Fortsätt till huvudinnehåll

Johannes i öknen

 Såhär i "andliga ökentider" får jag överlämna en betraktelse som Lewi Pethrus skrev som dagens andakt.

" Johannes var prästson och egentligen skulle han ha fortsatt sin fars ämbete i templet. Han kunde ha gått upp i templet och sagt: Jag är präst enligt lagen och jag gör anspråk på att här få predika det Guds Ord jag fått.. -Men det gjorde han inte. Han avstod från sin ställning såsom präst, sin prästdräkt, sina prästceremonier och prästprivilegier och kom som den ensamme, utstötte ökenpredikanten och trodde uteslutande på kraften i det ord, som Gud gett honom. Han såg, att prästerna med alla ceremonier inte kunde lyfta folket. Och det hände den gången som det alltid hänt; när Gud kom med väckelse, så kom den inte från det håll man väntat. Och det har alltid varit till anstöt för de stora religiösa institutionerna att Gud inte bundit sig till dem.

Varför har han inte varit det, varför har han inte alltid talat genom den officiella kristendomen? Jo, därför att man inte stillat sig för Gud, inte velat bryta med tidsandan. - Gud har ofta fått göra som han gjorde med Eli. Eli var representant för den officiella religionen på sin tid, men han var blind och döv inte blott lekamligt utan även andligen. Då talade Gud till Samuel. Den lille Samuel som inte förstod sig på när Gud talade och som saknade all andlig träning och erfarenhet, fick bli Guds profet, då Eli, som tyckte sig vara rättfärdig, ändå tolererade synd hos andra.

Så var också förhållandet på Johannes tid. Tänk att Gud gick förbi hela det stora gudstjänstmaskineriet i Jerusalem och kom ut till öknen till en ensam yngling.! Min broder och syster, när du söker efter det verkligt levande gudsordet, så sök det aldrig i något stort, aldrig i det pompösa och det som är erkänt i denna världen. Så fort en andlig verksamhet tar emot erkännande från denna världen, är den dömd. Då är det i allmänhet slut på Guds budskap. Då tar Gud någon, som gått ut i öknen och sänder sitt budskap genom den människan. Så har det gått ned igenom tiderna.

Låt oss lägga på hjärtat, mina vänner, att skall vi vara redskap åt Gud, skall vi gå ut från denna världen och aldrig på något sätt söka dess ynnest. Vi måste leva liksom i en öken för oss själva. Så ond är denna värld. Så måste vi ha det om vi ska undgå att ta skada  av det onda inflytande, som florerar omkring oss"

Minst lika aktuellt i våra dagar, i den öken många av oss nu genomlider. Vi ber; Kyrieleis, kom oss åter till mötes, vi behöver dig!

Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har! Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar.

Tro, när dig världen förföljer! Med dig i ugnen het Vandrar en "gudason" härlig, prövade själ, det vet!

Tro under allt som dig möter, Snart du ju hemma är! Då skall i åskådning bytas Det som du trodde här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid