Endast Lammet är värdigt att bryta inseglet

 Dagens betraktelse skrevs för många år sedan av Emil Gustafson om att blott Jesus Kristus är värdig att öppna bokrullens sigill. Han skriver: 

"Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel" (Upp.5:5)

Lärjungen, som legat vid Jesu hjärta, såg en skymt av den älskade, och han log genom tårar. Lammet öppnade boken. Jesus, hans dyre Mästare, hade övervunnit. Den stora verkligheten hade Johannes så när glömt i sorgen över att ingen befanns värdig att upplåta boken och bryta hennes insegel.

"Vem är värdig?" så lyder Andens rop, då människan står vid uppenbarelsens dörr, frågande efter Guds hemlighet. Herren handlar efter samma regel med alla, som är införsatta i det himmelska i Kristus Jesus: de måste känna och leva i ständigt medvetande av att endast Lammet är värdigt. Människonaturen har en ond böjelse att nära och tillbedja sig själv. Det ser ut som om Herren ej kunde uppenbara sig för oss så, som han gärna ville, därför att vi, som tjäna i en helgedom, där någon uppenbarelse icke är vanlig (1Sam.3:1), så lätt förhävs och därigenom tar skada för egen del och vanära Herrens namn. Att högmod fördunklar den skönaste karaktär och gör människan övermodig, är ett känt faktum. Det finns ingen mer än Lammet, den förkrossade anden och den döende kärleken, som är värdig att bryta sanningens insegel. Odla vi kunskapens värld för att vinna namn och rykte, skall himmelen snart tillslutas över oss och kunde vi än hålla tjugoen predikningar över nasirens gåta (Dom.14:14), skulle dock våra tankars skörd vissna såsom gräset på slagen äng.

Ingen har fått skåda in i Herrens hemlighet för att bli stor och märkvärdig i andras ögon. Endast ödmjuka för Gud i stoftet böjda hjärtan kan på värdigt sätt hantera livets ord, och den som fröjdas över det ljus han fått, omtöcknas förr eller senare. Andens uppsåt är att vinna sympatier för Kristus; och han ser hellre stjärnan slockna över Betlehem och nattens mörker driva oss till krubban, än att våra hjärtan skulle så intagas av det uppenbarade ljuset, att vi förlora honom själv."