Fortsätt till huvudinnehåll

Yttersta domen eller tusenårsriket?

" Sannerligen, sannerligen säger jag er. Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. "(Joh.5:24)

När det gäller domedagen och yttersta domen finns det delade meningar om när, var och hur. Som så mycket annat i den heliga skrift. Tolkningarna går isär då det gäller domen över fåren och getterna. (Matt.25). Är det den yttersta domen det handlar om, vilka som får gå in himlen och vilka som får stanna utanför? 

Men då skulle allt bero på gärningar, vilka du hjälpt, besökt eller klätt under din pilgrimsfärd genom livet. I himlen kommer man in, uteslutande på nåd och inte av förtjänst. Trots att det är den vanligaste tolkningen är jag tveksam till att det handlar om den yttersta domen. 

Vi talar ibland om något som vi benämner för tusenårsriket, en lång period av frid och harmoni. Kan det vara om detta som Jesus omnämner när han talar om fåren och getterna. Genom bibeln löper tre parallella linjer, som ibland skär varandra,  församlingens, Israels och de olika nationernas. Att det skulle handla om nationernas inställning gentemot Israel. Hur man behandlar judefolket. 

Jag ställer mig öppen för den tolkningen. Även om vi inte finner ordet tusenårsriket i dess bokstavliga form i bibeln, talar i synnerhet Gamla Testamentet och dess profeter om den tid som en gång komma skall. Då frid skall råda över hela planeten. 

För att vi människor skall kunna överbrygga livets svåra passager behöver vi tro på en fullständig rättvisa. Att synden får sitt straff, att hela mänskligheten ställs fram inför domen, så att verklig, varaktig rättvisa segrar. Gud kommer att fråga vad vi gjorde inför valet av hans Sons försoningsdöd; om vi mottog eller förkastade erbjudandet om frälsningen? Nåden ger oss inträdesbiljett till himlen men gärningarna bedömer lönen. 

Genom Jesus blir vi frikända och nya möjligheter öppnas för gemenskap med Fadern. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, Guds gåva är det, men gärningarna och dess frukt följer i dess spår. Det är således inte ovidkommande hur vi lever våra liv, men gärningarna som sådana frälser inte. Genom förlåtelsen är himlen öppen också för dig och mig. Inte på grund av våra goda gärningar, hur betydelsefulla de än må vara utan uteslutande på Guds nåd!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.