Fortsätt till huvudinnehåll

Inre och yttre helgelse

 "Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren." (Hebr.12: 14)

Helgelse, att helga sig, att komma närmare Gud, hur gör vi det? Jag kastar ut frågan på en gång och skulle förmodligen få en mängd olika svar jag faller av vem som jag frågar? Den köttsliga människan har ringa intresse för helgelse. Hela hennes väsen utstrålar vad jag vill ha, vad jag vill göra och vad jag kan bli och helgelse hör definitivt inte till något som kunde tänkas prioriteras. Människan menar sig vara fri och oberoende.

Inom vissa kulturer är den yttre helgelsen, eller vad vi nu använder att kalla det för, av största vikt. Människan skall se ut på ett visst sätt, klä sig i strikta klädkoder och ha ett "korrekt" uppträdande. Då klassas hon att vara god och representativ. Och så är även många samhällsfunktioner uppbyggda.

Den inre människan och vad som bor i henne syns inte alltid och ibland behöver vi Andens ledning för att kunna urskilja det som är fött av ande och det som är kött, något som kan vara mycket svårt. Det inneboende livet som inte alltid ger sig uttryck på ett synligt sätt men som är så värdefullt för himmelens Gud. Bönelivet, offervilligheten och förlåtelseberedskapen, är ädelmodighet som vi sällan ser hos varandra om vi inte lever i dess omedelbara närhet. Och även då är vi lätt hemmablinda. 

Vi helgonförklarar lätt de som finns på avstånd och ser inte de gudsmän och gudskvinnor som finns i vår omgivning. Vi stirrar oss blinda på titlar och utmärkelser och upptäcker inte vad Gud planterat i de som finns i vår närhet. Ett kapital som väntar på att komma i funktion. Men har vi rätt nycklar, så vi kan frigiva den fångne, föda den fattige och arme och utrusta den som fått beredvillighetens skor. 

När profeten Samuel fick i uppdrag att utse en konung utav någon av Isais söner gick han efter det yttre och deras högresta gestalt. Den yngste gossen David var inte med vid det tillfället utan vaktade får. Men Herren visade på vem han hade tänkt sig. Ändå var David ingen fullkomlig man, ändå heter det att han var en man efter Guds hjärta. Se, Herren har en helt annan helhetsbild då han kallar. Dessutom ser han det sanna potentialet hos oss. 

När vi skall beskriva en medmänniska börjar vi ofta med det yttre, utseendet, om något särpräglar honom och fortsätter sedan med hans meriter, vad han åstadkommit under livet och vad han är bra på. Det inre väsendet omnämns sällan även om jag inte tror att det skulle uppfattas som mer oväsentligt, snarare något som kunde högaktas. Vi har dock våra begränsningar och ser ofta endast den "officiella" sidan hos vår nästa. När kameran är avstängd och han är ensam, den sidan är alltjämt dold för oss.

Hjärtats renhet - den ser Gud. Det går inte att gömma sig för honom likt Adam i lustgården utan det fördolda kan inte hållas hemligt. Den verkliga helgelsen är inget utanpåverk med religiösa symboler och ett fromt uppträdande. Det är mycket mer än så. En levande gemenskap i lydnad och överlåtelse, där Herren och hans vilja går först och där gudsfruktan driver fram en relation till Skaparen, inte av rädsla - utan av tacksamhet, tänk att också jag får vara ett Guds barn, benådad och återfunnen. Att det sedan finns skavanker här och där på resdräkten, det får vi stå ut med. När vi är hemma, då är vi fullkomliga. Säg, får Herren bli din ledstjärna också för din inre helgelse?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.