal varit en lokal, om än kortvarig verklig väckelse då några spritsmugglare och sjöbusar blivit frälsta. Trakten hade blivit berörd och förvandlad. En man hade varit elitidrottare, kanotist och deltagit i landslaget i OS i Berlin 1936. Han blev som vi brukar säga härligt frälst och lämnade idrotten för att istället följa Jesus, något som inte av många sågs med direkt blida ögon. Han hade ju en lysande karriär framför sig. När han året därpå skulle döpas till Kristus i fjärden utanför bönehuset manifesterades följande. Hans mor ville på inga villkor att sonen skulle döpas. Hon hade…

Låt mig dricka ur krukan

För några minuter sen lyssnade jag på den sången insjungen av Arne Imsen. En sång med utgångspunkt från den händelse där Mästaren Jesus Kristus mötte en samaritisk kvinna. Här möter vi något av en mänsklig sida hos Mästaren själv det heter nämligen att han var trött av vandringen och slog sig ned vid en brunn. En utstött "dålig" kvinna kom för att hämta vatten. Jesus gick emot vad som förväntades av honom hur han skulle förhålla sig emot den sortens folk. En samaritiska som saknade moral, henne skulle man ha på ett mycket betryggat avstånd från sig och sin familj. Många, inte endast på den tiden utan än idag, skulle nog, måhända i bästa välmening, tyckt att Jesus skulle rest sig och gått vidare då han såg kvinnan komma. Han måste ju ha sett vad hon liksom "gick" för. Jag tror på inget vis att han var så trött att han helt enkelt inte orkade gå iväg. Inte alls. Men hur skulle hon förstå att Jesus var Messias om han inte hade talat med henne. Han kunde förvisso ha ti…

Två viktiga ord !

I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade! På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a…

Den största händelsen

Den största händelsen som ägt rum i vår värld och som förändrade människans tillstånd jämtemot sin Skapare hände i Jerusalem för knappt 2000 år sedan. Guds enfödde Son som ca 33 år tidigare fötts såsom människa, levt ett oerhört verksamt utgivande och heligt liv, hängde nu på ett kors, anklagad för bland annat hädelse. Han kom till sina egna men de tog inte emot honom. De kände helt enkelt inte igen sin efterlängtade Messias. Efter att han i djupaste nöd och förtvivlan utropat: Det är fullbordat gav han upp andan. Då dånade det till i templet och det stora tunga draperiet som skilt åt det allra heligaste från det heligaste bröts mitt itu.                                                                                                                                           På sabbatsdagens morgon tre dar senare var två kvinnor på väg mot Jesu grav för att smörja hans kropp. Istället för en förseglad sten framför graven mötte de en eller två änglar som proklamerade glädjebudskapet: H…

Inledningshälsning

Då har jag hur "gammalmodig" jag än kan tänkas vara kommit in i cyberrymden.Vi lever i märkliga tider men Jesus lever!

Nu

boken är nu på väg från tryckeriet