Fortsätt till huvudinnehåll

Jesu kvinnosyn

 Vi har nu kommit in i något som i folkmun kallas för fruntimmersveckan. I almanackan finner vi sex stycken kvinnonamn som alla har namnsdag på raken, i följd efter varandra. 

Fruntimmer, låter inte det i våra öron som något nedsättande, något vi nästan med förakt säger om de kvinnor som vi inte uppfattar helt respektabla, representativa eller några som kan hålla tyst om vad de sett och hört. En benämning som främst den äldre generationen använder om äldre människor. För fruntimret - om vi väljer att kalla henne så - är väl ofta kommen ett stycke upp i åren, mer sällan är hon en ung flicka. 

Ordet fruntimmer finner vi inte i bibeln även om prototypen finns där. Hur var det nu egentligen, umgicks Jesus med kvinnor eller inte? O, ja, även om ingen av lärjungarna var kvinnor fanns många i periferin runt honom. Det var några kvinnor - vilka stod honom nära - som först hittade graven tom, vid Sykars brunn vid middagstid inledde han ett samtal med en okänd dam, en samaritiska, en annan kvinna smorde hans fötter med nardusolja - något som kostade en förmögenhet - strax innan Golgatavandringen började, ytterligare en annan kvinna frikände han efter att de skriftlärde dragit fram henne som en ertappad äktenskapsbryterska och i Betania tillhörde systrarna Marta och Maria hans närmaste vänner.

I ett samhälle där en man på tu man hand umgicks med en kvinna väckte Jesu uppträdande stor uppståndelse? Sådant passade sig verkligen inte. Och han skulle kalla sig för profet. Nej, någon måtta måste det väl ändå vara, tänkte säkert en och annan. Jesus gick emot alla rådande normer och visade att himmelriket var ingen plats dit endast männen hade tillträde utan hans kvinnosyn var som så mycket annat, revolutionerande. Även om han inte bokstavligen sade att kvinnan hade ett människovärde så var sättet han levde och exemplet talande nog. I det dåtida samhället var statusen som kvinna låg. Det var männen som styrde.

Genom historien löper många kvinnor som burit upp Guds rike. Inte minst frikyrkan har ofta haft överskott på systrar, som hellre levt ensam än tillsammans med en icke-kristen make. Kvinnan har ju också många gånger lättare att kapitulera för Kristus än vad mannen har som hellre tror sig klara sig själv. Någon slags stolthet. Jag vill dock inte leva en minut utan tron på denne Jesus. Vad fattigt och meningslöst livet då skulle vara och bli. Både för kvinnor och män. Och jag tror mig inte vara ensam om den uppfattningen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a