Att tro

"Sade jag dig inte, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet" (Joh.11:40)

Vi sjunger i en sång: Vad är att tro? Att sjunga: Gud är kärlek, När hjärtat skälver utav namnlöst ve, Att kunna gå den gåtfullt tunga vägen Och stilla säga: Gud, din vilja ske. Det är att tro, det är att tro.

Tron är ingenting konkret, något vi kan se med våra fysiska ögon. Tron är i allra högsta grad abstrakt, och för att den skall bli synlig gestaltas den ofta i gärningar. Den tro som vi kan uppfatta hos våra medmänniskor visar sig ofta genom de ting vi gör. Att stå upp för sin tro, försvara den när den blir angripen, tala vidare om det, vad vi sett och hört etc.

Den levande tron smittar av sig på omgivningen. Du har säkert någon gång under livet mött någon levande kristen som nästan bokstavligen spridit Guds kärleks väldoft kring sig. Som ägt något "oförklarligt" inom sig som genom sitt väsen utstrålar Kristus. En frid av inte vanligt slag som når utanför de ramar vi kallar för vanlig medmänsklighet, då den är som bäst. Eller som kanske talat ut några ord i rätt stund som gett resultat för händelser du skulle komma att vara med om längre fram i livet.

"Ja, han var då en riktig gudsman eller hon var då en riktig gudskvinna" är omdömen som kan sägas om de jag här ovan försöker beskriva. Människor som lik Abraham, Daniel och Enok vandrar i gemenskap med Gud, som inte lever ut någon livlös religion utan fastmer har en levande kontakt med himlen.

Sedan använder Gud vissa människor på ett alldeles särskilt sätt i uppgifter, i hans rike. Människor som fått en speciell kallelse till tjänst, blivit utrustade med gåvor och har mod nog att leva och verka i dessa. Som sagt "ja" till Gud och inte "jag" till Gud. 

Det är uppbyggligt och livgivande att läsa om troshjältar, pionjärer, både om de vi finna på bibelns blad och senare efterföljare i deras fotspår. Människor som vågat tro på en levande Gud. 

Vi får dock akta oss för att jämföra oss med dem på ett sådant sätt att vi känner oss odugliga och oanvändbara för Herren, kom ihåg att troheten i det lilla belönar han rikligt. 

Det som ofta hindrar oss att tro, är vårt eget mänskliga förstånd. Vi vill så gärna försöka förstå sådant som ligger på trons område, med vårt eget begränsade förnuft. Finna naturliga förklaringar, begripa allt och när vi inte gör det drar vi oss då närmare Gud eller fjärmar vi oss från honom? 

Låt oss leva i en trygg, nästa barnslig, förtröstansfull tro på Gud och hans Son. Han leder oss genom livet, även under de svåra passagerna vi inte tycker oss vara ledd av honom. Han är ändå med.