Fortsätt till huvudinnehåll

Och han gav oss somliga till.....

 "Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare" (Ef.4:11)

Vi har alla olika gåvor som det är tänkt att vi skall använda i Guds rike, för att uppbygga församlingen, för att fostras och för att kunna tjäna varandra. Vissa gåvor och funktioner syns mer tydligt och framstående, medan andra gåvor verkar mest i det fördolda. Förutom de tjänster vilka uppräknats nyss talar bibeln om gåvan att utföra kraftgärningar, till att ha helbrägdagörelsens gåvor, eller att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. (1Kor. 12:28)

Somliga av oss har kommit in i det vad Gud har ämnat och tänkt för oss och har en ganska tydligt specifikt område han/hon verkar i. Andra har inte hittat sin plats och sin särskilda kallelse de väntar på verkar utebli. Skulle Gud vara mindre intresserad av de vännerna. Knappast, men vi har som sagt olika uppgifter och olika stora ansvarsområden att förvalta. Detta vet naturligtvis Herren om och anförtror inte uppgifter åt den som inte vill eller är lämpad överhuvudtaget för uppdraget. Naturligtvis sker allt av nåd. 

Vad Herren söker är trohet i det uppdrag som du fått att förvalta. Vad uppgiften består av är av mindre betydelse. På samma sätt som lärjungarna under antiken tävlade om vem som var störst, viktigast och vem som hade närmaste plats hos Mästaren, så kan det vara än idag, hur frälsta vi än blir så är det lätt att  tävlan uppstår med eller mot varandra. Vi vill gärna bli sedda, bekräftade och vara icke-utbytbara.

Det finns en anekdot som lyfter fram något av detta. Fyra Herrens tjänare var församlade tillsammans, den ene var evangelist, den andre profet, den tredje lärare och den fjärde herde. Av någon anledning kom de in på just detta område, vem av oss har den viktigaste tjänsten. 

Evangelisten tog frimodigt ordet och proklamerade trosvisst; min uppgift är den viktigaste. Det är tack vare mig som människorna får höra det glada budskapet, det är vi som berättar om Jesus, annars så går de ju förlorade. Profeten fortsatte; det är nog ändå mitt uppdrag som är störst. Det är ändå profeten som har direktkontakt med Gud och kan förmedla vad Han säger till oss idag. Läraren tog till orda och sa; Är det ändå inte min tjänst som är den viktigaste. Vi lärare kan Skriften och bibeln är ju ändå urkunden, folket måste ju få andlig föda, annars dör de. Efter att de argumenterat mot varandra vände de sig mot herden och frågade honom vad han trodde. Han tog försiktigt till orda och svarade; Mina bröder, jag tror ändå att min uppgift är den viktigaste. Jag är herde och om det händer att ni andra misslyckas i era ämbeten så är det ändå herden som får ta hand om konsekvenserna. 

Jag tror det ligger något av visdom i denna berättelse, herdeämbetet är inte alltid det mest framträdande, men ack så viktigt. I dessa mörka tider är det inte så enkelt att blomma ut i de gåvor vi är kallade till, men låt oss ändå hålla fast och vandra nära Jesus. Snart är Han här, halleluja!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.