Bibelläraren Erik Bernspång står nu i tur att träda in bland övriga hemförlovade pilgrimer. Hans bibelförklaringar har varit till upplysning, vägledning och tröst för många medvandrare. Jag saxar något från hans bok med den utmanande titeln; - Att bedja såsom JESUS bad
" Vårt andliga liv blir fattigt om vi bara tackar Gud för hans gåvor och aldrig prisar honom för vad han själv är. Men det kommer tillfällen då nåden uppenbaras så rikt att vi inte kan annat än höja lovsång.
"Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. Och de greps alla av bestörtning och prisade Gud; och de sa, fulla av häpnad: Vi hava idag sett förunderliga ting." (Luk.5:25-26)
En lam man blev botad. Jesus mötte honom i obeskrivlig kärlek och fördrev hans depression och modlöshet genom att ge honom ny förtröstan. Han såg också till hans andliga behov och försäkrade honom syndernas förlåtelse. Och så botade han honom. Hela situationen var fylld av gudomlig kärlek och gudomlig makt och upplevelsen var så överväldigande att det gick inte att låta bli att prisa Gud. Den lame bar själv den säng han hade burits på, och han höjde högljudd, spontan och äkta lovsång. Många av dem som såg undret och kände den himmelska atmosfären kring Jesus kunde inte avhålla sig från att stämma in i lovprisningen.
Vi har rätt att vara tacksamma för de tillfällen då nåden uppenbaras så mäktigt och Guds handlande med oss blir så rikt att vi inte kan annat än brista ut i jubel och lovsång.
Ett böneliv som Jesus inte uppskattar
Det är skillnad på bön och bön.
"Och de sade till honom: Johannes lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka. Jesus svarade dem: Inte kan ni väl åligga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skall de fasta." (Luk.5:33-35)
I väckelsen kring Johannes hade tydligen bönelivet förnyats - såsom det sker i varje äkta och sann väckelse. Men Johanneslärjungarna följde i stort sett fariséernas mönster. Man "höll böner". På bestämda tider och enligt viss ordning förrättades bönen. Och det är inte fel med ordning och bestämda tider, men detta böneliv hade en tendens att bli tomma former och betungande religiösa bruk i stället för att vara en kraft som bar. När Jesu lärjungar - eller rättare sagt Jesus själv - kritiserades för att de inte följde samma mönster i sitt böneliv besvarade Jesus argumenten. Han visste att tider skulle komma, då lärjungarna genom fasta och bönekamp skulle arbeta sig genom svåra motgångar och hårda påfrestningar. Men nu upplevde de bönens glädje tillsammans med sin Mästare.
Se till att ditt böneumgänge med Gud inte förlorar sitt liv och sin spontanitet och sjunker ned till att bli formell och tröttande religionsutövning.
Var beredd på att hårda tider kan komma i ditt liv då fasta och bönekamp är enda vägen som för igenom.
Men skulle du ha en ljus och rik tid med din Mästare nu må du njuta den med glädje. Ha inte dåligt samvete för att du har vila och fröjd i bönen."
Han vederkvicker min själ när jag beder. Han är min herde och han vårdar mig väl. Genom dödsskuggans dal han mig leder, han vederkvicker min själ.
Kommentarer
Skicka en kommentar