Fortsätt till huvudinnehåll

Leve konungen!

 Idag på valborgsmässoafton fyller HMK Carl XIV Gustaf 75 år! Efter många år på tronen sitter han fortfarande kvar. Någon makt att tala om har han inte och han skall mest representera Sverige, inte ha någon egentlig åsikt om ditt och datt. När han väl har det, blir det ofta ett väldans liv. En god representant i ett föråldrat ämbete som inte har några större planer på att abdikera.

Desto större makt har Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag har glädjande besked att frambära; Han har inga som helst tankar på att abdikera. Däremot väntar Han på signal att höja rättfärdighetsspiran och i triumf återvända till jorden såsom den rättsmätlige konung Han är! 

Vi hälsar våren välkommen tillbaka denna kväll. Våren med sin värme, sitt ljus och sin förväntan. Förvisso färre lägereldar men desto större behov av förändring i dessa mörka tider. Vi hälsar dock ännu mer den andliga spirande vårfloden, mer än hjärtligt välkommen! Kom för att rensa logarna och kasta ut dess skräp och bråte. Blås genom din församling med den livgivande olja som inte endast upplyser och värmer frusna människohjärtan utan som också tröstar, renar och nyskapar andligt liv, det som vi är i så trängande behov av.

Leve konungen! Vi hyllar Jesus där han sitter på Faderns högra sida uppe i höjden. "Höjen I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. Vem är då ärans konung? Det är Herren stark och väldig, Herren, väldig i strid." (Ps 24:7-8)

Helige Ande, låt nu ske, undret som väcker oss alla. Låt din församling än få se, eld ifrån himmelen falla. Kan du instämma i sångversens längtan? Brinner elden hos dig eller har det falnat på altarhärden? O, du klara våreld, vi behöver dig så väl. Var välkommen!

Vi gratulerar HKH på 75-årsdagen och önska kungahuset Guds rika välsignelse! 

Herren, vår Gud, är en konung i makt och i ära. Samlens, I folk, att evinnerligt lov honom bära. Himmel och jord håller hans kraftiga ord, Allt han sitt hägn vill beskära.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a