Helhjärtad överlåtelse

 Dagens citat är skrivet av Lewi Pethrus om detta alltid lika aktuella ämne, som överlåtelsen till den levande Kristus är: 

" Då en person blir använd för en stor andlig uppgift, hör man ofta talet att han blivit särskilt utkorad för ändamålet. Personligen måste jag bekänna att jag inte delar den uppfattningen. Jesus har talat om detta i en av sina liknelser. 

Han säger: "Många äro kallade, men få äro utvalda".

Tror man att Gud skulle kalla många men utvälja endast få av dessa? Därtill stämmer inte en sådan tolkning om vad hela bibeln lär om den fria nåden i Kristus. Hos Gud är ingen mannamån eller något anseende till personen. Detta ovillkorliga utväljande skulle ju också befria människan från det personliga ansvaret för sitt liv och sin gärning. Det sammanhang i vilket Jesus säger de ovan citerade orden är i inbjudningen till den kungliga bröllopsfesten. Det utfärdades upprepade bjudningar men många av de inbjudna ville inte komma. De som mottog bjudningen blev de utvalda som fick del av bröllopsfesten.

Det är så att Gud kallar alla men det är endast de få som mottar kallelsen som får del av utrustningen för bröllopet, nämligen bröllopskläderna. Varje människa är kallad, men endast den som tar sin kallelse på allvar blir utvald och utrustad för sin uppgift i Guds rike.

Vid den tiden (runt förrförra sekelskiftet) hade jag en erfarenhet som sedan stått som en milstolpe i mitt liv. Jag var en kväll ute och gick alldeles ensam. Ute på en sandhed där ingen bebyggelse fanns blev jag stående i bön till Gud. Den längtan som jag tidigare gett till känna fanns kvar. Jag tänkte över mitt liv och jag kämpade min kamp för att kunna leva för Gud och tjäna honom. Jag har alltid varit fascinerad över stjärnhimlen. Det var vid detta tillfälle en sådan vacker molnfri natthimmel, där stjärnorna lyste i all sin glans. 

Detta universum som alltid tyckts mig så majestätiskt och skönt hade fängslat mitt sinne även denna kväll. Där ensam inför Guds storhet och den uppståndne och levande Frälsarens kärlek stod jag länge försänkt i bön. Mitt djupa behov av att få uppleva gudomlig verklighet formade sig inom mig till ett beslut och en handling. Jag ingick där ett förbund med Gud, en överenskommelse om att lämna mitt liv helt och odelat i hans händer.

Det var ingen överväldigande känsloupplevelse förenad med detta mitt möte med Gud, men det lämnade kvar hos mig ett tydligt medvetande om att vad som där hänt var av avgörande betydelse för mitt liv. På fullaste allvar med all den uppriktighet jag var mäktig, överlämnade jag mitt liv, min framtid i Guds händer. Det stod klart för mig, när jag omsider återvände till mitt logi, att Gud hade hört mig och även tagit mig på orden. 

Då det blir tal om den gudomliga utkorelsen för en livsuppgift, så är det människan själv som får avgöra om hon vill mottaga Guds inbjudan. Men sedan hon mottagit kallelsen, utväljer Gud henne för den gärning han avser. I denna utväljning ingår bevarande nåd i första hand. Vi har bibliska exempel på detta. Petrus kunde säga till Jesus: "Herre, vi har övergivit allt och följt dig. Vad skall vi få?" 

Jag tror att det var denna överlåtelse som låg till grund för Guds bevarande nåd över denne lärjunges liv. Även när han for vilse och förnekade Jesus, såg denne med kärlek på den felande, upprättade honom och gav honom en underbar uppgift i sitt rike."