Hör du Herrens röst?

 "Och jag hörde Herren tala, och Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?´" (Jes. 6:8)

Jag hörde Herren tala! Har du gjort det någon gång. Många av oss är osäkra på om det är Herren som talar, då vi hör den inre röst vi tycker oss så väl känna igen. Vissa är dock bergsäkra på att det är Herrens röst vi hör, fast det i själva verket inget annat är; än ett eko från deras självcentrerade jag. Andra vågar inte bära fram de ord de hör, i fruktan för människor eller för att; tänk om det inte är hans röst jag hör nu, det kanske är mina egna tankar eller djävulen som vill spela dig ett spratt.

Vi läser gång på gång i Gamla Testamentet hur Herrens ord kommer till de olika profeterna. Vad var det Gud helst ville att de skulle göra när Han hade talat med dem? Var det inte att göra det uppdrag de hade fått? Oavsett vad saken gällde. Många kände sig ovärdiga uppdraget, men hade Herren kallat på dem så var de värdiga nog, annars skulle Han väl inte ha talat. Visserligen heter det; att utan helgelse får ingen se Herren, men samtidigt säger oss också skriften att lydnad är bättre än offer och då tror jag i min enfald att det som Herren då vill är att du utför det uppdrag Han anförtrott åt dig, vare sig du uppfyller måttstocken eller inte. Jag tror du förstår vad jag menar, enär ingen till hundra procent i sig själv är värdig den uppgiften.

Gud ser i första hand till vårt hjärta, dess trohet och beredvillighet att gå i hans ärende. Finns det ingen som är villig nog, blir Han tvungen att använda någon vi i vår vildaste fantasi aldrig skulle drömma om att skulle bli Hans tjänare, allt för att få fram sin vilja. Till och med den ogudaktige Nebukadnessar presenteras förvånansvärt nog som Guds tjänare. Nej, brinnande, villiga hjärtan är vad Han söker efter. 

Om du väntar på att bli tillräckligt helgad och god, för att kunna utföra Herrens uppdrag, är jag dessvärre illa rädd för att den dagen aldrig kommer. Fastmer tror jag Han väntar på att du skall sätta dig i rörelse. Till att tjäna dina syskon. 

Bibeln är full av människor som inte var fullkomliga och perfekta, men som ändå kom att betyda så mycket. Mose slog ju ihjäl en egyptier, konung David blev tänd på en vacker kvinna och ordnade till att hennes man stupade i kriget och han kunde äkta henne som sin egen hustru och Petrus förnekade ivrigt sin Mästare vid kolelden på översteprästens gård. Alla dessa gjorde upp med sitt förflutna och kunde brukas rikligt av Gud, trots deras brister och nederlag. Då Gud förlåter, borde inte vi då också göra det?

Vi måste komma ihåg att det är Jesus som frälser, och har Han kastat synderna i glömskans hav, så är de borta. Det är Han som frälser och inte våra goda gärningar, vår präktighet eller moral. Du kan inte förtjäna dig en plats i himlen, ty allt är av nåd. Skulle det sedan hända att efterföljelsen haltar då och då, så minns, att allt är lovligt, men allt är inte nyttigt. Vi har en frihet i Kristus som naturligtvis kan missbrukas, även den, ja, men var och en som uppriktigt kommer till Honom, den skall Han inte alls kasta ut. 

Dock tror jag, att om du vill höra Herrens röst, glöm inte att om du hade all tro så att du kunde förflytta berg och ägde all kunskap som finns, men ändå saknade kärlek, då vore du allenast en ljudande malm och en klingande cymbal. (1.Kor.13:1). Utan denna himmelska kärlek blir du aldrig till glädje och välsignelse för dina medmänniskor utan i värsta fall, en kall farisé. Och det tror jag ändå inte att du vill vara eller bli.

Tala Gud, tala Gud, låt din altarglöd beröra mig. Tala Gud, talaGud glad jag svarar, här är jag, sänd mig!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Innan ditt rike blev kartlagt