Fortsätt till huvudinnehåll

Något emellan dig och Gud

 "Men det har jag emot dig att du har övergivit din första kärlek" (Upp.2:4)

Församlingen i Efesus är omnämnd i tre olika sammanhang i den heliga skrift. Dels skriver Paulus ett mäktigt församlingsbrev riktat till vännerna i den staden, dels finns den omnämnd i Apostlagärningarna och för det tredje är det den första av de sju församlingarna i Uppenbarelseboken som får ett brev skickat till sig. 

Att ha övergivit den första kärleken, att ha någonting som står emellan mig och Gud, ack hur vanligt är det inte. Att det finns någonting i den mörka hjärtevrån som vi inte vill överlämna till Gud. Det behöver nödvändighetsvis inte vara frågan om någon större synd, men det blir likväl en "skötesynd" som hindrar det friska källvattnet att sätta det klara vattnet i rörelse och ditt liv blir lätt till ett stillastående vattendrag som drar till sig bakterier och osundhet. I det osunda ljumma vattnet är det svårt att få livet att frodas och för att en reservoar full med unket vatten fordras att nytt vatten i stor mängd kommer i kontakt med det gamla vattnet. Och det är inte ens säkert att den unkna kvava lukten försvinner på en gång. Kanske finns ingrodd smuts som måste arbetas bort.

Har vi tillräckligt länge hindrat livets flödande vatten att ge tillträde till vårt innersta väsen kan det vara ganska dunkelt därinne. I själens djup, har det levande vattnet fått vara i rörelse? Eller är det långvarigt vattenstillestånd? Det levande vatten som Jesus erbjöd kvinnan vid Sykars brunn, har vi, du och jag fått det till vår arvedel så vi kan släcka den törst som finns i vårt inre? Bliva mättade av Jesus själv.

" Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer." (Hes.47:9) Ära, Halleluja! 

Tänk om Jesus fick tillträde till det där innersta rummet som kan finns hos oss; Tillträde förbjudet och så två åskblixtrar! Du vet att han klappar på för att fira måltid med oss. Han går inte igenom den stängda dörren eller bryter sig in. Inte alls. Han klappar på med sin ömma stämma och frågar om det finns någon som väntar på honom. 

Vi talar ibland om att Gud är så avlägsen, så fjärran och så tyst. Många gånger har vi svårt att förnimma den himmelska tonen. Andra gånger babblar vi på så mycket själva att det är närapå omöjligt för honom att få en syl i vädret. Det är så mycket vi skall göra, så många vardagsbestyr som tar tiden ifrån oss istället för att vi gör som Betania-Maria, sitter ned vid Jesu fötter.

Idag var det en praktisk detalj som inte ville fungera såsom jag önskade och jag ropade desperat till vår Herre att han skulle hjälpa mig. Det tog en stund innan det lilla problemet kunde lösas men sedan vägledde mig anden. Jag får instämma i vad den stora gudsmannen Boltzius sade då han bett till Gud för den dåvarande drottningens tillfrisknande, Ja, se Herren hörde mig den här gången också! Ära, Halleluja!

Finns det något emellan Gud och dig, varför inte göra upp det istället för att skjuta fram det hela. Det kanske smärtar men ljuv är viloplatsen invid Jesu hjärta. Den frid som du så innerligt längtar efter, skall du inte ge Jesus möjlighet att få ta hand om det som står i vägen, så att vattnet på nytt kan sättas i rörelse innan bakteriefloran tar över. Kom innan det är försent! Han älskar dig, min vän.

Tag mig helt! Till dig jag trängtar, Medan Anden här går fram. Jag din fullhet efterlängtar, Medan Anden här går fram. Hjälp mig hålla  dina bud, Vandra städs i fläckfri skrud, Tryck din stämpel på mig Gud, medan Anden här går fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a