Gösta Öman, minns ni honom? Den bibelsprängde, levande predikanten som bokstavligen var full av tro och helig Ande. Jag hade förmånen att höra honom ett par gånger i verkligheten. Här skriver han något om att bli kallad av Gud. På samma sätt som Gud kallade honom i hans ungdom, kallar han medarbetare till sitt rike idag. Är du en av dem?
"Guds sätt att kalla och utvälja människor till sin tjänst har alltid varit en gåta för mig. Han följer definitivt inte den mall vi människor har gjort upp. De normer vi människor har, tycks inte passa Guds sätt att kalla och utvälja. Även stora gudsmän och profeter tar fel, då det gäller vilka Gud anser lämpliga att välja.
Samuel kommenderade Isais söner att paradera, så att han skulle få se vem Herren utvalde till konung. Då hände det, när Isais äldste son, Eliab, trädde fram, och Samuel såg hans resliga gestalt och sköna utseende, att han tänkte: "Han är mycket lämplig!" Men Herren sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och på hans högväxta gestalt... (Gud mäter inte en människas storhet efter långt avancerade benpipor!) Nej, Det är inte som människor ser (tänker och bedömer). En människa ser på det som är för ögonen, men H e r r e n s e r t i l l h j ä r t a t ( 1.Sam. 16:7)
Ja, vi människor tänker mänskligt. Därför tar vi fel i valet av dem Gud vill använda för sitt verk. Jag tänker på bibel- och predikantskolor. Hur svårt är det inte att rätt utvälja dem, som kommer att bli till största bruk i Guds Rike. Många av Gud utvalda tjänare och tjänarinnor, har fått verka vid sidan av de etablerade samfunden och kyrkorna, därför att de inte fick människors erkännande. Den i Sverige rätt välkända Ida Andersson från Skara, höll inte på att bli antagen som evangelist vid Ongmans Bibelskola, därför att hon var för glad och sprallig. Men hon var glad i Herren! Så han tyckte uppenbarligen inte det var något fel! Hon blev Guds redskap att grunda många församlingar och även bygga en mängd bönehus utöver hela Skaraslätten.
O f a t t b a r t
När Herren kallade mig att bli hans tjänare, syntes det mig helt ofattbart. Jag tänkte att det måste ju finnas tusentals som kan göra denna tjänst hundra gånger bättre än jag någonsin kan. Men så läste jag i 1 Kor.1: 26-29, där Paulus manar oss till eftertanke angående Guds sätt att kalla. Han nämner där, vad jag skulle vilja kalla fem lustiga bröder, som Gud utvalt att utföra hans verk på jorden! Här har du dem: 1) Broder dåraktig (eller oskolad, olärd), 2) Broder svag, 3) Broder ringa, 4) Broder föraktad, och 5) Broder ingenting.
Det är förvisso inte den sorts bröder, jag i första hand är benägen att utvälja! Jag började nästan också känna mig smått kvalificerad i det gänget. Men det är förvisso inte alls säkert, att Herren skulle anse mig mera lämpad, än någon av de ovan uppräknade bröderna! Eller att jag på något sätt skulle kunna förhärliga Gud bättre i min tjänst. Paulus säger uttryckligen, att Gud utvalde dem för att låta de visa, de starka, de upphöjda, de uppskattade och dem som är något i både egna och andras ögon, stå där med skammen. Vi har all anledning att ödmjukt tänka ringa om oss själva, och att bedja om nåden, att få tjäna Konungarnas Konung och Herrarnas Herre."
Kommentarer
Skicka en kommentar