Inlägg

Min Far och er Far, min Gud och er Gud

Idag är det C. O. Rosenius som skriver :  "Men gå till mina bröder och säg dem.: Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ( Joh. 20:17 ) Detta är de första ord den uppståndne Frälsaren säger efter sin uppståndelse. Hans stora försoningsverk var nu avslutat. Lägg märke till att han vill fästa hela uppmärksamheten vid ordet bröder, då han upprepar orden min och er: Min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Före sin död kallade han inte sina lärjungar för bröder. Han hade kallat dem vänner och visat dem alla kärlek och sagt att den som gjorde hans vilja var hans broder, syster och moder. Men han hade inte tilltalat dem med ordet bröder. Först nu gör han det, nu då det ursprungliga barnaförhållandet till Gud var återställt, det stora försoningsverket var fullbordat, syndafallet gottgjort och synden försonad, ormens huvud krossat och en evig rättfärdighet återvunnen. Det är först nu han tilltalar dem med ordet bröder och säger: Min Fader och er Fader, m

Igår, idag, imorgon

 Gårdagen är förbi - morgondagen har vi inte sett - men idag hjälper Herren. Du har säkert både hört och läst detta citat och kanske också trott att det är hämtat direkt från Bibelns blad. Budskapet är vad bibeln lär, även om vi inte hittar just den formuleringen i den heliga skrift.  Vi har nuet.  Gårdagen med alla sina erfarenheter, minnen och vad det än vara må; hör historien till. Misstagen, hur gärna vi än ville att skulle vara ogjorda, får vi lämna bakom oss. I den backspegel vi ibland tittar i finns olika minnen. Heliga minnen då vi var gripna av stundens allvar, roliga minnen av vitt skilda slag men även sådant som mår bäst av att vara på sin nuvarande plats, slängda i glömskans oändliga hav. Det som är förlåtet, det är förlåtet. Vet du förresten om att det numera råder fiskeförbud i det havet och det giltiga fiskekort du tror dig ha fått, har av din Frälsare blivit förklarat som förfallet, utgånget ur sortimentet, ogiltigt. Du har ingen som helst rättighet att fiska där. Morgo

Saliga är de renhjärtade

 "Saliga äro de renhjärtade, ty de skall se Gud"  ( Matt. 5:8 ) En vers hämtad från Jesu bergspredikan. Saligprisningarna inleder denna mäktiga, utrannsakande och allvarliga predikan, hållen i begynnelsen av sin predikogärning.  Att vara - och bli - renhjärtad drömmer vi nog om lite till mans. Teorin innebär inga svårigheter att förstå, de flesta av oss har ändå ett samvete som dömer, däremot tillämpningen kostar många gånger. Att älska och offra, då börjar det jobbiga för oss nutids- människor. Och så var det förmodligen också för de vilka hörde detta då det begav sig.  Syftet med denna predikan är att visa på att lagen kan inte frälsa, lagen ger kännedom om synden, den pekar på vad som är det riktiga; hur vi skall agera och vara, uppträda jämtemot vår nästa; etiskt, moraliskt, ekonomiskt - kort och gott, idealmänniskan presenteras. Den människa, vars ideal är praktiskt taget ouppnåeliga. Hur mycket vi än försöker att behaga Gud, kommer vi förr eller senare till korta. Det ä

Han såg människorna

 Dagens tidlösa citat av Frank Mangs följer: Evangeliet berättar om en blind man, som kom till Jesus och blev till hälften botad. När Herren sedan frågade honom: "Ser du något?" svarade han: "Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de liknar träd." Det var ett underligt svar och en underlig syn, och vi har svårt att föreställa oss den bild, som avtecknade sig på näthinnan i mannens ögon: människorna liknade träd. Någonting hade skett med honom, ty förut såg han ingenting alls. Men det vore synd att säga, att han var klarsynt. Det var någonting som rörde sig för hans ögon, då han försökte se, men han såg inga linjer och former, inga leende anletsdrag och inga leende ögon. Och han såg inga själar - bara suddiga, konturlösa varelser, som rörde sig och gick omkring och såg ut som träd, försedda med fötter. Någonting hade skett med honom, men någonting mer behövde ske. Och därför "lade Jesus händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var bot

Ensam Jesus kom

 Det händer att vi talar om att gamla sånger kan vara som en hel predikan. Ett praktexempel följer här. Sången finns i gamla Segertoner och författaren anges som okänd. Hur som haver är den helige ande medförfattare. 1. Ensam Jesus kom från himlens tempelgårdar, Ensam gick han ned bland jordens synd och nöd. Faderns hjärta, som om minsta sparv sig vårdar, Driven av sin kärlek detta offer bjöd. Ensam gick han här i tre och tretti år Som den gode herden ibland vilsna får. 2. Skogens fåglar ägde sina trygga reden, Markens vilddjur ägde sina lugna bon. Jesu boning var den daggbestänkta heden, Hemlös gick på jorden Skaparn´s ende Son. Oljebergets lunder, nattens stjärna fann Jesus lämnad ensam såsom ingen ann´. 3. Ensam emot synden, lågande av kärlek, Fjärran från sitt hem, dess glans vid Faderns tron, Gick han bland de arma, höljd av hån och smälek: Det var himlens höga sanna religion. För var sorg som brände, för var nöd som fanns, Aldrig någons hjärta klappade som hans. 4. Natten brett s

Noa och Lot

 Vi läser följande verser i Jesu välsignade namn: " Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människor åt och drack, män tog sig hustrur, och hustrur gavs åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allesammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människor åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel från himmelen och förgjorde dem allesammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras." ( Luk 17: 26-30 ) Detta är hämtat från det eskatologiska tal Jesus höll strax innan sin korsfästelse. Han jämför Noas tid och Lots tid med varandra, två epoker som slutade i katastrof, översvämning eller utplånande av två städer. Då han jämför det levnadssätt människorna då hade, finner han både likhet och olikhet. Det gemensamma var att under bägge tidsepoker gjorde folket det man gjort under alla tider - de

Glöm ej din vapenrustning

 Dagens citat står kyrkoherde Martti Simojoki för. Han skriver:  "Vem tjänar någonsin i krig på egen sold?" ( 1 Kor 9:7 ) I den urkristna församlingen hade man klart för sig, att det att vara en kristen var detsamma som att befinna sig i krig. Ingen kunde förbli en neutral åskådare på avstånd. Herren har ju själv sagt: "Den som icke är med mig, han är emot mig." Men lika fullt var man också på det klara med, att Herren förser de sina med den utrustning, som behövs i denna strid. "Vem tjänar någonsin i krig på egen sold?" Herren sänder ej ut någon i den heliga striden utan hjälpmedel. Vi har ofta lidit svåra nederlag. Men det har säkert varit en följd av, att vi har försökt reda oss på egen hand där utrustning från Gud skulle ha varit absolut nödvändig. "Tagen alltså på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och, sedan ni har fullgjort allt, behålla fältet." Vi behöver hela Guds vapenrustning. Halvhet räcker inte. Då