Fortsätt till huvudinnehåll

Fräls oss från vår duktighet

 En märklig rubrik; fräls oss från vår duktighet. Är det verkligen något vi skall frälsas ifrån, är det inte snarare något vi skall frälsas till. Vår duktighet, våra talanger och våra gåvor, vad skall vi göra med dem. Det är inte så att Gud inte har gett oss gåvor att använda och förvalta i hans tjänst, inget tal om något annat. Och visst är vi välsignade med människor som har talang. Samtidigt använder han den som ingenting är, den svage, den ringe och den som i världens ögon inte klassas som någonting att satsa på.

Ändå kan vi inte frångå det faktum att under de tider elden brunnit starkare och klarare, då har Gud använt trasiga, ofullkomliga redskap på sin åkerteg. Men hur är det idag, har vi inte blivit alltför duktiga? Det finns många som är förträffliga på det vi gör, vi sjunger så bra, vi talar så klokt, vi uppträder så korrekt i vårt sätt att tala, att uppföra oss och klä oss. Trots det når vi ändå inte ut.

Det finns gott om duktiga predikanter och skickliga musiker. Borde inte då de som ännu inte lärt känna Jesus Kristus attraheras av budskapet, bli berörda, förvandlade, födda på nytt. Uppenbarligen inte i någon större mängd.

Vad var det som gjorde att människor längre tillbaka upplevde väckelse här i vårt land. Att Sverige förvandlades från ett fattigt u-land till ett rikt i-land. Naturligtvis sände Gud besökelsetider över vårt land, många bad och hela det andliga klimatet var något helt annat jämfört med idag. Men var det de duktiga och de lärda som stod vid fronten och stred trons goda kamp? Oftast inte. De predikanter och sångare som betydde mest var ofta inte särskilt duktiga uppe på plattformen. Men i vardagen l e v d e man ut Kristus-livet.

Den dåtida analysen efter gudstjänsten kunde låta ungefär så här; Det var inga speciella saker han sade i predikstolen, men han levde som han lärde och försakade bekvämligheten för Guds rikes utbredande. Skulle vi idag ha möjlighet att höra väckelsepionjärerna från 1800-talet är det troligt att många skulle utbrista; men karln, han kan ju knappast predika. Visst han läser ur bibeln men speciellt karismatisk och vältalig är han inte. Däremot originell och vissa av de gamla kämparna var riktiga personligheter. 

Vår duktighet, ja, vad skall vi göra med den? Ibland får jag en känsla av att det är viktigare att predikanten är student än att han är döpt i vatten och talar i nya tungor. Att det är viktigare att sångaren / sångerskan har en skolad röst än att han / hon lever i smörjelsen. Att församlingen närmast är en plats dit vi går för att bli serverade, underhållna och betjänade, istället för att vara med och delgiva församlingen något, vi betalar ju ändå vårt inträde genom den frivilliga kollekten. De anställda, det är ju de som tjänar vår Herre. Är det verkligen så?

Nya Testamentet talar ingenting om prästvigning, betyg eller högskolemeriter. Däremot talar den om vikten av att vara fylld av tro och helig Ande. Andedopet kan inte förtjänas eller läsas till. Det måste upplevas och erfaras. Tragiskt nog är profetian och andelivet inget man eftersträvar och längtar efter på många håll. Det är viktigare vilka musikinstrument och vilken musikstil som råder i sammankomsten.

Nu under epidemin är det många som har passat på att renovera sina kyrkor och bönehus i väntan på den utlovade väckelsen. Ändock tror jag att många längtar mer efter Andens liv och gemenskap än efter nyrenoverade utrymmen. Som bekant går inga väckelser i repris och kanske Herren än en gång överraskar oss med seger för hans rike. Men då behöver han i första hand, inte en skara duktiga människor, utan andefyllda lärjungar. Herre, fräls oss från vår duktighet och gör oss till användbara vittnen i ditt rike.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid