Hur man lär känna människan

 Watchmann Nee skriver, antagligen från sin tid i fångenskap i det då kommunistiska Kina:

"Hur man lär känna en människa är betydelsefullt för en arbetare i Guds rike. När någon kommer till oss måste vi kunna avgöra hans andliga tillstånd, vilken sorts människa hon är och hur långt hon kommit i sin utveckling. Vi måste kunna avgöra om det hon säger är det hon egentligen ville säga och hur mycket det är som hon inte talat om. Vidare bör vi kunna uppfatta det som är karaktäristiskt för henne - om hon är hård eller mjuk, och huruvida hennes ödmjukhet är sann eller falsk. Vår effektivitet i Guds tjänst har ett mycket nära samband med bedömandet av en människas andliga tillstånd. Om Guds Ande genom vår ande gör det möjligt för oss att bedöma en persons andliga tillstånd, så kan vi ge honom de rätta orden i hans situation.

I evangelierna finner vi att Herren alltid hade de rätta orden för människor, som kom till honom. Detta är fantastiskt. Herren talade inte med den samaritiska kvinnan om de nya födelsen, inte heller talade Han med Nikodemus om levande vatten. Sanningen om pånyttfödelsen var för Nikodemus, medan sanningen om det levande vattnet var för den samaritiska kvinnan. Orden passade personen. De som inte följde Honom blev inbjudna att göra det, men de som ville följa Honom, bjöds att ta korset på och bära det. Till en som frivilligt erbjöd sig att följa Honom, talade Han om att beräkna kostnaden, medan Han till en tveksam sade: "Låt de döda begrava de döda". Vår Herres ord var avpassade för personer, ty Han kände alla människor. Han visste huruvida de kom till Honom som ärliga sökare eller bara för att spionera på Honom, och vad Han sade till dem var alltid rätt ord till rätt person i rätt situation. Må Gud giva oss nåd att lära av Honom, hur vi skall lära känna människor, så att vi kan bli effektiva i själavinnande och själavård!

Utan denna kunskap kan en broder bara hjälpa en människa efter sitt eget förstånd. Om han en dag får en speciell känsla, så kommer han den dagen att tala enligt den känslan. Det gör detsamma vem som kommer. Om han har ett favoritämne, talar han om detta för alla, som kommer i kontakt med honom. Hur kan sådant arbete bli effektivt? Ingen läkare kan använda samma medicin på alla sina patienter. Många som tjänar Herren har tyvärr bara en medicin. Fastän de inte kan ställa diagnoser på sjukdomen, försöka de göra människan frisk. I trots av sin okunnighet om människans komplicerade beskaffenhet och brist på insikt i en människas andliga tillstånd, är de icke desto mindre redo att bota alla slags sjukdomar. Hur dåraktigt att bara ha en enda andlig medicin men ändå försöka behandla alla slags andliga sjukdomar.

Har du tänkt dig, att det skulle vara de obegåvade som inte kunde bedöma människor och endast de begåvade som kunde det? Nej, i detta arbete är såväl den begåvade som den obegåvade fullständigt oduglig. Du kan inte använda ditt eget sinne eller din egen känsla att bedöma människor. Det gör detsamma hur begåvad du är. Du kan ändå inte själv intränga i människans djup och uppenbara hennes tillstånd.

Efter att ha mött en människa måste arbetaren först bedöma vilket behov denna individ verkligen har. Ofta kan du inte lita på vad du hör honom säga. Fastän han mycket riktigt håller fast vid att han har "huvudvärk", kan detta vara ett symptom på något som ligger djupare och vars rötter man måste söka någon annanstans. Han kommer troligen att tala om många saker, som inte har någonting med problemet att göra. En "sjuk person" förstår sällan sitt verkliga tillstånd. Därför måste du ställa den riktiga diagnosen på honom och visa honom hur han skall kunna bli frisk. Du kanske vill, att han skall tala om vad felet är, men han kan det inte. Endast en tränad diagnostiker som är skicklig i att hitta andliga sjukdomar, kan bedöma "patientens" vekliga behov. Varje diagnos måste ställas med säkerhet. En som är enbart subjektiv kommer att oroa människor med inbillade sjukdomar. Han kommer envist att hålla fast vid, att det är den eller den saken, som plågar dem.

Ibland finner vi att vissa problem överstiger vår förmåga att hjälpa. Bli inte så dåraktig, att du tror att du klarar av alla situationer och kan hjälpa alla. Offra dig för dem du kan hjälpa. När du inte kan bli till hjälp, skulle du säga till Herren: "Detta överstiger min förmåga, jag kan inte bedöma, vad som är fel. Jag har inte lärt detta ännu. O, Herre var nådig och kom med din hjälp". Vi borde aldrig tro att vi klarar allt andligt arbete eller försöka lägga beslag på det. Här är vår chans att se behovet av de olika lemmarna i Kristi kropp. Om du vet, att en broder eller syster skulle kunna hjälpa i en viss svårighet, sök då upp honom och säg till honom eller henne: "Detta överstiger min förmåga men du kanske kan hjälpa." Genom att på detta sätt arbeta tillsammans i Kristi kropp, lär vi oss att handla beroende av varandra och inte självständigt.

Vi måste på nytt betona detta: Varje arbetare måste lära sig inför Herren hur man lär känna människan. Hur många liv har inte blivit förstörda av att otåliga bröder som inte har lärt detta har givit subjektiva svar på objektiva behov. Sjukdomar skulle inte läggas på människor, därför att vi tror att de har dem. Vårt ansvar är att bedöma deras andliga tillstånd. Om vi inte först fått den andliga insikt vi behöver, hur kan vi då tro, att vi kan hjälpa andra Guds barn?"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Innan ditt rike blev kartlagt