För ett antal år sedan hände något uppe i Norrland, som verkade vara en ond spiral, men som fick ett oväntat slut. Men så är också Herrens vägar inte som våra vägar. Långt ifrån.
På en plats i närheten av Örnsköldsvik bodde en äldre ensamstående dam. Hon ville och menade sig vara frälst. Trots det var hon väldigt negativt inställd till en pastor i grannförsamlingen, så negativ att varje gång hon såg honom gav hon en rejäl känga i form av något uppträde. Mannen var alldeles förtvivlad, vad han än sa och vad han än gjorde var fel. Så fort hon fick se honom satte hon igång och skällde. Varför hon gjorde som hon gjorde vet jag inte med bestämdhet. Kanske var det någon småsak som förvandlats från fjäder till höna.
Så hände det. Pastorn var en dag på dåvarande Statoil-macken. Inne på bensinstationen fanns vid den tiden stora vackra blombuketter bestående av rosor. Riktigt förnämliga buketter, väl passande till någon av livets stora höjdpunkter. Mercedes-rosor kallades de visst för.
Då hörde pastorn en röst som sa: - Köp en bukett av dessa rosor och ge dem till den äldre kvinnan och säg att jag älskar henne och att du också gör det. Han kände igen Herrens röst men protesterade; - Aldrig, du vet ju hur mycket ont hon har gjort mig, något sådant kan du väl aldrig begära att jag gör. Han hörde samma röst igen som upprepade samma ordalydelse. Denne pastor hade hört Herrens röst förut och han visste att det var bäst att lyda. Motvilligt lyfte han upp den vackraste bukett han hittade, gick till kassan för att betala, satte sig i bilen med destinationen; den gamla damens gård.
Väl framkommen såg han bilar parkerade ute på gården. Han parkerade och klev in i en fullsatt stuga. Det visade sig nämligen vara hennes jämna födelsedag ,något han inte hade en blekaste aning om. Sin vana trogen fick han en skopa ovett kastat emot honom. Så fort hon såg honom skällde hon i vanlig ordning och undrade varför han kommit dit? Pastorn berättade vad som hade hänt och sträckte fram den stora rosenbuketten mot henne och sa: - Gud älskar dig så mycket och det gör jag också.
Då hände det som han aldrig någonsin i sin vildaste fantasi drömt om. Tanten sken upp, tog både både buketten och pastorn i sin hand, gick in i finrummet fyllt av gratulanter och sa: - Här har vi min vän, pastor x. Det gamla agget var som bortblåst.
Inte långt därefter dog tanten. Då bouppteckningen skulle göras fann man att ett nytt testamente nyligen tecknats. Och eftersom det senaste testamentet är det som räknas öppnade man det. Kvarlåtenskapen och gården skulle tillfalla den grannförsamling som nyss nämnda pastor tjänat i. Det testamentet innehöll en ansämlig summa pengar och blev grundplåten för den nya kyrkan som snart började byggas upp.
Herrens förunderliga vägar. Vi kan aldrig veta vad som händer när vi lyder Herrens röst. Även om det går emot allt vi vill och fatta kan.
Kommentarer
Skicka en kommentar