Pingstliljan

 Det heliga originalet N.P. Wetterlund skriver följande rader:

 "Pingstliljan. Jag har en sådan på mitt bord. Hon står nu på sitt jordelivs middagshöjd. Hennes glädje är stor, och en större hon anar.

I sitt kerubiska väsen bär hon den eviges namn, namnet "Jag är" (2.Mos.3:13-15) I detta namn är hon till, så länge som Gud är till. Det är detta hon känner. Därav hennes anade fröjd (Rom.8:19-21)

Snart sjunker hennes sol. Och hon böjer sig ned i suckar under förgängelsens lag (v.21,22) Döden nalkas. Stilla och milt är hennes kval. Sakta hon skrider sin smärteväg fram. Paradiset öppnas av liljornas ängel. Ömt tar han den fina och luttrade liljesjälen i sin hand. Och han bär den till dess rum i "skapelsebeståndet i Kristus och planterar den bland "livsträden" vid livets älv" (Kol.1:16-17; Upp22:1,2)

Där står hon som himmelsk härlighetslilja och froda i högsta liljefröjd, så länge som Gud heter "Jag är".

Där talar hon liljespråket (som under förgängligheten blott stammades fram) och "säger med allt skapat": "Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och härligheten och väldet i evigheternas evigheter" (Upp.5:13). - -

Men en pingstlilja det finns av oändligt högre rang: pingst-Andens, "den första kärlekens" 16-bladiga lilja. (Läs 1 Kor.13:4-8)

Har jag den, då har mitt liv sin "liljefröjd" mitt i "den stora bedrövelsen" (Upp.7:14); och då blir min död en "liljedöd", som för mig in bland myriader "liljeandar" (Jämför Hebr.12:23) i blomsterängden vid "livets älv"

Får jag den döden som gåva av Gud i hans stora barmhärtighet, då får jag återse dig, du Guds sköna lilja, som nu står på mitt bord, och som redan i tidens morgontimma skapades " i och till Kristus" (Kol.1:16). Och där får jag skåda din härlighet och andas din himmelska doft och höra ditt lov i "evigheternas evigheter". Till dess farväl; och tack för de liljestunder du skänkt mig!"