Kyrkans plats i samhället 2

 Fortsättning från igår av Sven Reichmann:

Jag läser några rader ur berättelsen om syndafallet, som är så fantastiskt rikt på innehåll. Om den historien är fejkad, då vill jag träffa författaren, för det här går utanpå allt annat som skrivits och sagts om människans väsen i andra sammanhang.

" Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: Har Gud verkligen sagt; Ni får inte äta av alla träd i lustgården? Kvinnan svarade ormen: Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten från det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö. Då sade ormen till kvinnan: Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." (1Mos.3:1-5)

Vad är det i vårt väsen som behöver förvandlas? Vad går frälsningen egentligen ut på? Vad vill det säga att vi är syndare? Paulus talar och skriver om synden som bor i mig. Vad består den i? Varför kan vi tala högstämt om fred år ut och år in, men krigar i alla fall? Det finns någonting i vårt väsen som är som tvålen i badkaret, den där som slank iväg så fort man försökte ta den. Vi har ju väldigt lätt för att jämföra oss med varandra, Vem av oss är bäst, vem av oss är finast, vem av oss har lyckats? Vi tävlar och tävlar och tävlar om allting. Och samtidigt säger vi att alla människor har lika värde. Det gäller ändå att hitta den som är mest värd, vi vill bli som Gud.

Det är detta som är problemet med människan. Hon vill bli som Gud för att göra allt vad Gud kan och ha den kunskap som han besitter, alltså i praktiken för att avsätta honom. Därför blir ju det vi kallar helgelse så lätt en klätterkonst, när det gäller göra sig frommare, göra sig lydigare, göra sig heligare. Gud frågar inte efter det. Han frågar efter vår vilja att följa honom. Han som inte hade någon predikstol, inte någon kampanjkommité , han hade ingenting. Han hade kläderna han gick i. Han var tvungen att låna en båt för att få en plats att predika ifrån för att inte bli trängd omkull av allt folk.

Den här berättelsen från Kina, den tog mig hårt, för vi är kanske snart på väg mot ett tillstånd, där efterföljelse skrivs med andra bokstäver och där vi samtidigt blir befriade från den eviga frågan; Vem är jag egentligen? Har jag lyckats eller har jag misslyckats? 

Berättelsen om syndafallet handlar ju om att människan vill kunna med sina gärningar göra sig till något annat än hon är, alltså att höja upp sig själv och få en ny och bättre identitet än den hon redan fått i sig själv. Därför blir ju helgelsen något som nästan kräver urskiljning; vad är Guds verk i mitt liv och vad är mitt eget? Driver jag en helgelse som är en flykt ifrån det som Gud egentligen vill med mitt liv.

När Gud kallar människor, kallar han egentligen olämpliga människor och det gör han för att ingen efteråt skall kunna säga; ja, han var ju så duktig, hon var ju så smart, utan aaah, gjorde han det, kunde hon säga så, det måste vara Gud. Att synden handlar om vår inneboende önskan att bli bättre är ju lite konstigt för synd, om vi återvänder till den klassiska syndakatalogens tid var ju synd något helt annat. Bibeln antyder att då vi vill göra oss riktigt fromma och präktiga utlämnar Gud oss åt det som vi själva kallar synd.

"Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser." (Rom.1:24-26)

Människan ville bli som Gud och Gud utlämnade människan till något helt annat för att hon skulle förstå att det är bara Gud som kan förvandla våra liv i positiv mening och att vi alltså får söka honom och söka den vandring i anden som också innebär att vi blir ställda utanför lägret, dela hans smälek och kanske bli en dåre för Kristus på riktigt. Det är ju detta som omvändelsen handlar om, vill du följa hela vägen ut om du Gud hjälper mig, för det är ju förutsättningen. Gud frågar inte efter att vi gör det själva utan poängen är att han vill utföra ett verk i våra liv. Vill jag tillåta honom? Vill jag följa honom?

Paulus som säkert var en mycket äregirig person innan han mötte Jesus utanför Damaskus skriver; "Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves." (Gal.2:19-21)

Jag har genom lagen dött bort från lagen, den som gav kunskap om hur jag skulle göra mig själv till en bättre människa. Nu har jag dött bort från det där. Jag är fri, jag är fri. Det finns en fantastisk frihet att längta efter i Kristi efterföljelse när vi delar hans smälek utanför lägret.