Stefans tankar

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj

Ju kontroversiellare du är desto mer kan du bli använd av Gud. Ibland verkar det nästan så. Orädda kvinnor och män som går emot strömmen, normen, det som anses vedertaget som den allmänna uppfattningen. Med en tro som bär över alla djup och övervinner otrosbergen och dess fästen.  Vad skulle Sverige ha varit utan alla dem som vågade satsa? Som beslutade våga göra det som de brann för trots att de var utan pengar, utan fungerande skyddsnät men med en brinnande trosvision? Var finns dessa idag? Nog finns de, det är jag övertygad om.  Men denna materialism, skall den igen erövra världen när restriktionerna ( tillfälligtvis) släpps? 

Idag hände något som mottogs på olika sätt och vis, något som många önskat att aldrig skulle ha skett. Jag tänker på frigivningen av Helge Iversen f d Fossmo. Den tragiska utvecklingen i Knutby, hela det mörka dramat med osunda ledargestalter i spetsen är en stor sorg för hela kristenheten, något jag tror att många helst vill glömma och t o m förtränga.  Det blev många år i fängelset för Knutbypastorn. Han uppfattas av majoriteten som en ärkeskurk och ärkeknöl som man måste hålla så långt avstånd till som möjligt. Och hur blir livet för honom då han kommit ut i "frihet"? Kan han leva på ett någotsånär vanligt sätt? Trots allt har han sonat sitt brott men möts av allmänheten som evigt dömd och fördömd. Förvisad till helvetets förgård.  Ett annat besked som rapporterades var att f d redaktören för tidningen Dagen, Olof Djurfelt lämnat det jordiska livet i en ålder av 90 år. En begåvad karl . Åsikterna går isär när det gäller hur han förvaltade arvet efter pingstpionjärerna. Jag

För 125 år sedan föddes Helmer J Wahlroos. Du har knappast hört talas om honom, tänker jag. Det skulle inte jag heller ha gjort om jag inte hade historieintresse och framför allt anknytning till den plats han bodde och verkade i. Wahlroos var visserligen född i Viborg, men det var i Borgå som han verkade och gjorde sin livsgärning som redaktör för den lokala tidningen, skribent ,rektor för folkhögskolan och politiska uppdrag mm, mm. Byns starke man  så att säga, i det här fallet i en småstad vars kulturvagga inhyst många prominenta namn och levnadsöden.   Till flydda tider återgår min tanke ofta gärna skaldade redan J L Runeberg på sin tid. Och denna blogg har många historiska inslag och fler lär väl också i fortsättningen dyka upp. Bortglömda anekdoter kan säkert intressera någon. Nya händelser desto fler. Det som vi själva på något sätt kan återkoppla till och relatera till ger levnadsperspektiv jag förhoppningsvis inte är ensam om att uppleva. Trots skilda århundraden, rådande kultu

För hundra år sedan, nåja, i augusti månad men ändå, är det hundra år sedan en ovanlig folkomröstning skedde i vårt land.  Det gällde om alkoholförsäljning skulle fortsätta eller upphöra. Drygt hälften av invånarna röstade i denna fråga och utfallet blev ytterst jämt. Med endast en procentenhet mer fick nejsägarna igenom sin önskan. Inget rusdrycksförbud. Skulle en liknande folkomröstning ske idag, skulle med största sannolikhet resultatet skiljt sig åt kraftigt jämfört med då. Synen på alkohol har ändrats, inte minst i frikyrkliga kretsar. Från att ha varit i det närmaste ett självklart avståndtagande mot allt vad alkohol heter har det istället blivit rumsrent och accepterat att ta ett glas vin till maten. Den fredade zon som frikyrkan tidigare stod för är på många håll enbart ett minne. Nykterhetsrörelsen har svårt att få medlemmar medan däremot nykterheten på vissa håll ökar bland de unga. Konsumtionen har dessvärre ökat under pandemin, inget underligt alls. I brist på umgänge och a

Överallt möter vi människor som är rädda för någonting. Är det inte coronan så är det hot om krig, eller allmän oro angående framtiden. Och visst finns det mycket vi kan vara rädda för.  Ändå uppmanar oss skriften gång efter gång att inte frukta. Att inte vara rädd eller oroa sig. Paradoxalt nog uppmanas vi att frukta Herren, något som dessvärre inte talas så värst mycket om.  Att vila under den Allsmäktiges skugga, det är både ljuvligt och behövligt. Låt oss göra så.