" Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg hur folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket. Men en fattig änka kom och lade ner två skärvar, det är ett öre." (Mark.12: 41-42)
Ibland får vi för oss att Jesus var fullständigt ointresserad av allt vad ekonomi heter och att han knappt hanterade pengar. Ändå handlar flertalet liknelser om hur vi skall förvalta vårt kapital och hur vi skall förhålla oss till begreppet pengar. Hur vi förvaltar dem, om vi är generösa mot vår nästa och framför allt, - hjärtats rättmätiga ställning jämtemot pengar.
Och han satte sig mitt emot offerkistorna. Varför i all sin dar gjorde han det? Hade han något intresse i hur mycket man "offrade" i templet? Den ene efter den andre passerade förbi och lade ned en stor penningsumma, kanske av plikt, vana eller för att döva samvetet. Och så kom denna kvinna, som knappt hade mat för dagen, inte ägde något och absolut inte "var något" i de egenrättfärdiga prästernas föraktfulla ögon. De små mynt hon offrade var mer värt än de stora sedlarna från den rike mannens plånbok.
Det är inte svårt att dra paralleller till vår tid. Klasskillnader finns och de lär förmodligen öka igen. Det finns systrar och bröder som närapå lever i ekonomiskt armod, men som ändå troget offrar till Herrens verk. Jag tror Gud lönar dem rikligt. Han ser till hjärtats inställning och offervillighet. Änkans skärv - vittnar den inte om en oändligt stor kärlek till sin Mästare? Att han verkligen betyder något för honom eller henne?
Vi hör ibland om stora resultat, då offerkorgarna räknats och vår tanke blir kanhända; tänk vad folk ändå är offervilliga? Trots allt ger många av sitt överflöd, och sitter säkert i båten och kammar in den stadiga inkomsten månad efter månad. Några tusenlappar är på inget vis något offer för dem, utan endast kollekt. Vi tackar Gud för alla dem som trofast bär upp Guds verk ekonomiskt år efter år, de kommer också att få sin lön framdeles.
De fattiga har vi alltid ibland oss, det sa Jesus och så kommer det med all sannolikhet att vara till dess han kommer tillbaka. Att vara fattig kan bero på så många saker. Nu talar jag inte om dem, vilka inte kan hålla i pengar överhuvudtaget, utan om dem som har små och kanske knappt alls några inkomster. Att de glatt ger till Herrens verk blir inte kollekt, utan offer, och jag tror vår Herre ser med välbehag till deras lilla skärv och välsignar dem så de bär rik frukt.
Någon har sagt att det sista Gud frälser är plånboken och så är det säkert för många. Tala gärna om vikten att stadigt hålla fast vid bibelordet, om moral och etik, bön och fasta, men berör inte min plånbok och min ekonomi, då bränns det. Men samtidigt heter det att om någon ser sin broder lida nöd och tillsluter sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh.3:17)
Det är inte oväsentligt hur vi hanterar vår ekonomi och skriften är mycket tydlig och klar över allt vad girighet heter, och mot dem som utövar dylikt är han inte särskilt nådig. Nej, låt oss fastmer bära fram våra kroppar och uppfyllas, inte av penningbegär, utan av helig Ande och eld.
Fattiga ger han sin rikedom Läker de svagas sår. Själ som var bunden, trött och tom Frihet och glädje får, Himmelriket är nära!
Kommentarer
Skicka en kommentar