Fortsätt till huvudinnehåll

Såsom på Jobs tid

 "Väl klagar man, när våldsgärningarna är många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; men ingen frågar: - Var är Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten," (Job.35:9-10)

Vi läser i evangelierna om paralleller mellan Noas tid och den yttersta tiden och mellan Lots tid och den yttersta tiden. Men är inte bibelversen här ovan också stämd i samma ackord, med samma budskap om att gudsfruktan och gudslängtan saknas hos många. Det räcker med att blicka ut över Sverige för att konstatera att våldsgärningarna är många, man ropar om experthjälp, men ingen frågar var Gud finns någonstans, inte officiellt i alla fall. Sverige är ju numera ett sekulärt och mångkulturellt samhälle. I det tysta finns det alltnog de som frågar sig var Herren ibland döljer sig?

Den som vill gömma sig för Herren kan väl försöka. Han blir snart upptäckt eftersom Gud finns överallt. Trots att hela världen nästan står i lågor så söker man sig till andra källor istället för till himlens Gud. Och det förutsades för tusentals år sedan, så inget nytt under solen. 

Att vilja söka Gud, vilja vandra på hans stigar och vilja göra hans vilja, säg, är det inte så det egentligen skulle och borde vara? Att även vi nutidsmänniskor skulle vandra i sällskap med honom, i förtrolig umgängelse med himmelens och jordens skapare? Vad häftigt och stort! Han vill ha gemenskap och kontakt med lilla mig. Ändå säger de flesta av oss nej till detta erbjudande. Vi vill inte! Vi skyller på en massa olika saker, men vi vill inte. De andra utbuden lockar mer. 

Ofta får vi vädja mer till viljan än till känslan. Att säga ja till Gud i ett livligt väckelsemöte kostar så mycket mindre än att säga ja till honom då livets stormar obarmhärtigt blåser fram i full styrka. Det verkar nästan vara ett evigt problem - att vilja söka Herren. Ändå ger inte Herren upp. Hans nådesfamn är öppen för ung och gammal, fattig och rik och rövare och farisee. 

Många undrar varför inte Gud agerar mer än vad han gör? Det kommer han att göra då han till sist överlämnar riket till Sonen men vi är inte där än. Inte på länge. Men än är som bekant frälsningens dag  och han välkomnar med glädje varje "vilsegånget lamm" till fårafållan. 

Job var ju en ytterst prövad man, vars förmögenhet togs ifrån honom. Det är inte lätt att förstå att han fick utstå så mycket elände, men historien om Job ger svar - åtminstone delar av sanningen - på frågorna om det meningslösa lidandet. Årtusenden igenom har trötta pilgrimer funnit tröst hos Job i hans armod och bedrövelse. Det finns i alla fall de som haft det värre. 

Vi har nuet, framtiden blott anar vi men vi vet inte ens detaljerna i vårt eget liv alla gånger. Vi kan planera men Herren styr. Vågar vi säga vårt tack och lov för det? Av kärlek till honom?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid