Fortsätt till huvudinnehåll

Gåvan att tiga eller gåvan att tigga

 "Nådegåvorna är mångahanda, men Anden är en och densamma." (1Kor.12:4)

Låt dig inte skrämmas av rubriken; gåvan att tiga eller gåvan att tigga. Jag tänker varken tiga om det som är angeläget, än mindre tigga om understöd. Allt har sin tid, att tala har sin tid och att vara tyst och lyssna har sin tid, att få har sin tid liksom att ge har sin. Allt medan jorden snurrar runt solen. 

Det var en gång en man som sade halvt på skämt, halvt på allvar då det var frågan om vilka nådegåvor han trodde sig ha fått, att jag har gåvan att tiga. I själva verket var han ganska pratsam så sanningshalten var väl inte hundraprocentlig. Däremot är det många av oss som verkligen skulle behöva gåvan att tiga, inte minst i själavården och bikten. Systrar och bröder som hellre dör än förråder vad som sagts bakom lykta dörrar i biktstolen. Det är ett heligt ansvar att bevara vad din nästa anförtrott åt dig. Och det skall ingen missbruka.

Skvaller, lögner och skitprat mår ingen bra av. Ändå är det så lätt och t o m roligt att skvallra om min nästas misslyckande och tillkortakommande; - vad det inte det jag trodde, ja, jag säger då det, var han inte bättre än så, han gjorde fel men se, jag, jag, JAG gör inte så. Och så ruineras ryktet med hast. Ett skadat rykte är svårt att reparera och nog vill du väl ändå inte vara upphovsman till att sätta din nästa i vanära, trots att han agerat felaktigt! Här behövs gåvan att tiga, var så säker.

Ibland då vi hör eller ser på de kristna radio och TV-kanalerna möts vi av röster som vädjar om ekonomisk hjälp för något behjärtansvärt ändamål. Andra gånger kommer tiggarbrev på posten. Guds verk kostar även ekonomiska medel, det är vi så väl medvetna om. Min förhoppning är ändå att den som blivit andligt välsignad gärna också är med och välsignar tillbaka med penninggåvor. När det andliga livet fungerar i församlingen då är det också naturligt att vara med och offra och då behövs inga kollekttal. Vi ger med glädje då offerboxen passerar. 

Till min fasa måste jag änddock erkänna att jag varit med på möten där offertalet varit längre än hela predikan. Girigheten kan naturligtvis bli - vilken den inte skall vara - en frestelse för både givare och mottagare. Girighet är avgudadyrkan (Ef.5:5) och Gud älskar en glad givare som generöst ger till hans verk av fri vilja. Honom välsignar han. 

Det finns frimodiga evangelister som tar upp flertalet kollekter under sina möten. Det kan man naturligtvis göra men det går också att göra som t ex fribaptisterna gjorde, det togs inte upp någon kollekt i mötet, det går utmärkt att ge utanför själva mötet om man hellre skulle föredra detta. 

Gåvan att tiga, o hur viktig är inte den. Låt oss däremot inte tiga med att föra ut glädjebudskapet, evangelium till alla folk. Det är då sannerligen skillnad på att tiga och tiga. Med största skepsis avfärdar jag ändå att kalla något för gåvan att tigga. Det finns gånger det är befogat att göra ett upprop för den ekonomiska situationen men om elden brinner väcker den ock längtan att vara med och känna ansvar. Väckelse kostar både tid och pengar, svett och tårar. Att offra, är det fastmer inte en möjlighet och en förmån snarare än en gåva? För Kristus och hans rike.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj

Nuet och ålderdomen

 " Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i dem'. " ( Predikaren 12: 1 ) Jag har en vän som idag fyller 65 år. Fyller pensionär som det så vackert heter. 65 år är ingen hög ålder, idag, många är då fortfarande vid god vigör. Ett liv varar 70 - 80 år, heter det visst också ( Ps. 90: 10 ), fast många lever längre än så och att bli 100 år är inte ovanligt längre. I takt med att den västerländska levnadsstandarden stigit, har välfärden ökat! Hur framtiden blir, det vet vi inte. Den bild, som Predikaren målar upp då den beskriver ålderdomen är allt annat än ljus och föga uppbygglig för den moderna nutidsmänniskans tankevärld. Det heter nämligen följande i de återstående verserna i det 12:te kapitlet: " ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra, och de sta