Fortsätt till huvudinnehåll

Kaleb och Josua

 "Vi kom till det land dit du sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här är dess frukt. Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är välbefästa och mycket stora; ja vi såg där också jättarna." (4Mos.13:28,29)

Har du hört talas om de tolv spejarna som sändes ut för att kolla in det nya landet, slutmålet för deras vandring. Då de återvänt tillbaka rapporterade de till Mose att visst, landet var bördigt och bra, man visade upp en stor medtagen druvklase därifrån, ett paradis på många sätt och vis - men där fanns också problem. Det skulle inte vara någon enkel match att inta de städer som fanns. Dessutom, jättarna hur skall vi klara av dem då? Nej, vi vågar inte, vi ger upp, det var trots allt bättre i Egypten. 

Känner vi igen den gamla visan? Vad ser vi ? Möjligheter eller problem? Vågar vi tro att Gud själv är med oss och strider för oss eller koncentrerar vi oss istället på det som är för handen, usch vad jobbigt, det där klarar vi aldrig, de problemen är alltför stora för att kunna övervinnas? 

Än en gång hade Israels folk sett med sina jordiska ögon på det förlovade landet med skepsis, visst är det bra, det som Gud har lovar oss, men kampen för att vinna det är för svår. Fienden är alltför mäktig, det är bäst att vi kapitulerar och erkänner oss besegrade.

Så ljöd diskussionerna i lägret. Stridsmoralen var minimal. Man såg problemen istället för möjligheterna.

Hur är det för oss idag? Ser vi löfteslandet i fjärran, det utlovade gudsriket, eller ser vi enbart problem och nederlag. Det är ingen som vill något längre, intresset för Guds verk har svalnat, vi är inte så många längre... eller? Vågar vi tro att Gud leder oss också idag? Dig och mig. På sina vägar och stigar?

Det ryktas om regeringsbyte? Tror du det skulle bli bättre? Är du mer intresserad av vad som händer i världen eller vad som sker i Guds rike? Får Jesus Kristus vara vår trygghet i den oroliga tid vi lever i nu? Fylla oss med sin ljuvliga frid och härlighet. Så länge vi är kvar härnere kommer vi inte undan kampen? Gud har aldrig lovat oss att vi inte skall ha frestelser eller motgångar. Däremot har han lovat att vara med oss. Låt oss tro på detta och våga överlämna allt till honom som sitter på tronen och Lammet. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter.

Kom hit över in i Kanaan landet utan brist och nöd Här finns allt i överflöd Kom hit över in i Kanaan och Guds frälsnings rika gåvor emottag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a