Fortsätt till huvudinnehåll

Något emellan dig och Gud

 "Men det har jag emot dig att du har övergivit din första kärlek" (Upp.2:4)

Församlingen i Efesus är omnämnd i tre olika sammanhang i den heliga skrift. Dels skriver Paulus ett mäktigt församlingsbrev riktat till vännerna i den staden, dels finns den omnämnd i Apostlagärningarna och för det tredje är det den första av de sju församlingarna i Uppenbarelseboken som får ett brev skickat till sig. 

Att ha övergivit den första kärleken, att ha någonting som står emellan mig och Gud, ack hur vanligt är det inte. Att det finns någonting i den mörka hjärtevrån som vi inte vill överlämna till Gud. Det behöver nödvändighetsvis inte vara frågan om någon större synd, men det blir likväl en "skötesynd" som hindrar det friska källvattnet att sätta det klara vattnet i rörelse och ditt liv blir lätt till ett stillastående vattendrag som drar till sig bakterier och osundhet. I det osunda ljumma vattnet är det svårt att få livet att frodas och för att en reservoar full med unket vatten fordras att nytt vatten i stor mängd kommer i kontakt med det gamla vattnet. Och det är inte ens säkert att den unkna kvava lukten försvinner på en gång. Kanske finns ingrodd smuts som måste arbetas bort.

Har vi tillräckligt länge hindrat livets flödande vatten att ge tillträde till vårt innersta väsen kan det vara ganska dunkelt därinne. I själens djup, har det levande vattnet fått vara i rörelse? Eller är det långvarigt vattenstillestånd? Det levande vatten som Jesus erbjöd kvinnan vid Sykars brunn, har vi, du och jag fått det till vår arvedel så vi kan släcka den törst som finns i vårt inre? Bliva mättade av Jesus själv.

" Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer." (Hes.47:9) Ära, Halleluja! 

Tänk om Jesus fick tillträde till det där innersta rummet som kan finns hos oss; Tillträde förbjudet och så två åskblixtrar! Du vet att han klappar på för att fira måltid med oss. Han går inte igenom den stängda dörren eller bryter sig in. Inte alls. Han klappar på med sin ömma stämma och frågar om det finns någon som väntar på honom. 

Vi talar ibland om att Gud är så avlägsen, så fjärran och så tyst. Många gånger har vi svårt att förnimma den himmelska tonen. Andra gånger babblar vi på så mycket själva att det är närapå omöjligt för honom att få en syl i vädret. Det är så mycket vi skall göra, så många vardagsbestyr som tar tiden ifrån oss istället för att vi gör som Betania-Maria, sitter ned vid Jesu fötter.

Idag var det en praktisk detalj som inte ville fungera såsom jag önskade och jag ropade desperat till vår Herre att han skulle hjälpa mig. Det tog en stund innan det lilla problemet kunde lösas men sedan vägledde mig anden. Jag får instämma i vad den stora gudsmannen Boltzius sade då han bett till Gud för den dåvarande drottningens tillfrisknande, Ja, se Herren hörde mig den här gången också! Ära, Halleluja!

Finns det något emellan Gud och dig, varför inte göra upp det istället för att skjuta fram det hela. Det kanske smärtar men ljuv är viloplatsen invid Jesu hjärta. Den frid som du så innerligt längtar efter, skall du inte ge Jesus möjlighet att få ta hand om det som står i vägen, så att vattnet på nytt kan sättas i rörelse innan bakteriefloran tar över. Kom innan det är försent! Han älskar dig, min vän.

Tag mig helt! Till dig jag trängtar, Medan Anden här går fram. Jag din fullhet efterlängtar, Medan Anden här går fram. Hjälp mig hålla  dina bud, Vandra städs i fläckfri skrud, Tryck din stämpel på mig Gud, medan Anden här går fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.