Johannes evangeliums femte kapitel inleds med berättelsen om hur en man, som i trettioåtta långa år legat sjuk invid Betesdadammen i Jerusalem, blir botad av Mästarens hand. Vad han led av framgår inte med säkerhet, men det verkar som om han hade problem med att röra sig. Under alla dessa år som han legat sjuk, hade hoppet om, att en dag, då kommer jag att bli frisk, inte slocknat. Han trodde på någon form av helande. En ängel kom nämligen med jämna mellanrum och satte vattnet i rörelse och den som kom dit först upplevde helbrägdagörelse. Så händer det att Jesus vandrar vägen fram och ställer honom en fråga, som kan verka fullständigt onödig; - Vill du bli frisk? Frågan kan verka både märklig och nästan respektlös mot sjuklingen. Det är väl klart att han vill bli frisk. Ändå väljer Jesus att framställa frågan; Vill du bli frisk? Vi vet inte mycket om denna man, inte ens vad han hette. Han står som symbol för alla tusentals okända kvinnor och män som fått sina liv förvandlade av Jes
Guds rike har under historiens gång gått fram under mycken kamp, uppoffring och smärta. Inte minst gentemot de som menat sig vara väckelsen bärare. Lewi Pethrus skriver följande appell: " De andliga brytningstider, som med jämna mellanrum gått fram över det mänskliga samhället, har i allmänhet varit vägröjare för bättre och mera fruktbärande tider såväl i andligt som i socialt och politiskt avseende. Det är denna karaktär av nya goda krafters frigörelse som kännetecknar förnyelsetider i den andliga världen. Så långt tillbaka i historien som som det finns några underrättelser om vad som hänt, har dessa tider av isolering och förnyelse förekommit. Kristendomen startade som en väckelserörelse, i en av historiens största brytningstider. Så länge den fick vara en fri rörelse hade den stor framgång. Den intog under de första århundradena länder och världsdelar utan uppehåll. Den enkla, okonstlade, nästan robusta förkunnelse av Kristus och hans Ande hade en slagkraft som ingen materi