Fortsätt till huvudinnehåll

Kaleb och Josua

 "Vi kom till det land dit du sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här är dess frukt. Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är välbefästa och mycket stora; ja vi såg där också jättarna." (4Mos.13:28,29)

Har du hört talas om de tolv spejarna som sändes ut för att kolla in det nya landet, slutmålet för deras vandring. Då de återvänt tillbaka rapporterade de till Mose att visst, landet var bördigt och bra, man visade upp en stor medtagen druvklase därifrån, ett paradis på många sätt och vis - men där fanns också problem. Det skulle inte vara någon enkel match att inta de städer som fanns. Dessutom, jättarna hur skall vi klara av dem då? Nej, vi vågar inte, vi ger upp, det var trots allt bättre i Egypten. 

Känner vi igen den gamla visan? Vad ser vi ? Möjligheter eller problem? Vågar vi tro att Gud själv är med oss och strider för oss eller koncentrerar vi oss istället på det som är för handen, usch vad jobbigt, det där klarar vi aldrig, de problemen är alltför stora för att kunna övervinnas? 

Än en gång hade Israels folk sett med sina jordiska ögon på det förlovade landet med skepsis, visst är det bra, det som Gud har lovar oss, men kampen för att vinna det är för svår. Fienden är alltför mäktig, det är bäst att vi kapitulerar och erkänner oss besegrade.

Så ljöd diskussionerna i lägret. Stridsmoralen var minimal. Man såg problemen istället för möjligheterna.

Hur är det för oss idag? Ser vi löfteslandet i fjärran, det utlovade gudsriket, eller ser vi enbart problem och nederlag. Det är ingen som vill något längre, intresset för Guds verk har svalnat, vi är inte så många längre... eller? Vågar vi tro att Gud leder oss också idag? Dig och mig. På sina vägar och stigar?

Det ryktas om regeringsbyte? Tror du det skulle bli bättre? Är du mer intresserad av vad som händer i världen eller vad som sker i Guds rike? Får Jesus Kristus vara vår trygghet i den oroliga tid vi lever i nu? Fylla oss med sin ljuvliga frid och härlighet. Så länge vi är kvar härnere kommer vi inte undan kampen? Gud har aldrig lovat oss att vi inte skall ha frestelser eller motgångar. Däremot har han lovat att vara med oss. Låt oss tro på detta och våga överlämna allt till honom som sitter på tronen och Lammet. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter.

Kom hit över in i Kanaan landet utan brist och nöd Här finns allt i överflöd Kom hit över in i Kanaan och Guds frälsnings rika gåvor emottag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angåe...

Jesus är Herre

Låt oss i dessa orostider hålla fast vid och låta fokuset vara på att Jesus är Herre. Han är Herre över det osynliga corona virus och han är Herre över krigets makter som bullrar borta i öst. En dag skall komma då alla tungor skall bekänna, vare sig de är i himlen, på jorden eller under jorden att Jesus  Kristus är Herre! Ära Halleluja! Detta är något att se fram emot med glädje!

Kontrovers

Ju kontroversiellare du är desto mer kan du bli använd av Gud. Ibland verkar det nästan så. Orädda kvinnor och män som går emot strömmen, normen, det som anses vedertaget som den allmänna uppfattningen. Med en tro som bär över alla djup och övervinner otrosbergen och dess fästen.  Vad skulle Sverige ha varit utan alla dem som vågade satsa? Som beslutade våga göra det som de brann för trots att de var utan pengar, utan fungerande skyddsnät men med en brinnande trosvision? Var finns dessa idag? Nog finns de, det är jag övertygad om.  Men denna materialism, skall den igen erövra världen när restriktionerna ( tillfälligtvis) släpps?