Fortsätt till huvudinnehåll

Endast Lammet är värdigt att bryta inseglet

 Dagens betraktelse skrevs för många år sedan av Emil Gustafson om att blott Jesus Kristus är värdig att öppna bokrullens sigill. Han skriver: 

"Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel" (Upp.5:5)

Lärjungen, som legat vid Jesu hjärta, såg en skymt av den älskade, och han log genom tårar. Lammet öppnade boken. Jesus, hans dyre Mästare, hade övervunnit. Den stora verkligheten hade Johannes så när glömt i sorgen över att ingen befanns värdig att upplåta boken och bryta hennes insegel.

"Vem är värdig?" så lyder Andens rop, då människan står vid uppenbarelsens dörr, frågande efter Guds hemlighet. Herren handlar efter samma regel med alla, som är införsatta i det himmelska i Kristus Jesus: de måste känna och leva i ständigt medvetande av att endast Lammet är värdigt. Människonaturen har en ond böjelse att nära och tillbedja sig själv. Det ser ut som om Herren ej kunde uppenbara sig för oss så, som han gärna ville, därför att vi, som tjäna i en helgedom, där någon uppenbarelse icke är vanlig (1Sam.3:1), så lätt förhävs och därigenom tar skada för egen del och vanära Herrens namn. Att högmod fördunklar den skönaste karaktär och gör människan övermodig, är ett känt faktum. Det finns ingen mer än Lammet, den förkrossade anden och den döende kärleken, som är värdig att bryta sanningens insegel. Odla vi kunskapens värld för att vinna namn och rykte, skall himmelen snart tillslutas över oss och kunde vi än hålla tjugoen predikningar över nasirens gåta (Dom.14:14), skulle dock våra tankars skörd vissna såsom gräset på slagen äng.

Ingen har fått skåda in i Herrens hemlighet för att bli stor och märkvärdig i andras ögon. Endast ödmjuka för Gud i stoftet böjda hjärtan kan på värdigt sätt hantera livets ord, och den som fröjdas över det ljus han fått, omtöcknas förr eller senare. Andens uppsåt är att vinna sympatier för Kristus; och han ser hellre stjärnan slockna över Betlehem och nattens mörker driva oss till krubban, än att våra hjärtan skulle så intagas av det uppenbarade ljuset, att vi förlora honom själv."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid