Och han gav oss somliga till.....

 "Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare" (Ef.4:11)

Vi har alla olika gåvor som det är tänkt att vi skall använda i Guds rike, för att uppbygga församlingen, för att fostras och för att kunna tjäna varandra. Vissa gåvor och funktioner syns mer tydligt och framstående, medan andra gåvor verkar mest i det fördolda. Förutom de tjänster vilka uppräknats nyss talar bibeln om gåvan att utföra kraftgärningar, till att ha helbrägdagörelsens gåvor, eller att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. (1Kor. 12:28)

Somliga av oss har kommit in i det vad Gud har ämnat och tänkt för oss och har en ganska tydligt specifikt område han/hon verkar i. Andra har inte hittat sin plats och sin särskilda kallelse de väntar på verkar utebli. Skulle Gud vara mindre intresserad av de vännerna. Knappast, men vi har som sagt olika uppgifter och olika stora ansvarsområden att förvalta. Detta vet naturligtvis Herren om och anförtror inte uppgifter åt den som inte vill eller är lämpad överhuvudtaget för uppdraget. Naturligtvis sker allt av nåd. 

Vad Herren söker är trohet i det uppdrag som du fått att förvalta. Vad uppgiften består av är av mindre betydelse. På samma sätt som lärjungarna under antiken tävlade om vem som var störst, viktigast och vem som hade närmaste plats hos Mästaren, så kan det vara än idag, hur frälsta vi än blir så är det lätt att  tävlan uppstår med eller mot varandra. Vi vill gärna bli sedda, bekräftade och vara icke-utbytbara.

Det finns en anekdot som lyfter fram något av detta. Fyra Herrens tjänare var församlade tillsammans, den ene var evangelist, den andre profet, den tredje lärare och den fjärde herde. Av någon anledning kom de in på just detta område, vem av oss har den viktigaste tjänsten. 

Evangelisten tog frimodigt ordet och proklamerade trosvisst; min uppgift är den viktigaste. Det är tack vare mig som människorna får höra det glada budskapet, det är vi som berättar om Jesus, annars så går de ju förlorade. Profeten fortsatte; det är nog ändå mitt uppdrag som är störst. Det är ändå profeten som har direktkontakt med Gud och kan förmedla vad Han säger till oss idag. Läraren tog till orda och sa; Är det ändå inte min tjänst som är den viktigaste. Vi lärare kan Skriften och bibeln är ju ändå urkunden, folket måste ju få andlig föda, annars dör de. Efter att de argumenterat mot varandra vände de sig mot herden och frågade honom vad han trodde. Han tog försiktigt till orda och svarade; Mina bröder, jag tror ändå att min uppgift är den viktigaste. Jag är herde och om det händer att ni andra misslyckas i era ämbeten så är det ändå herden som får ta hand om konsekvenserna. 

Jag tror det ligger något av visdom i denna berättelse, herdeämbetet är inte alltid det mest framträdande, men ack så viktigt. I dessa mörka tider är det inte så enkelt att blomma ut i de gåvor vi är kallade till, men låt oss ändå hålla fast och vandra nära Jesus. Snart är Han här, halleluja!