Min Fader kär han vakar över mig

Det finns en sång strof som lyder: Min Fader kär, han vakar över mig. 

Att vara övervakad ser vi ofta som något negativt. Vi vill ogärna att andra skall veta hur vi innerst inne har det; vilka tankar som spökar, hur vi mår de gånger vi har det tufft etc. Den offentliga sidan hos oss lyfter vi gärna fram, de goda egenskaperna, vår yrkesroll och vi är gärna trevliga inför de människor vi gillar, tror att vi har nytta av, är i beroendeställning till, ja, listan kan göras oändligt lång. Så är det för majoriteten av oss, den alltför privata sfären stannar bakom de lykta dörrarna och bakom de fördragna gardinerna. Man håller hårt på sin integritet.

Och det är vi många gånger tvungna att göra, inte minst för att skydda oss från rovfåglar och vilda bestar som i total hänsynslöshet skrupellöst kastar sig över sitt offer i syfte att sabotera sin medmänniskas liv på skvallerpressens oheliga altare. Vad kommer det mig vid, jag har väl rätt att göra som jag vill, för JAG gör minsann inte så, och så frodas egenrättfärdigheten och dess självupphöjande egoism till katastrofala höjder. Att jag skulle vara en syndare i behov av frälsning, rening och omvändelse, nej, något sådant är alltför avlägset. Men Gud ser dig.....

Att vara övervakad av himmelens konung behöver inte alls innebära några negativa överraskningar, det kan också vara helt vanliga vardagssituationer, ledda av Anden som blir oss till glädje, tröst och vittnesbörd om Guds omsorg över sina ringa tjänare.

Jag minns en nattlig händelse för några år sedan. Den tiden körde jag ibland taxi på kvällar och nätter. En natt plockade jag upp en manlig kund vid Tegelbacken som ville åka till en av de yttre förorterna norr om stan. Inget under resan talade för att avslutningen skulle bli snöplig. Väl framme visade det sig att han enligt egen utsago hade tappat plånboken och kunde således inte betala resan. Han tog mitt telefonnummer och sa att han följande förmiddag skulle kontakta mig och komma till min hemadress för att då betala. Eftersom jag hamnat såpass långt på norra sidan av stan åkte jag hem. Om det skulle komma några pengar eller ej, det hade jag ingen aning om...

Följande förmiddag ringer telefonen. Jag svarar och hör att det är mannen från igår natt. Han undrar om han kan komma och göra upp skulden, vilket jag givetvis svarar ja till. Inom en kort stund var pengarna med ränta i form av dricks i mina händer. Vilken omsorg hade inte Gud om sin chaufför, så att jag inte blev lottlös. Jag behövde inte ens återvända till den plats där jag natten innan hade släppt av min passagerare, han kom till mig i sin tjänstebil. Guds omsorg i vardagslivet.

Att vara övervakad av vår Herre är något helt annat än att vara kontrollerad av en ondskefull regim. Vår Herre ger oss av sitt goda, trots att han många gånger döljer sig. Frågan är om vi vågar kasta oss i hans armar och lita på att han leder oss igenom svårighetetna. Han har aldrig lovat att vi inte skall ha motgångar, prövningar och sorger. Däremot har han lovat att vara med. Och på det löftet får vi vandra vidare.

Jag tror på Gud, han omsorg om mig har. Om över berg och stormig färd det bar. Ej vågors svall, jag frukta skall. Min Fader kär han vakar över mig.