Fortsätt till huvudinnehåll

Josef i bojor

 Nu är det dags för predikanten och författaren Sven Lidman att göra intåg här i bloggen. Så här i dessa dystra dagar, skriver han om Josefs väg i livet, måhända hårda ord, men tag till dig i alla fall.

"Det var en gång en man, som Gud korat till att bliva det väldiga konungariket Egyptens livsmedelsdiktator i nödens och undergångens stund:" Josef blev såld till träl ". 

Ser du slavpojken där i kedjorna, hur han släpas i slutet av den stora karavanen. Han föres icke på väg till sitt jätteverk i täten av ett triumftåg men i kön av ett slavtåg. Medan karavanen skrider fram med sina bördor av värdefulla och dyrbara gåvor, tror du, att någon av de kloka köpmännen har skymten av en aning om att slavpojken där i slutet av tåget är ett Guds utkorade sändebud, som skall föras till Egypten för att en gång skaffa dess hungrande millioner räddning och hjälp och föda i nödens och undergångens timmar? Icke ens den slugaste och försiktigaste av dessa sluga och försiktiga män tänker ett ögonblick: "Det är bäst att hålla sig väl med den där lilla slavpojken- han skall snart sitta vid Faraos sida och styra över hela det egyptiska riket, och mäktiga furstar skall ödmjukt knäfallande bedja honom om hjälp." Ack, det var ingen av dem, som inte ens i sina vildaste fantasier och drömmar kunde förstå eller tänka ut eller ana, hur Gud går till väga med sina utkorade redskap.

Men den stackars slavpojken kommer till Egypten endast för att bli utsatt för nya olyckor. Den blivande livsmedelsdiktatorn blir orättvist anklagad, kastad i fängelse och fjättrad i järnbojor, och där får han ligga i sina kedjor till det ögonblick, då Herren bevisar hans oskuld. I fängelset förvarar Herren honom åt sig för att taga fram honom i det rätta ögonblicket.

"Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet."

Det är en tideräkning och ett handlingssätt, som ingen människohjärna kan beräkna och ingen människofantasi ana. Det är en verklighet, som inget människoförstånd kan fatta, förutse eller överskåda; det som sker, när Guds tid är inne - det enda som verkligen sker i denna värld av sken och overklighet - det som sker bundet under Guds stränga nödvändighets oslitliga järnbojor.

Det som blev till, icke därför att jag ville det, icke därför att du ville det, icke därför att den och den ville det, men därför att Gud ville det."

Så långt Lidman.

Åter ett exempel på Herrens underliga vägar för sin tjänare Josef. På samma sätt som han blev slagen i bojor får vi, som stundtals tycker oss sitta fast i "ensamhetens bojor" härda ut, hur nedbrytande det än kan tyckas vara. Vad för uppgifter som väntar framför vet vi inte alltid och varför Gud sänder sådant i vår väg vi inte tycker vara oss förtjänta av skall måhända uppenbaras någon gång i framtiden.  Gud är en god Gud, trots att vandringen med honom ibland löper genom tårarnas dal, öknarnas hetta eller stannar till invid meningslöshetens torg. Vad han önskar är trohet i det lilla, att förvalta det pund du fått så det kan generera i välsignelse för andra människor. 

Jag svär dig trohet, ödmjukhet och lydnad intill döden. Från denna stund för evighet, du vårdar mina öden.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid