"Gå fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Fadern, Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag befallt er" (Matt.28:19-20)
Den klassiska missionsbefallningen handlar om att göra lärjungar, att vittna och berätta om vår tro. Dessvärre stannar evangelisationen ofta vid att endast tala om att det finns en som dig älskar och som har en plan med just ditt liv. Så långt brukar många vara intresserade och det är klart, de flesta av oss vill vara omtyckta. Naturligtvis skall vi tala om vår tro och peka på Jesus.
Dock säger missionsbefallningen något annat. Den talar om ett dop. De flesta som gatuevangeliserar kommer inte så långt att dopet kommer på tal. I de fall som man når dit hänvisar vederbörande till sitt barndop. Radikala frälsningsupplevelser som snabbt resulterar i omvändelse med troendedop som följd är tyvärr, tyvärr, tyvärr inte särskilt vanligt. Att det sedan finns många som anser att det är bäst med att vänta med dopet och se hur det blir när den första förälskelsen lagt sig, att det - som man ofta säger - håller, så människan snarare "förtjänar" dopet än att han/hon vill begrava sitt gamla liv för att uppstå i ett nytt tillsammans med Jesus gör att dopkandidaten väntar.
Statistiken visar dock att de som fort döpes till Kristus blir bevarade i större utsträckning jämfört med de som dröjer med att låta döpa sig. Ändå talar Jesus här om dopet före han talar om helgelsen. Skulle det vara tvärtom är det inte många som skulle nå fram till att bli värdiga att "invigas". Nej, dopet bör ske när människan tagit emot Jesus Kristus.
Sedan gäller det också för den nyfrälste att få gemenskap och uppgifter tillsammans med andra lärjungar i en församling, hemgrupp eller liknande för att växa till i tron. Att lämna de nyvunna vind för våg och tro att Gud sköter allt, är det något som rekommenderas? Förvisso vet vi inte vad som sker i människors hjärtan men att berätta de glada nyheterna, evangelium och sedan ge dem en klapp på axeln; nu är du frälst, Gud välsigne dig, gå i frid och sedan lämna dem åt sitt öde, nej, jag tror inte det är så som Gud önskar. För den som inte har någon kunskap om Kristus alls, går han inte lätt vilse i den djungel av utbud som finns på det religiösa området?
Låt mig ta en bild, även om den låter drastisk så finns det poänger i budskapet. Inte föder väl en mor sin lilla baby på BB och åker därifrån utan att ta den lilla med sig i förhoppning att någon annan skall ta hand om den och hjälpa den in i livet. De allra flesta skulle nog anse henne som en riktigt dålig mor. Ändå är det så vissa av oss agerar när det gäller människor som skall födas in i Guds rike. Du får förlåta mig om du tycker jag blir obarmhärtig men jag känner nöd för dessa som inte får förmånen att komma dit Gud ämnat dem.
Att bli en lärjunge för himmelriket är så mycket mer än att höra orden om att du är älskad. Att leva efter Jesu undervisning är ett liv som går tvärt emot det mesta av allt som finns i vårt samhälle. Att älska Gud mer än något annat, att tjäna honom och inte pengar i första hand och att förhärliga den uppståndne istället för att förverkliga sig själv, sina drömmar och mål, det går inte på en kafferast. Det kan ta en väldigt lång tid. Inte är det särskilt muntert alla gånger heller. Men slutlönen, slutlönen , se, den kan ingen annan erbjuda mig i egenskap av konkurant.
En evighet tillsammans med Mästaren själv i en sorglös harmonisk värld. Somliga människor känner en oro över att det skulle bli tråkigt i himlen. Det tror jag inte alls, utan väntar med spänning på att se det vad inget öga sett och inget öra hört och inget hjärta kunnat tänka, vad Gud i nåd berett åt dem som älska honom.
Härligheten väntar som dig Gud berett, Vad ej öra hört och vad ej öga sett. Evig glädje, evig frid, jubelsång till evig tid. Skall du vara med och Lammet hyllning ge?
Kommentarer
Skicka en kommentar